Rollspel – för spelandets skull?

När jag häromsistens läste fansinet Runan stod det att rollspelandet skulle intensifieras och planeras på ett bättre sätt. Detta för att få ut en effektivare speltid med bättre spelande. Detta är i och för sig en bra tanke, men man måste fråga sig själv varför man rollspelar. Vill man bli världens bästa rollspelare eller vill man spela för den sköna känslans, gemenskapens eller spänningens skull? Om svaret på den frågan blir det sistnämnda borde inte rollspelandet intensifieras, planeras och effektiviseras.

Man borde istället kanske börja spontanspela. Spela när man känner för det istället för att spela när man kanske är trött, upptagen och har huvudet någon annanstans. Man skall kunna samla upp ett gäng spelsugna personer och spela något gammalt äventyr. Det gör ingen skillnad om de är bra eller dåliga. Ty en dålig spelsugen person är oftast bättre att ha med i spelgruppen, än en duktig uttröttad spelare. Ett faktum som bevisats under åren då jag själv spelat med personer som nästan känt sig tvingade att spela och inte höll för det högt uppskruvade grupptrycket.

Detta är inte bara en fråga för alla spelare, utan även för alla dem som sitter i styrelser i spelföreningar runt om i Sverige. En fråga som måste aktualiseras i de alla spelföreningar. Det är ju faktiskt den fråga som är den mest väsentliga för en förenings existens och fortlevnad. En fråga som absolut bör ha högsta prioritering inom en rollspelsförening.