Vårkänslor

Jag har spelat rollspel så länge jag kan minnas. Hela min uppväxt är späckad med minnen av fiktiva äventyr i fantastiska världar. När jag ibland undrar om jag föddes med en tärning i munnen så är jag inte helt ironisk.

Men varför är det då inte rollspel som jag engagerar mig i fram emot vårkanten? Så fort julen är över och man i varje fall kan inbilla sig att våren snart är här, då flyr mina tankar annorstädes. Visserligen till lika fiktiva äventyr och fantastiska världar som rollspelen erbjuder, men ändå är mina drömmar och nosar vid något annat. Vad jag suktar efter just nu ger mig vid denna tiden på året mysig gåshud och härliga rysningar av vällust. Jag tänker tillbaka på förra sommarens underbara upptäcksresor och helt fantastiska upplevelser. Jag tänker på lajv.

I fjol deltog jag på lajven Nyteg. Den veckan spelet pågick gav mig minnen att leva på hela året, antagligen hela livet. Jag kommer ihåg hur jag satt vid lägerelden, sömnig på morgonen, och slevade i mig varm gröt. Soldaterna i värnlaget som jag åt tillsammans med berättade om hur förfärligt deras nattvakt varit. Jag kommer ihåg hur jag och min nyfunna vän fick eskort av en storvuxen vakt när vi glada i hågen begav oss in till byn för att införskaffa förnödenheter till ärkeriddarens kök. Och hur förfärade vi sedan blev när vi upptäckte att det satt fiendesoldater på värdshuset. Jag kommer ihåg hur jag tillbringade kvällar i skänktältet i trossen. Jag kommer ihåg krontempelmunkarna som ledde oss genom morgonbönen. Jag kommer ihåg hur rädd jag blev när knektar smög på mig i skogen. Jag kommer ihåg så mycket, så mycket.

Lajv är totalt. Det tror jag är en rättfärdig beskrivning. Totalt är vad det är. Den som aldrig upplevt det vet inte vad jag pratar om. Efter veckan i Nyteg kom verkligheten som en chock. Kanske inte så oväntad men ack så otrevlig. Internationella nyheter, McDonalds, 8-18 arbete och allt det där, det kändes så avlägset och så tråkigt. Det var när jag satt i bilen på väg hem igen som jag såg vår värld som den verkligen var för första gången. Jag insåg att vi människor lever bra konstigt. Jag var ledsen över hur grått och trist allting var, hur ledsamma alla var. Men nu skall ni inte missuppfatta mig. Veckan i Nyteg hade för min del inte varit speciellt äventyrlig. Jag hade bara tagit det lugnt, diskat, passat upp på min dam, badat, tvättat kläder, sprungit med bud, bevittnat diverse bjudningar etc. Och omställningen från det till att passa in i vår moderna, hetsiga värld kom helt sant som en chock. Jag förstod nu på allvar hur stressade människor egentligen är. Hur dåligt de egentligen mår. Och hur annorlunda man faktiskt kan leva.

Kanske är jag en drömmare, men jag vill dela mina drömmar med er. Jag vill att ni också skall förstå vad en vecka i en annan värld kan betyda. Att åka till Spanien och sola ett par veckor är säkert mysigt, men för mig går inget upp mot att fly bort i fantasin. Veckan i Nyteg gav mig inte bara minnen, utan också själafrid och lugn. Jag hoppas jag får uppleva det i sommar igen. Det hoppas jag verkligen.