Personligt med Jonas Nelson

Jonas Nelson

Jonas Nelson är en av Sveriges mest namnkunniga lajvare och drev under många år fansinet StrapatS.

Hur kom du för första gången i kontakt med rollspel?

– 1983-84. Min lillebror kom hem och berättade om ett nytt spel som hans kompis hade. Han försökte förklara, men det gick inte så bra. ’Vi åker dit och tittar på det’, sa jag…

Hur kom det sig sedan att du började lajva på ”heltid”?

– Jag lajvar inte på heltid, jag går på kanske 3-4 lajv om året. Det är en hobby! Men att jag kom att föredra lajv framför ’vanliga’ rollspel är att man får testa ’på riktigt’ på lajv. Då fattar man bättre om det går att simma i rustning, hur mycket ett svärd är i vägen jämt och hur mycket packning man måste bära med sig för att leva drägligt (de flesta fantasyromanhjältar borde vara döda för länge sedan, så ont om packning, mat, kokkärl och filtar som de har…)

Jag drar mig till minnes att du skrivit artiklar i Rubicon och Sinkadus, bland annat. Det verkar som du länge varit inne för det där med att skriva. Stämmer det?

– Ja, det ger ju tillfällen dels att visa vad man tycker, dels att informera andra så att de blir duktigare och får större kunskaper. (Så är jag ju lärare nu också…)

Varför tog du sedan det djärva beslutet att starta ett lajvfansin – StrapatS?

– Tja, jag hade lajvat i några år och såg att det behövdes ett forum för att diskutera, utbyta erfarenheter och framförallt hålla ordning på alla lajv som började dyka upp. I början var det nämligen olyckligt om lajven kolliderade i tiden, eftersom det inte fanns deltagare åt alla…

Har du någon förklaring till varför du orkade hålla på så pass länge som du gjorde – hela 50 månader!

– Nä. Jag är väl tokig, förmodar jag. Leve det!

Var det viktigt med den feed-back du hela tiden fick av läsarna, att intresset för StrapatS var så stort?

– Ja, man visste att man gladde en massa människor med varje nummer, det ger en sorts lycksalighetskänsla. Samtidigt blev det ju inte lättare att lägga ned tidningen, man visste ju att man gjorde ett tusental personer besvikna.

Nu när StrapatS lades ner, vad skall du göra då? Är du inte sugen på att skriva igen…?

– Mja – det finns ju andra forum att skriva i. Fea Livia och Sverox, t.ex. Dessutom har jag fullt upp på såväl arbetstid som fritid just nu.

Tror du att StrapatS kommer att få någon efterföljare?

– Jag hoppas det – men då hoppas jag också att det är en redaktion som VET vad den ger sig in i, det är aldrig kul att se fansin som kommer ut med ett par nummer och sedan bara dör…

Vilket fansin (relaterat till hobbyn/rörelsen) läser du helst idag?

Fea Livia (om man nu ska klassa det som ett fansin).

Vad tycker du om Runan?

– Lagom påkostad (enklare och billigare att göra), håller en bra utgivningstakt, men innehåller för lite material om levande rollspel för att jag ska läsa varje nummer.

Lajvhobbyn går framåt med en tillsynes oförminskad hastighet. Hur tror du det kommer att sluta?

– Med ett ’lajv-land’. Ett permanent, proffsigt område som drivs kommersiellt. Men jag hoppas och tror att det alltid kommer att finnas glada amatörer också.

Du går fortfarande på lajv regelbundet. Många påstår att lajv är ganska klichéartat, håller du med? Skulle du vilja se en förändring och i så fall, hur skulle det kunna ske?

– Om man tycker att lajv är klicheartat så varierar man sig inte i sitt lajvande. Visst finns det klicheer, främst inom fantasy-lajverna. Men det finns många olika genrer och många arrangörer har intressanta visioner och höga ribbor. Varken Nyteg, Högting eller ULFs 20-talslajv är några kliche-lajv i min mening. Dessutom finns det många intressanta ideer i vår nordiska omvärld – särskilt i Norge. (Tips: åk till Knutpunkt, det nordiska lajvkonventet). Numera går jag så sällan på lajv som kan sägas vara klicheartade att de snarare blir nostalgiska tillbakablickar på den glada nybörjartiden…

Att arrangera lajv verkar du inte vara speciellt intresserad av, varför?

– Jag har gjort några små, men jag är realistisk och inser att för att göra ett bra jobb måste man ha ett helt års finansierad ledighet – på heltid. För mig är lajv för mycket av en hobby och jag skulle inte vilja satsa ett helt års insatser på det.

Nu när vi närmar oss 2000-talet, skulle det inte vara skoj med ett dunderlajv för att inviga det nya årtusendet? Skulle du i så fall hjälpa till?

– Nja, ett lajv måste ha en bättre drivande kraft än så – något som fångar deltagarna och får dem att verkligen ge allt. Men kom med en bra ide så ska vi se om jag ställer upp på ett litet hörn (se ovan – jag tänker inte satsa på lajv på heltid).

Och slutligen, skulle du inte kunna ge våra läsare ett/flera lajvtips införsommaren 1999?

– I regel vill jag inte ge rekommendationer, eftersom man aldrig vet om ett lajv kan bli bra eller ej. Det är så många faktorer som spelar in. Och jag vill inte leka mer ’lajv-guru’ än jag redan är och styra folk till vilka lajv de ska delta på. Man ska själv känna efter vad det är man vill ha. Däremot finns det några lajv som JAG tycker verkar intressanta för MIG, däribland Lyktsken. Och för den som är mer avantgardistiskt och experimentellt lagd så tror jag att Daniel Krauklis & Co:s ”Knappnålshuvudet” kan vara en mycket intressant erfarenhet.

Fakta om Jonas Nelson

Namn: Jonas Nelson
Ålder: 30 år
Hemort: Skulle gärna säga Sundsvall, men numera måste jag nog svara Täby
Favoriträtt: Mongolisk BBQ
Favoritdryck: Torr äppelcider, om jag inte sitter i bastun då en kall öl är oslagbart…
Favoritbok: Watership Down (Den långa flykten).
Favoritfilm: Blues Brothers
Favoritrollspel: Gamla klassiska Drakar & Demoner (det är alltid någon speciellt med sin första kärlek…), dessutom är mer regler bara i vägen