Rollspel – bara en våldsam lek för grabbar?

Flera gånger bar jag ställt mig frågan varför det är så få tjejer som spelar rollspel. Det har säkert de flesta av oss inbitna någon gång gjort. Är våran hobby dömd att för evigt vara en testosteronladdad orgie för killar?

För att svara på den frågan måste man nog gå till botten med hela sysselsättningen. Varför spelar man rollspel? Låt oss för ett ögonblick anta att de flesta kommer i kontakt med spelen i de tidiga tonåren. Nu får dessa ynglingar leva ut sina pubertetslustar på ett fredligt sätt med hjälp av böcker och tärningar runt köksbordet hemma hos mamma och pappa. Ungefär i samma veva kommer många unga människor i kontakt med till exempel alkohol, vuxenvärlden och det motsatta könet. Tjejerna suktar efler grabbarna som är ett par-tre år äldre och suckar högljutt åt sina barnsliga och omogna manliga klasskamrater (som spelar rollspel). I detta stadium förlorar rollspelsrörelsen alltså sin första kamp om de potentiella kvinnliga utövarna.

Åren går och killarna börjar växa ifatt tjejerna i klassen, såväl fysiskt som psykiskt. Nu intresserar sig kanske tjejerna sig lite mer för grabbarna i deras ålder, men dessa har inte helt oväntat lagt av med rollspel eftersom det är så töntigt. Och de som fortsätter spela låser in sig i mörka källare helgerna i ända utan någon som helst vilja att inviga tjejer i rollspelens underbara värld.

Så här fortsätter det genom uppväxten och för utom de enstaka tjejer som råkar slinka med mellan varven så är det torftigt med kvinnliga spelare. I den mån det finns aktiva tjejer i rörelsen så är det endast som en extra krydda till en annars manligt dominerad spelgrupp. Tänk efter själv, har du stött på ett rollspelsgäng bestående av uteslutande tjejer? Jag kan mycket väl tänka mig att de flesta av de kvinnor som spelar rollspel har fått upp ögonen pga pojkvännen eller möjligtvis brodern. Varför?

Vi skall väl inte sticka under stol med att rollspelare ses på med i allmämhet ganska skeptiska ögon. Jag menar då inte enbart moraltanter och paranoida myndigheter, man har alltid varit (man är) lite udda i andras ögon. En kommentar en i min spelgrupp fick någon gång i början av högstadiet var ”spelar ni fortfarande rollspel?”. Detta säger ganska mycket. Men det lilla lustiga med tanke på frågan med kvinnliga rollspelare är hur olika de två könen har kontrat mitt intresse. Killar tycker ofta att rollspel är lite larvigt och omoget, medan tjejer i större utsträckning har visat sig nyfikna och beredda att prova på. Detta är kanske lite typiskt även i andra sammanhang, men i varje fall tror jag att man skall ta till vara på denna nyfikenhet och ge tjejerna en chans att prova på.

Frågan kan också vara, är rollspelen som finns på marknaden idag lämpade för tjejer? Jag påstår visserligen inte att tjejer inte skulle kunna uppskatta dessa eller att smaken enbart beror på könet. Men mig veterligen skulle det inte vara konstigt om rollspelen som de ser ut nu tilltalar grabbar mer eftersom nästan alla är författade av just män. Varför inte ge ut ett litet gulligt rosa rolIspel i bästa ”My little Pony”-stil riktat till unga flickor? Eller ett typ ”Starlet”-rollspel där tonårstjejer får drömma sig bort på ett än fantasifullare sätt? Och inget säger ju att dessa skulle vara förbjudna för killar, eller hur?

Sammanfattningsvis tycker jag det är ledsamt att vår underbara hobby är så mansdominerad. Tänk vad tjejerna skulle kunna tillföra och utveckla rollspelen. Men problemet är som sagt ett faktum och vi måste på något sätt komma över det. Härmed inbjuder jag till allmän debatt i Runan, för tillsammans borde vi kunna komma fram till något. Det skulle vara extra kul om en tjej kunde göra sin röst hörd och förklara sin sida på problemet.