Recensioner av Runan #30

Här hittar du recensioner av Runan #30 från andra tidningar.

Recension av Håkan Aldengran från Zinescene

Runan vill inte längre bli kallade fansin, utan speltidning, och med en upplaga på 500 exemplar är det kanske berättigat. Detta nummer har Western som tema. Teman är väl i och för sig bra och trevliga, men det kan faktiskt bli för mycket. Runt 45 av Runans 60 sidor tas upp av material med anknytning till Western-rollspelet. Detta leder naturligtvis till att alla Western-spelare kommer att rusa man ur huse för att köpa detta nummer, men det innebär också att de som är totalt ointresserade av detta spel praktiskt taget inte hittar någonting att glädja sig åt. Vad som finns utöver Western-artiklarna är ett kort kåseri runt Jehovas Vittnens tidskrift Vakna!, en kort intervju med folket bakom Dark Saga Games (nytt intressant spelföretag med aningen fånigt namn), ett par fansinrecensioner och tråkig distriktsinfo från Sverok Svealand. Med andra ord, gillar du inte Western gör du bäst i att vänta på nästa nummer, eller försöka få tag i något av de tidigare.

Är däremot Western helt i din smak har du mycket att gotta dig åt. Till att börja med finns två äventyr. Ett där en värdetransport rånats (vilket förstås orsakar en del rabalder), och ett där fyra personer befinner sig på en diligensresa som inte blir riktigt så lugn som de hoppats. Arikeln Holby & Stocks Firearms Company beskriver ett par vapentillverkare som har inriktat sig på en lite skummare kundkrets än de flesta andra. Buffalo Soldiers är en ganska intressant historisk artikel som behandlar dels den amerikanska arméns färgade regementen, dels de indianspejare armén anlitade och slutligen militära fort och utposter i Texas. En artikel om hur man kan få Western-stämning i sina äventyr finns också med, och den innehåller dessutom en hel del äventyrsidéer att spinna vidare på. 18 fot rep, slutligen, heter en novell som kunde varit bra om inte det onödigt omständiga språket gjort den väldigt tungläst. Ta till exempel följande mening: ”När han tittade upp tyckte Mrs. Ann Brom, vars man Henry Brom var på uppköpsresa åt Western Trainways i Sacramento, som höll hårt om femårige Henry Junior, att skarprättarens mörka ögon satta i det avlånga och bleka ansiktet utstrålade kyla och illvilja och hon vände genast bort blicken och tryckte Junior närmare sig”. Det kan tilläggas att varken Ann eller Henry Brom, eller ens Western Trainways eller Junior förekommer något mer i berättelsen!

Som slutsats tycker jag alltså att Runans tema tar upp alldeles för stor del av tidningen. De borde införa ett max på att ha runt hälften av sidorna dedikerade till ett visst ämne, för att tidningen inte skall bli allt för smal. Mycket för pengarna får man dock, 60 fullspäckade A5-sidor för endast 20 kronor, eller ännu bättre: 6 nummer för 85 kr!

Recension av Daniel Lennéer från Rollspel.nu

Runan är nog Sveriges mest aktiva rollspelsfansin även om de har gått ner i utgivningstakt till varannan månad.

Så länge jag kan minnas så har jag höjt varje nummer av Runan till skyarna. Så länge jag kan minnas har jag inte kunnat fälla ett ont ord om detta fansin. Men efter att ha ögnat igenom läst igenom #30 så är jag tämligen otillfredställd.

Temat för detta nummer är Western och det följs till punkt och pricka, vilken innebär att de som inte spelar detta spel, inte har speciellt mycket att hämta. Nästan inget alls, faktiskt. Om man å andra sidan spelar Western är fansinet en ren dröm och inte minst ett mycket billigt regel-supplement.

Dessutom så är det genomgående småsaker som irriterrar. Det mest intressanta inslag i #30 är faktiskt de fasta underavdelningarna och artikeln Nya vindar där idealisterna i Dark Saga Games synas. Ska det vara så?

Om Runan inte vill tappa sitt goda anseende så gäller det att de kan visa att de kan göra mer än bara strikt enhetliga temanummer i framtiden.

Recension av Hans Stenström från Sverox

Temat för Runan #30 är western och förutom några kortare artiklar samt de vanliga spalterna (pressgrannar, spelföretag, distriktsinformation) rör sig innehållet just kring detta.

Även denna gång innehåller Runan två äventyr. Det första En diligens för fyra är ett klassiskt westernäventyr där rollpersonerna är på jakt efter en stulen lönetransport. Känns det igen? Vänta bara. Även det andra äventyret Ökenrävar inleds, hör och häpna, med en stulen lönetransport. Tyvärr så är det nog också så att båda äventyren är tämligen stereotypiska av sig även om det senare är något bättre. Westernstämningen finns onekligen där, men nog kunde väl uppslagen varit mer originella?

På detta följer en novell som i stort sett är en enda lång gäspning. Som det brukar vara med noveller i fansins så har författaren inte insett att det finns väsentliga skillnader mellan att skriva noveller och rollspelsäventyr. En artikel om ett vapenföretag har också kommit med och åtminstone jag har fått nog redan när jag läst rubriken. Visst är bakgrunden till företaget hyfsat intressant, men sedan kommer de klassiska tabellerna och vapenbilderna som jag mer än gärna sluppit.

Numrets intressantaste artikel tar upp hur du ska göra för att skriva westernäventyr. Den är både tänkvärd och innehåller många bra idéer. En ”historisk” artikel om svarta regementen och indianspejare i nordstatsarméen tillhör också numrets godbitar. Mer sånt!

De två artiklarna som hamnat utanför genren är en intervju med Andreas Räty (Dark Saga Games) om rollspelet Stjärnfödd och i den andra kåseras det fritt om en rollspelsartikel i den dubiösa tidskriften Vakna!.

Som vanligt är Runan välskriven och även om jag denna gång upptäckte en del korrekturfel så finns det egentligen inget att anmärka på. Rosenius bilder är också bra – som alltid. Det som däremot knuffar ner Runan #30 en pinne är att hela numret fastnat i klichéernas träsk. Åtminstone jag hade hoppats på mer kreativa uppslag än det som erbjuds.