Svenne slänger ett öga på lajvrörelsen 1998

Levande rollspel har som vi alla vet sitt ursprung i de konventionella rollspelen och utövas till en stor del av vanliga rollspelare. Dock har den levande hobbyn på senare tid utvecklats från att vara ett substitut till rollspel till en helt unik kulturell aktivitet. Varför? Hur? Och? Svenne slänger ett öga på lajvrörelsen idag…

Lajv (Runan använder sig av den försvenskade versionen av det engelska ordet ”live” i samma anda som man gjort med t ex tejp och rejv) som hobby har som sagt tagit det avgörande steget och frigjort sig från rollspelarna och profilerat sig som en egen rörelse. Debatten inom lajvkretsar har ofta handlat om huruvida levande rollspel är kultur eller hobby, sofistikerat eller enbart roligt. Jag ämnar inte ta upp det här annat än att nämna att meningarna fortfarande vitt går isär, det finns tendenser till såväl fraktionsbildning som elitism. Ett oroande faktum för ”teaterlajvarna” är att en stor del av utövarna även är aktiva rollspelare som kanske inte riktigt kan släppa greppet om sin andra sysselsättning.

Lajvrörelsen har växt explosionsartat de senaste åren. I samma takt som intresset för bordsrollspel minskat är lajv något av en fluga bland såväl ungdomarna som medierna/allmänheten. Många talar om att levande rollspel kommer att etablera sig såsom en helt revolutionerande kulturform. Jag kan inte annat än att vara positiv, lajv skänker faktiskt utövarna upplevelser som är svåra att finna annorstädes. Vidare tycker jag personligen att levande rollspel står i starkt, levande och färgglatt kontrast till moderniteter såsom datorspel, internet och digitalteve. Att många söker tröst i en kreativ hobby där man syr, bygger och diktar – till på köpet oftast ute i naturen – är för mig helt naturligt.

Men domedagsprofeter finns överallt, och det verkar som om jag med följande rader förvandlas till just en sådan. Vad kommer hända när en lajv resulterar i en gigantisk skogsbrand? Hur kommer allmänheten reagera när vi får den första anmälningen mot ett brott begånget under ett levande rollspelsarrangemang? Eller om, Gud förbjude, en olycka under en lajv skulle få dödlig utgång?

Jag kombinerar mitt intresse och engagemang för rollspel med ett aktivt lajvande. Jag tycker att de två sysselsättningarna skiljer sig markant från varandra och är två vitt skilda företeelser. Ändock är det tveksamt om jag kommit i kontakt med lajv om det inte vore för rollspelen. Vidare lajvar jag med sunt förnuft för att undvika att rörelsen skall skamfilas ännu mera. Jag är positiv till framtiden men för den skull inte fundersam. Men allvarligt talat, gör som Svenne. Lajva mer och mycket!