Recensioner av Runan #24

Här hittar du recensioner av Runan #24 från andra tidningar.

Recension av Håkan Aldengran från Sverox (även Runan #22 och #25)

Runan har förmodligen fansinsveriges snabbaste utgivningstakt just nu. Tolv nummer per år är en mycket imponerande takt, och Runan-folket har dessutom lyckats hålla den takten i två år vid det här laget. Inte bara utgivningstakten imponerar dock, utan Runan lyckas även fylla varje nummer med intressant material, och denna kombination har lett till en upplaga på 300 exemplar. Detta gör Runan till ett av de största fansinen i dagens ganska kärva klimat. Att Runan är ett fansin i snabb utveckling är också ganska uppenbart – hur många hade ens hört talas om fansinet för ett drygt år sedan?

Rollspelsäventyr är det ganska gott om i Runan. Nummer 22 innehåller huvudsakligen ett långt sådant i fantasymiljö, som tar upp mer än en tredjedel av hela fansinet. Även nummer 24 innehåller ett äventyr, denna gång till Runans egen kampanjvärld Tadinor. Det extratjocka jubileumsnumret 25 innehåller två stycken – ett systemlöst skräckscenario i nutidsmiljö och ett lite annorlunda äventyr i Tadinor. Utöver äventyren finns förstås alltid diverse småartiklar och recensioner, och i de flesta nummer presenteras en ny del av kampanjvärlden. Denna är ett ganska ambitiöst projekt där delar har publicerats i nästan varje nummer sedan nummer 15 (januari 1998), och som förmodligen kommer att fortsätta i åtskilliga nummer till. Har man inget emot den långa tid det tar att samla ihop alla delarna, så är Tadinor fullt användbar som lågmäld, ganska verklighetsnära fantasyvärld.

Runan är ett av de få rollspelsfansin som fortfarande ges ut och har en utgivningstakt på mer än två till tre nummer per år. Layouten är ganska enkel och bilderna är av varierande kvalité, men innehållsmässigt finns det inte mycket att anmärka på. Inte heller är Runan särskilt dyr – för en hundralapp får man tolv nummer på runt fyrtio sidor vardera hem i sin brevlåda. Även lösnummerpriset – tolv kronor – är fullt överkomligt, så varför inte prova ett nummer själv?

Recension av Daniel Hedengren från Drakens Tand

Tadinor är Runans egna fantasyvärld, som de publicerar artiklar och fakta om litet då och då. Numret inleds med en drypande Neogames-kritisk intervju med Fabian Fridholm, mannen bakom butiken Spel & Sånt, 101 Production, Trollspel och Viking. Undrar vad Carl Johan Ström på Neogames tycker om det?

Vidare finns en artikel om hur man skall inleda ett äventyr, ganska okej faktiskt. Och behövlig. Sven Folkesson tittar som sagt närmare på Parabellum, med en mini-intervju med Oktober Produktion. Eftersom det är ett Tadinor-nummer presenterar man landet Delinor i en ganska omfattande artikel. Dessutom bjuder man på äventyret ”Flodresan”, som förstås utspelar sig i Tadinor. Detta äventyr innehåller en hel del spelledarpersoner, men är inte fullt så komplicerat att spelleda som Runans redaktion hävdar. Skall jag vara ärlig så är äventyret egentligen inget speciellt, men samtidigt passar det in väldigt bra i numret.

Betyg. Just det. Nummer 24 är bättre än 23:an, säger jag, anti-Mutantare… Hursomhelst, det känns litet tunt på något sätt och hade det inte varit för att jag inte är så förtjust i Mutant så hade jag nog uppskattat Runan 23 mer. Nu är det ju inte så, vilket komplicerar betygsättandet en hel del…! =) Nåja, numret är väl genomfört och jag tycker det var på tiden att man gjorde ett Tadinor-nummer. Betyget blir ändock likadant som nummer 23: väl godkänd minus. Den här gången är tvekan dock borta!

En slutkommentar

Betygen är satta, recensionerna är skrivna – vad är kvar? Kan han inte sluta nu? Nej, jag har faktiskt en sak kvar att kommentera och det rör äventyren Runan publicerar. Deras upplägg är så att man beskriver intrigen i korta drag (spelledaren måste utveckla) och sedna går man in på spelledarpersonerna. Detta upplägg balanserar man sedan med antingen mer på intrigen och mindre på spelledarpersonerna, eller tvärtom. Slutligen skall jag kanske nämna att man oftast har fasta rollpersoner i äventyret, vilket omöjliggör eller markant försvårar möjligheten att spela med egna karaktärer.

Är detta system bra?

Där har vi frågan jag tänkte kommentera här. För personligen tycker jag att det inte är något underbart sätt i längden. Man publicerade ”Ett fall för…” i Runan 20, vilket var ett nutidsdrama med färdiga roller och hela baletten. Äventyret ”Snabba stålar” har samma upplägg, om än betydligt våldsammare i sig. Jag måste säga att man då och då kan ha detta system, men på det stora hela tycker jag bättre om det traditionella upplägget med en väl utvecklad intrig som spelas med egna rollpersoner och litet mindre bearbetade spelledarpersoner. Det blir på så sätt enklare att anpassa äventyret till spelarna. Sedan kan man ju diskutera frågan om färdiga roller, men jag anser att det är trevlig avkoppling litet då och då.

En fråga till: Är detta kritik mot Runan?

Njae, inte riktigt. Jag tycker att äventyren är okej i sin utformning, ibland bättre, ibland litet sämre. På det stora hela tycker jag dock att det är bra. Men – och det finns alltid ett ”men” – jag skulle vilja se litet större variation på såväl upplägg som äventyr. Kanske skulle man luska upp någon utomstående att skriva ett äventyr då och då, eller varför inte göra äventyren längre? Det är en avvägning som Runan måste göra.

Jag hävdar inte att det är katastrof om Runan inte gör någon förändring, men jag hoppas de åtminstone reflekterar litet över mina tankar, och förstås är välkomna att höra av sig. Ni gör ett bra jobb, men det kan bli bättre…!

Recension av Mats Rytther från NisseNytt

I intervjun med Fabian och även i presentationen av Parabellum visar Runan upp sin goda kontaktsökande sida, där de sätter fokus på konstruktörer och andra skuggspelare. I detta nummer är Fabian-intervjun mest spännande och den är definitivt personlig. Han talar ut om sin del i NeoGames, Spel & Sånt, 101 Production, Viking. Det är personligt, spännande och det attackeras till höger och vänster. Det är roligt att personer som Fabian och Parabellumkonstruktörerna får träda fram och att Runan manar på dem.

Läsningen om Fabian tillfredsställer bättre än en kvällstidning. Han berättar om sitt familjeliv som gått i kras, om svek, fientligheter och slutligen nederlag. Det tragiska i historien är att Fabian från botten av sin karriär önskar att ni konsumenter var mer medvetna och upplysta om de verkliga förhållandena. Ordet korkat faller lätt på min tunga, men jag vågar nog inte skriva det, för det är lite sent påtänkt att upplysa konsumenterna och att rädda Spel & Sånt från elakingarna nu. Korkat speciellt då det hela tiden funnits fansin villiga att publicera och sticka ut hakan. Tjacka in Runan #24 och läs om denna tragik och om det första stapplande steget i upplysningens tecken. Replik från Fabians antagonister kommer i #25, se följande recension.

Sedan en tid tillbaka (nummer: 15, 16, 17, 18, 20, 22) har Runan, land för land och bit för bit, gett ut beskrivningar av världen Tadinor. Nu har turen kommit till en idyllisk dal i mitten av världen, Delinor. Det går att börja samla på Tadinor delar med början här eller senare. Dock rekommenderas att ta en titt i Runans lager av baknummer för en mer komplett bild av Tadinor. Även om mycket av Tadinor återstår att beskriva så är redan ett flertal länder avklarade. Tadinor beskrivs som en, hör här, mörk och realistisk värld. Undrar vad de urvattnade begreppen betyder egentligen. Nåväl, Tadinor är schysta grejer. Det är inspirerat av det som författarna spelade under sina unga dagar, Drakar och Demoner. Men de har inte låtit Tadinor utvecklats till kitch-fatasy, utan de utlovar och håller en mer jordnära och lite konservativ stil. I och med att de nu med Flodresan, börjar ge ut äventyr till Tadinor ökar värdet på alla dessa landsbeskrivningar. Det börjar bli riktigt intressant.