Recensioner av Runan #1-#14

Här hittar du recensioner av Runan #1–#14 från andra tidningar.

Recension av Håkan Aldengran från Sverox #4 (Runan #14 och #15)

Runan är egentligen ett av de mer nystartade fansinen i denna spalt, men ändå har de kommit ut med fler nummer än många andra. Detta beror förstås på den hurtiga utgivningstakten som inte ens StrapatS klarar att tangera. En utgivningstakt på tolv nummer per år låter ju bra i teorin, men i praktiken brukar så optimistiska mål aldrig hålla. Runan har nu klarat det i över ett år och bara det är klart imponerande.

Huvudattraktionen i nummer 15 får väl sägas vara ett ganska roligt äventyr till DoD Chronopia om ett bortsprunget… uh, kidnappat, troll. Dessutom presenterar Runan sin egen fantasyspelvärld. Sådant har vi sett många gånger förr och Tadinor – Runans värld – är väl egentligen varken bättre eller sämre än sådana brukar vara. Spelvärlden och äventyret tar tillsammans upp den största delen av numret, vilket jag dock ser som en fördel. Det känns bättre med några få längre artiklar än med flera korta. Lite annat har man dock lyckats klämma in; ett par rapporter från två postspel, enstaka recensioner, en kort debattsida och en betydligt längre intervju med en osedvanligt ointressant ”hobbyprofil” (dvs mig). På det stora hela är Runan numera ett ganska bra fansin, även om man kanske kunde önska att de utnyttjat utgivningstakten för att lägga ännu större tonvikt på debatt och information.

Recension av Håkan Aldengran från Sverox #3 (Runan #12 och #13)

Runan är ursprungligen en föreningstidning som redan funnits i ett år, men som nu (fr o m decembernumret tycks det som) till viss del klipper banden med sina moderföreningar och sprids över hela Sverige. Innehållsmässigt verkar man satsa på bredd – rollspel, postspel och lajv kommer att samsas på Runans än så länge ganska få sidor. Dessutom går inte mindre än tre följetongsnoveller i fansinet just nu. Innehållet i de här två numren är visserligen ganska tunt (diverse artiklar om StarWars-folk, regeländringar till postspelen och de allt för korta avsnitten av följetängerna), men redaktionens planer för framtiden verkar lovande.

Det som talar mest för Runan är det faktum att de hittills lyckats uppfylla sin målsättning på tolv nummer per år. Vilket inte hör till vanligheterna bland dagens fansin där många av de gamla tjocka A4-fansinen snarare har en utgivningstakt på ett nummer varannat år.