Teknikens uppkomst – fantasins förfall?

Ett tydligare fenomen i dagens samhälle är hur alltfler leksaker och underhållningssartiklar dyker upp på marknaden. Är det inte tekniska attiraljer så är det fräna leksaker i olika format och färger. Se inte minst på TV-spelsbranschens uppblåssning de senaste åren eller hur alltmer leksaker tillverkas till var och varannan film. Är det hela ett sätt för företagen att tjäna pengar eller blir vi lyckligare individer av att äga? Finns det kvar något till fantasin inom den moderna underhållningsbranschen? Eller är fantasin något som endast får dyka upp inom rollspel, lajv, brädspel (inklusive rappakalja och pictionary) och möjligen inom de mindre aktiva tillstånden. Får dagens barn chans att leka och fantisera tillräckligt eller styrs de helt och hållet av TVs utbud?

Det som är genomgående i alla TV-spel och filmer är det att de bara kan sluta på ett sätt. Man har inte lika många valmöjligheter som i rollspel. I rollspel kan du ju själv klura ut hur du skall lösa olika situationer samtidigt som du påverkas av dina medspelare och den uppmålade miljön. Sen om din ”väg” var framgångsrik eller inte spelar mindre roll. Den skapade kanske en ny intressant situation att lösa.

Man klagar också på att rollspel är alltför våldsamt. Men se bara på dagens barn- och vuxenunderhållning. Nog dyker det upp ett och annat otäck där med. Jag syftar då främst på TV, serietidningar samt TV- och dataspel. Eller är det okunskapen om vad rollspel egentligen innebär som skrämmer folk. Jag har själv erfarenhet av hur folk tycker att rollspel är konstigt och höjer ögonbrynet då man gladeligen erkänner sin hobby.

-Ja, det är då man klär ut sig och slår på varandra i skogen, är en ganska vanligt kommentar. Eller så undrar de om det inte är väldigt komplicerat och hur man än förklarar så tycker de ändå att det verkar skumt. De förstår inte hur man bara kan sitta och berätta saker för varandra. Hur man kan leva sig in i någonting annat och bara hitta på. Teater förstår de däremot, det är ju inga problem. De har ju manus att gå efter och så övar de ju. Men kan man inte träna sig i att vara påhittig? Har människor glömt hur de lekte som barn. Tänk bara vad lite fantasi skulle kunna förgylla vardagen. Hur en bok blir så mycket mer om du är bra på att leva dig in. Du känner personernas känslor tydligare upplever miljöer starkare.

Visst hade jag också leksaker som liten och visst spelar jag dator, men jag är samtidigt en inbiten funderare. Jag tillåter mig själv att fantisera, men samtidigt håller jag isär verklighet och fantasi. Vem vet om Didi Örnstedts arbete blott är ett lajv som gick för långt? Det svenska språket har ett så bra ord för att beskriva dosen fantasi som var medmänniska borde unna sig själva och det är lagom. Lagom fantasi. Det löser nog de flesta depressioner i dessa mörka årstider.

Vänner, landsmän låt er fantasi flöda! Använd era sinnen till mer än TV-tittning!