Recensioner av Runan #25

Här hittar du recensioner av Runan #25 från andra tidningar.

Recension av Håkan Aldengran från Sverox (även Runan #22 och #24)

Runan har förmodligen fansinsveriges snabbaste utgivningstakt just nu. Tolv nummer per år är en mycket imponerande takt, och Runan-folket har dessutom lyckats hålla den takten i två år vid det här laget. Inte bara utgivningstakten imponerar dock, utan Runan lyckas även fylla varje nummer med intressant material, och denna kombination har lett till en upplaga på 300 exemplar. Detta gör Runan till ett av de största fansinen i dagens ganska kärva klimat. Att Runan är ett fansin i snabb utveckling är också ganska uppenbart – hur många hade ens hört talas om fansinet för ett drygt år sedan?

Rollspelsäventyr är det ganska gott om i Runan. Nummer 22 innehåller huvudsakligen ett långt sådant i fantasymiljö, som tar upp mer än en tredjedel av hela fansinet. Även nummer 24 innehåller ett äventyr, denna gång till Runans egen kampanjvärld Tadinor. Det extratjocka jubileumsnumret 25 innehåller två stycken – ett systemlöst skräckscenario i nutidsmiljö och ett lite annorlunda äventyr i Tadinor. Utöver äventyren finns förstås alltid diverse småartiklar och recensioner, och i de flesta nummer presenteras en ny del av kampanjvärlden. Denna är ett ganska ambitiöst projekt där delar har publicerats i nästan varje nummer sedan nummer 15 (januari 1998), och som förmodligen kommer att fortsätta i åtskilliga nummer till. Har man inget emot den långa tid det tar att samla ihop alla delarna, så är Tadinor fullt användbar som lågmäld, ganska verklighetsnära fantasyvärld.

Runan är ett av de få rollspelsfansin som fortfarande ges ut och har en utgivningstakt på mer än två till tre nummer per år. Layouten är ganska enkel och bilderna är av varierande kvalité, men innehållsmässigt finns det inte mycket att anmärka på. Inte heller är Runan särskilt dyr – för en hundralapp får man tolv nummer på runt fyrtio sidor vardera hem i sin brevlåda. Även lösnummerpriset – tolv kronor – är fullt överkomligt, så varför inte prova ett nummer själv?

Recension av Daniel Hedengren från Drakens Tand

Fansinet Runan har nu varit med i två långa år – precis som DT – och kommer med ett extra tjockt jubileumsnummer. 50 sidor, faktiskt. Och temat, det är skräck.

Skrämmande äventyr

Runan nummer 25 ståtar med två äventyr – ”Skräckens timmar” och ”Gamla minnen”. Det förra kretsar kring mordet på en kvinna, där rollpersonerna påtar sig de inblandades roller i jakt på sanningen. Detta nutidsäventyr är upplagt i sedvanlig Runan-stil, med äventyret beskrivit i sig och sedan gott om plats för rollpersonerna och deras inre relationer.

”Gamla minnen” är ett äventyr till kampanjvärlden Tadinor, som i övrigt lyser med sin frånvaro i Runan 25. Äventyret utspelar sig i landet Wael, och det medföljer förslag på rollpersoner. Intrigen i sig kretsar kring en massaker, och rollpersonerna tar – som medlemmar av en orden mot kätteri – upp jakten på förövarna.

Någon vidare kommentar vill jag inte ge äventyren, för båda blir precis vad man gör av dem. Det första är det mest osäkra, om man säger så, då det hänger väldigt mycket på spelledaren och hur han/hon hanterar intrigerna. För en gångs skull satt jag som spelare, vilket ytterligare påvisar min teori… ”Gamla minnen” är mer tätt hållet och var ganska kul att spela. Nu skulle jag som spelledare vilja ha ett häfte med hela Tadinor beskrivet…

Resten av Runan

Pressgrannar pryder en av Runans femtio sidor, och även den uppkäftige och utröstade Herman i Expedition: Robinson, som man knåpat ihop några rader om. Vidare har man skrivit en kortare artikel om skräck i sig, och bjuder även på material till Vampire: The Masquerade. På engelska. Det råder delade meningar i huruvida man skall översätta eller ej, men med tanke på att vi knappast talar och spelar spelet på engelska så tycker jag att man nog kunde tagit sig den tiden. Men-men, smaken är som baken…

Förutom en novell och litet annat smått och gott har man även inlett samarbete med precis samma företag som DT. Målet är att skapa ett debattforum, och det skall bli kul att se hur det går. Med femtio sidor går det väl att släppa till litet utrymme, men hur blir det sedan? Det får nästa Runan-recension utvisa!

Omdöme

Så har vi då kommit till punkten betyg. Runan nummer 25 är ett helt okej nummer, med två äventyr med potential att bli väldigt bra. Temat skräck är inte alls lätt att skriva kring, det kan jag skriva under på själv, och då Runan 25 bjuder på mer material än vanligt (även om del saker känns aningen överflödiga) kan jag inte annat än att gratulera till ett ypperligt nummer! Betyget blir väl godkänd. Keep it up!

Recension av Pär Tångeberg från NisseNytt

En ny extra fet Runan har dykt upp. Nr 25 står det på omslaget, alltså är den ett slags jubilieumsnummer. Det känns lite konstigt, en 25-ing borde ha några år på nacken, åtminstone betydligt fler än Runans 2. Men nog har dom växt till sig alltid. En allt mer självsäker och kaxig attityd framkommer. Tyvärr, detta till trots, så saknar jag en utstrålning av självkänsla och stolthet i fansinet. Något som jag vet finns där bakom, hos skaparna. Tidningen känns allt för mycket som ett hafsverk, som en engångsprodukt som slängs direkt efter man bläddrat igenom den. En mer professionell attityd kan man trots allt vänta sig efter 25 nr. Det är synd för den fyller en klar funktion. Ingen annan rollspelstidskrift har en sådan tät och jämn utgivningstakt och med dess breda innehåll, borde de kunna tillfredsställa de flesta.

Skräckens timmar är ett systemlöst äventyr fyllt av sexiga och intrigerande tonåringar som spenderar en mörk natt i sommarstugan. Här finner du mord, triangeldramor och förväxlingar; allt mixat till en skön och lättsmält b-skräckis. Även det andra äventyret, Gamla minnen drunknar i blod. Men dess uppbyggnad är mer avancerad och mer sofistikerad än Skräckens timmar. Jag ska säga det med en gång: jag förstår inte mig på Runans äventyr och har aldrig gjort det. Men det här förstår jag: det är designat för Runans egen, halvt färdigpresenterade fantasyvärld Tadinor. Vad äventyret försöker förmedla är kanske något moraliskt, kanske vill det förmedla skräck, kanske vill det ge föraningar om makterna, kanske vill …äsch, ta hjälp av ditt spelgäng och luska ut det hela själv. Men det är skönt att de börjat släppa äventyr till deras värld. Gamla minnen hjälper på ett blodigt och brutalt sett till att skapa en allt mer greppbar spelvärld och att mejsla ut en mer särpräglad stämning.

Runan går i detta nummer i gång ordentligt med sina intentioner att bli en knutpunkt mellan de professionella svenska spelföretagen och spelarna. Spelföretagen får nu egna spalter att fritt glorifiera sig själva och baktala konkurrenterna. Dessa spalter blandat med Runans egna undersökningar och intervjuer av speltillverkarna gör tillsammans med deras täta utgivningstakt att fansinet är det absolut bästa organet för den som vill ha koll på den kommersiella rollspelsmarknaden. Det hela är ett lysande tilltag. Samtidigt följer de en gammal tradition bland många fansin, företrädd bl.a. a av storheter som Excelsior, Glaurung och Armageddon samtliga numera utdöda. De söker ett innehåll som i stort är knutet till den kommersiella spelmarknaden, främst i form av äventyr och diverse supplement.