Recensioner av Runan #22

Här hittar du recensioner av Runan #22 från andra tidningar.

Recension av Håkan Aldengran från Sverox (även Runan #24 och #25)

Runan har förmodligen fansinsveriges snabbaste utgivningstakt just nu. Tolv nummer per år är en mycket imponerande takt, och Runan-folket har dessutom lyckats hålla den takten i två år vid det här laget. Inte bara utgivningstakten imponerar dock, utan Runan lyckas även fylla varje nummer med intressant material, och denna kombination har lett till en upplaga på 300 exemplar. Detta gör Runan till ett av de största fansinen i dagens ganska kärva klimat. Att Runan är ett fansin i snabb utveckling är också ganska uppenbart – hur många hade ens hört talas om fansinet för ett drygt år sedan?

Rollspelsäventyr är det ganska gott om i Runan. Nummer 22 innehåller huvudsakligen ett långt sådant i fantasymiljö, som tar upp mer än en tredjedel av hela fansinet. Även nummer 24 innehåller ett äventyr, denna gång till Runans egen kampanjvärld Tadinor. Det extratjocka jubileumsnumret 25 innehåller två stycken – ett systemlöst skräckscenario i nutidsmiljö och ett lite annorlunda äventyr i Tadinor. Utöver äventyren finns förstås alltid diverse småartiklar och recensioner, och i de flesta nummer presenteras en ny del av kampanjvärlden. Denna är ett ganska ambitiöst projekt där delar har publicerats i nästan varje nummer sedan nummer 15 (januari 1998), och som förmodligen kommer att fortsätta i åtskilliga nummer till. Har man inget emot den långa tid det tar att samla ihop alla delarna, så är Tadinor fullt användbar som lågmäld, ganska verklighetsnära fantasyvärld.

Runan är ett av de få rollspelsfansin som fortfarande ges ut och har en utgivningstakt på mer än två till tre nummer per år. Layouten är ganska enkel och bilderna är av varierande kvalité, men innehållsmässigt finns det inte mycket att anmärka på. Inte heller är Runan särskilt dyr – för en hundralapp får man tolv nummer på runt fyrtio sidor vardera hem i sin brevlåda. Även lösnummerpriset – tolv kronor – är fullt överkomligt, så varför inte prova ett nummer själv?

Recension av Daniel Hedengren från Drakens Tand

Runan har kommit med sitt tjugoandra nummer, som inte går efter något speciellt tema. Däremot kan man nog sätt en genre på det – fantasy, med en del material för fantasyrollspelen.

Blir bara bättre och bättre…

Ja, Runan blir faktiskt bara bättre och bättre. Man håller en jämnare klass nu, vilket är bra, och nu har man dessutom fått ordning på den tidigare problemdrabbade layouten. Nummer 22 har den renaste och mest överskådliga layout hittills, och det är en imponerande bedrift på A5-papper, det måste jag säga!

Innan vi går in på de båda riktigt tunga artiklarn i nummer 22 kan jag meddela att en kompakt konventsrapport från LinCon finns för den som vill läsa. Sven Folkessons båda skötebarn, ”Svenne slänger ett öga på…” (den här gången priserna på ringbrynjor) och ”Stanleys 10 naturlagar” återfinns som vanligt. Den senare blir bara bättre och bättre. I början var jag inte sådär överförtjust i serien (science-fiction-noveller för de som inte uppfattat det) men med den här elfte delen kan jag villigt erkänna att jag börjar gilla den! Kalendariumet är även det med.

Tadinor och konventsäventyr

Pauli Panaanens äventyr ”En spökhistoria” var en av huvudturneringarna på LinCon, då till Eon och kampanjen Mundana. Här publicerar man äventyret – dock utan att välja något specifikt system. Fast Drakar & Demoner-spelare får litet tips här och var, något som i och för sig inte är negativt. Äventyret är hursomhelst helt okej och ganska spännande. Klart spelvärt, även för de som har fördomar mot konventsäventyr.

Tadinor, den kampanjvärld som man rullar material till då och då i Runan, byggs ut ännu mer med landet Wael. En av de bättre artiklarna i serien för övrigt, med bra återgiven fakta. En gammal artikel (gammal och gammal…) till landet Zhu Kemplak, även det beläget i Tadinor, kompletteras med kända personer. För övrigt så – även om jag sagt det förut – så börjar Tadinor växa till sig till en vettig kampanjvärld. Kanske kommer man kunna köpa hela kampanjen i ett häfte när allt har publicerats?

Återigen, betyget!

Det börjar nästan kännas litet tjatigt, det här, att nummer efter nummer recensera Runan. Fast det tycker jag bara för att man hållit så pass jämn klass de senaste månaderna. Hursomhelst, nummer 22 är ett bra nummer, men det känns – för mig – som om någonting fattades. Vad vet jag inte – det har ett äventyr, har kampanj, har material att fylla ut med. Vad kan det vara? Men då betyg är något individuellt så sätter jag vad jag känner, vilket är väl godkänd minus. Dock kan jag inte låta bli att rekommendera nummer 22 till alla fantasyälskare, för det är bra!