Recensioner av Runan #26

Här hittar du recensioner av Runan #26 från andra tidningar.

Recension av Daniel Hedengren från Drakens Tand

Tema vikingatid

Runan har tagit sig an temat ”vikingatid”, något som kanske inte är helt enkelt att ro iland utan att trampa någon på tårna. Rollspelet Viking är som bekant ganska dött (tyvärr, det var bra) men det är sådant här som livar upp det igen!

Till min förvåning inleder man med ett äventyr till Vampire: The Dark Ages, ett spel jag faktiskt aldrig spelat. Lyckligtvis går det alldeles utmärkt att spela med andra regler, det meddelade en kamrat i alla fall. Personligen har jag alltså inte spelat det, men jag har fått höra att det var välskrivet, om än med en uttjatad ”plot” (som han sade) i form av demon som försöker utöva inflytande.

Niklas Hallgrens artikel om Birkas försvar kände jag igen tämligen väl, främst för att jag faktiskt läst en del av Populär Arkeologi där informationen är införskaffad. En bra sammanfattning, Nix, som även blir intressant i ett historiskt perspektiv. Fast någon direkt rollspelsartikel är det väl inte, något som i och för sig kanske inte är meningen heller.

Kenneth Eriksson bidrar med en omfattande artikel om runor, med bilder och förklaringar till alla 24 stycken. En mycket bra sammanfattning (och av källförteckningen att säga verkar det som om det sammanfattats en hel del!) som verkligen underlättar för Viking-spelande, samt andra rollspel med, för den delen. Mycket bra!

”Munkholmen” är ett renodlat Viking-äventyr (som dock går att porta till annat) av Niklas Hallgren, vagt baserat på artikeln ”Runsaborg” publicerad i Runan 18. Det bygger på religionskonflikt och var ganska intressant att spela. Välgjort, med många möjligheter att utvecklas och spelas på olika sätt. Positivt att det är lätt att infoga magi och annat oknytt om man så vill. Bra.

Resten då?

Jodå, det finns mer i Runan 26, om än inte så mycket. I pressgrannar recenserar Grunthen 5-6 och Sverox 7-8. Recension på nya rollspelet Parabellum, en ganska omfattande sådan, finns också, samt en på äventyret ”Iduns äpplen” av Studio Bärsärk som gett sig katten på att man kan få Viking att leva vidare. Kul med sådana eldsjälar!

Runan frågar även sina läsare om det finns någon framtid för fansinen, och säger att det är svårt för papperstidningar utan glammiga omslag att överleva. Jag måste faktiskt hålla med, det är inte lätt utan ett vackert yttre. Fansinen i Sverige har överlag svårt att bli accepterade, vilket förstås är synd. Det publiceras en hel del bra material men endast en liten skara får del av det. Kanske är det något DT tillsammans med andra kan ändra på i framtiden?

”Företagens informerar” har man döpt sin ett uppslag ägnat helt åt företagen och deras små kåserier. oktober Produktion ges stort utrymme medan Cell knappt skriver (på grund av tidsbrist) någonting alls. Rävspel (både Western och Gondica) får en dryg halvsida och Neogames det som blir över. Runan har nu 50 sidor (hur länge det nu håller i sig) men jag tycker inte man skall släppa till mer åt företagen. De har inte samma fördel som DT i att texterna kan vara så långa som krävs. Jag skulle gärna läsa mer Stanley och fler kastade ögon av Svenne. Lajvkalendariet har även det helt trillat bort. Vet inte om jag gillar det…

Julklapp till alla vikingar!

Först och främst, en eloge till Runan för avsaknaden av julstämning, samt ris till Runan för densamma! Litet julpynt hade väl inte skadat, fast å andra sidan hade jag antagligen bara stört mig på det! =)

Hursomhelst, Runan 26 är en liten julklapp till alla Viking-spelare, samt andra som tycker om att rollspela under vikingatiden. Layouten är klar och tydlig utan några missar (vad jag märkt i alla fall) och beskrivningarna helt okej. Hela vägen räcker det inte, men väl godkänd är i alla fall Runan 26. Läs fansin!

Recension av Hans Stenström från Sverox (även Runan #27)

Sedan senast har Runan prånglat ut ytterligare två nummer, vilka också antagligen är det sista som vi ser av Runan i dess gamla format, då redaktionen utlovat stora förändringar till kommande nummer.

Temat för Runan nummer 26 är vikingatiden och förutom de sedvanliga recensionerna och nyheter från de svenska spelförlagen så innehåller numret två äventyr i vikingamiljö. Det första äventyret, som utspelar sig i Birka är till Vampire – the Dark Ages, medan det andra är ett mer jordnära och ordinärt vikingaäventyr. Båda äventyret är välskrivna, men till viss del lider de av enkelspårighet och få valmöjligheter för spelarna. I det senare äventyret bör också spelledaren, enligt författaren, använda sig av modulen Runsaborg, som publicerades i Runan #18.

Vidare ur innehållet är en intressant historisk tillbakablick på Birkas försvar, samt en gedigen artikel om runorna och deras betydelse, vilket är bland det intressantaste som erbjuds i detta nummer, och något för alla som har det minsta intresse av våra forntida skrivtecken. Till detta nummer har redaktionen också lyckats värva några av Henrik Tamms stämningsfulla bilder.

Runan #27 är något tunnare än föregående nummer, men även här finns ett, om än något klichéartat äventyr som tar plats på en rymdstation med – denna gång till Neotech.

Ruinen som äventyrsplats föräras också några sidor, och trots det väl använda äventyrssceneriet lyckas artikelförfattaren riktigt bra med att smyga liv i miljön.

Intervjuer finns det gott om i detta nummer, dels med Jonas Nelson, mannen bakom StrapatS, och dels med upphovsmännen bakom en rad populära rollspelssidor på nätet. Både roligt att läsa och informativt.

Numret avslutas med en något kortfattad artikel om hur man kan spela sin rollperson, och naturligtvis finns även i detta nummer recensioner och ett par ord från spelförlagen prydligt på sin plats.

Sammanfattningsvis håller Runan genomgående en hög klass, och lägger sig därmed snäppet högre än de flesta andra fansins i Sverige idag. Och för att besvara frågan som ställs i Runan #26, om det publiceras bra material i fansins, så är denna publikation ett levande bevis på det.

Recension av Pär Tångeberg från NisseNytt

Det händer saker. Runan blir allt vackrare och intressantare. Innför detta nummer har tidningen fått en rejäl ansiktslyftning. Layouten är mer genomtänkt, enhetlig och funktionsduglig. Tidningen känns något luftigare och dess illustrationer har gett en mer ärlig och upplyft position. En orsak till detta, är säkert att de lyckats få med ett gäng suggestiva bilder av den välkände Viking-illustratören Henrik Tamm. Faktum är att tidningen blivit så pass snygg att jag kan kosta på mig att bli petig och småsint. Något som jag gärna är. Således: De borde med tanke på att tidningen blit allt tjockare och att de tar sig själva på allt större allvar börja beskära tidningen. Den blir då mindre sladdrig och ser mer proffesionell ut och inte som en bunt ihophäftade och vikta A4-sidor. Vidare borde de fundera på trycket. Tidningen misstänker jag skrivs ut på en bläckstråleskrivare, något som ger en något sämre kvalité, bl.a så blir bokstäverna lite suddiga i kanten och med tanke på att deras typsnittsstorlek blir allt mindre så flyter bokstäverna in i varandra. Och jag blir helt jättetrött i huvudet. I min nästa recension av Runan tänker jag ta upp deras problem med horungar.

Då ju Runan #26:s tyngdpunkt ligger precis som det alltid gjort, på deras äventyr så tvingas jag säga nått om dessa. Jag förstår mig fortfarande inte riktigt på dessa men men men. Ondskans Ö är titeln på det första av de två äventyren. På denna ö befinner sig en fruktansvärt farlig egyptisk demon. Sen springer det omkring en massa vampyrer i vikingakläder och har hallicar och sen blir det en stor slutstrid. Enligt författarna är det ett äventyr som går att anpassa till de flesta system. Det är bara att byta ut vampyrerna mot människor så har du ett äventyr till Viking. Det borde gå att gå ännu längre och byta ut kläderna mot rymdkläder och vampyrerna mot uttrar och elefanter så har du ett Mutantäventyr.

Det andra äventyret, Munkholmen tycker jag riktigt bra om. Det kretsar kring en faktaartikel om en borgruin strax utanför UplandsVäsby som publicerades i Runan #18. Under en allmän försoningsfest hos Jarlen har en klantskalle fyllesex med nån annans trolovade. Detta är upptakten till en hetsig odyssé från mälardalen ända ut till Gotland. Det är ett anspråklöst äventyr med en genuin historisk känsla, deltagarna möter allt från fattigbönder till mäktiga jarlar, de besöker tidens metropoler och små nyuppförda tempel åt Vite Krist. Sköter sig spelarna bra lyckas de upprätthålla lag och ordning samtidigt som de räddar sina egna ömtåliga skinn. Det går självklart att köra äventyret utan att ha läst Runan 18. Men det är ett bra exempel på hur man kan använda historiska monument för att inspireras och levandegöra sina äventyr. Utöver äventyren har de lyckats ragga upp en gymnasielärare att skriva riktigt initierade och inspirerande artiklar om runors innebörd och deras ursprung. Ett komplement till runans äventyr som glädjer en gammal nissenyttare ordentligt.