Stanleys tio naturlagar – att överleva i Staden

Del 1

”Påverka ditt barns framtid – Rösta i 2051 års val!” Stanley iakttog uttråkat reklamskärmarna och log åt deras monotoma budskap. Rösta, viskade han och tog en stor tugga ur sin Krillburk. Påverka, tänkte han och log igen, denna gång med blicken fäst på sina slitna skor. Att de överhuvudtaget vågade påstå något sådant förvånade honom verkligen, men det var väl ännu ett påhitt av Georg Piffin, den nye revolutionerande och folkkäre borgmästaren. Stanley fnös. Att folket inte kan påverka och sålunda inte heller behöver rösta är ju för fan en naturlag! Att inbilla sig annat är meningslöst, nej rent av onyttigt, och det kommer bäste herr Piffin att få erfara. Ha, den tjockisen kommer de allt att klämma åt! Stanley lät Krillburken falla till marken och sträckte på sig så att bänken knakade.

Ett par ungdomar sprang för full fart ut ur Cyberdome-butiken på andra sidan gatan. Efter dem jagade två säkerhetsvakter i cyberdomes silver-svarta uniformer med pistoler i högsta hugg. Utan att tveka slängde sig en av ynglingarna ut på gatan och drog med sig sin kompis in i den täta trafiken. Tutande bilar och skrikande däck blev för mycket för Stanley, som reste sig och promenerade därifrån. Samtidigt som han tog upp en cigarett ekade tre skott mellan husen. Och tre till. Sedan blev det tyst. Stanley tände cigaretten och funderade på vad han skulle stoppa i sig till middag.

Alla går att köpa för pengar. Stanley hade precis avklarat ett sedvanligt möte med en representant för den Ryska maffian i Staden. Återigen hade han försäkrat sig om att hans verksamhet skulle få fortsätta utan inblandning av maffian. Återigen hade han fört över ett par tusen Ecu till deras konto. I morgon skulle han träffa en poliskommisarie, nästa vecka en gängledare och så snart som möjligt skulle han äta middag med en högt uppsatt kvinna i Yakuzan.

Mutor hade alltid varit en naturlig del i Stanleys liv. Men det hade inte varit förrän han fick sitt första – och hittills ända – riktiga arbete som han regelbundet kom i kontakt med fenomenet. Som administratör vid den statliga miljöinspektionen och blott 23 år gammal tackade han gladeligen ja till alla extrainkomster han kunde komma över. Likaså gjorde de flesta på hans avdelning. Att Stanley blev syndabock när chefen var tvungen att ge sken av att vara rättskaffens, vilket han givetvis inte var, var givet. Stanley var ny på avdelningen, hade inte riktigt kommit in i gänget och dessutom ung och osäker. Det tog lång tid innan han kom över tre års fängelsevistelse och böter på nästan 100,000 Ecu. Nu visste han bättre och som sagt, alla går att köpa för pengar. Ännu en naturlag. Stanley log åt tanken att skriva en bok; ”Stanleys tio naturlagar – Att överleva i Staden”.

I all hast beställde Stanley genmanipulerade alger med en tunn sås i en Food-O-Matic automat. Med den heta plasttallriken i handen småsprang han genom den obligatoriska trängseln i tunnelbanan. I sista sekunden kom han på tåget, bara för att konstatera att han hade alger över hela skjortan. Trots allt tog han det lugnt och undrade om snabbmat på skjortan kunde förklaras med någon av hans naturlagar.

Stanley var på väg till sitt arbete. Egentligen jobbade han över hela staden, men det var i huset han nu skulle besöka som förutsättningarna för hans inkomster fanns. Här utkämpades blodiga strider – man mot man – i någon av de fem arenorna. Som halvskum bookmaker tjänade han ihop till brödfödan, och ganska mycket till.

Efter bara ett par minuters tunnelbanefärd bestämde Stanley sig för att en annan människa skulle dö. Kim Nielsen var också bookmaker, men efter att ha brutit flera löften och inskränkt på andras kakbitar fick Stanley nog. Ett kort samtal var allt som behövdes, snart var Nielsen ett minne blott. Stanley lugnade sig med en lätt autoinjektion THC-2. Resten av resan gick genom ett färgglatt, sykadeliskt skimmer.

Med staplande steg och en otrolig kallsvett gick Stanley runt i Fighting Fortress. Hans huvud värkte och han förbannade den dagen han slutade bära smärtstillande i jackfickan. Telefonen ringde, en välkänd röst i andra änden.

”Goddag Stanley. Ont i huvudet? Inte bra. Nej då, det är ingen fara med mig. Jo, precis. På Blindshark. 1,000 Ecu. Hej så länge. Krya på dig.”

Stanley stoppade ner telefonen och nickade en hälsning till en passerande kund. Med skakande händer tände han en cigarett och fortsatte genom de smutsiga korridorerna.

Ett längre toalettbesök senare satt Stanley med sin dator i knät och räknade ut kvällens odds. Det såg bra ut och hans skulle antagligen håva in en hel del pengar. Redan hade flera stamkunder hört av sig och med tanke på hur mycket folk det var i hallarna så kunde Stanley vänta sig ett stort antal kontantsatsningar. Huvudvärken var i stort sätt borta och han måddde mycket bättre.

Några minuter efter fem på morgonen kom Stanley äntligen i säng. Kvällen och nattens goda förtjänst gjorde honom på gott humör och han hade påkostat sig god sömn på ett fint hotell. Efter ett besök i barskåpet somnade han raklång på sängen och sov långt in på dagen.