Personligt med Håkan Aldengran

Håkan Aldengren

Vi på Runan vill gärna lyfta fram några av de kända hobbypersonligheter som gjort något fint för våran rollspelsrörelse. I detta nummer börjar vi med att grilla Håkan Aldengran, en man känd för sitt engagemang i rollspelsfansins.

Du är ju en av Sveriges ledande fansinpersonligheter, något av en fansinguru. Hur ställer du dig till detta?

– Det är väl ingen position jag direkt eftersträvat. Och vad är egentligen en ”guru”? Egentligen har jag mer eller mindre halkat in på en lång rad bananskal. Det var Mattias Andersson som var drivande kraft bakom Dnegel, att jag anmälde intresse att ta över recensionspalten i Signaler var mest ett infall, ZineScene förutsåg jag aldrig hur ”stort” det skulle bli, etc.

Det måste ta en oerhört mängd tid att engagera sig såsom du gör. Har du inget annat för dig här i livet?

– Jovars. Det är väl dock så enkelt att mitt engagemang kombinerar tre intressen – dels fansin (som företeelse), dels rollspel/lajv/postspel och dels själva skrivandet – och då blir det lätt att man lägger mycket tid på det. Så länge det är kul kan man lika gärna sitta och skriva som att slötitta på TV eller något annat meningslöst.

Annat jag har för mig: Jag rollspelar en del (har nyligen börjat igen efter några års högst sporadiskt spelande), spelar skumma kortspel (typ Magic & Star Wars), programmerar och dylikt. Dessutom har jag ju en pågående utbildning som tar en hel del tid, trots att jag misskött den lite väl mycket. Snart börjar väl CSN bli kinkiga, är jag rädd.

Kort sagt är det mest inomhusaktiviteter. Innan jag flyttade hit till Halmstad sysslade jag med fiske och gick på fotboll i högre utsträckning… och det är inte utan att jag saknar det ibland. En vacker dag letar jag nog upp en liten fin bäck och drar upp några bäcköringar, sedan åker jag upp till Göteborg och ser IFK vinna över nått Stockholmslag… och på vägen hem läser jag ett fansin och njuter av livet 🙂

Vad är det som driver dig?

– Jag gillar fansin. När jag började recensera i Signaler var det med tanken att göra något mer än bara några sidor med recensioner. Jag ville få med nyheter och rykten, fansinskapartips och annat. Nu fanns det inte plats för så mycket utöver recensionerna, och alla nyheter var på grund av pressläggningstiden redan gamla när de publicerades. När Signaler så kom ut mer och mer sällan och till slut försvann helt startade jag webbsidorna. Eftersom jag ändå satt med informationen och jag gillar att skriva så kändes det som ett naturligt steg.

ZineScene var väl egentligen främst tänkt som ett ”nyhetsbrev” där jag kunde updatera folk om händelser som t ex Nisse Nytts fansinpris och samtidigt tjöta lite. Lite hade jag nog tanken att ZS skulle kunna bli vad Signaler-sidorna var tänkta men aldrig blev. Jag hade inte alls räknat med den respons jag faktiskt fick. Så redan till nummer två hade jag ändrat syftet till att vara ett debattforum lika mycket som en informationskanal.

I många fall satt de olika fansinredaktionerna instängda i sina kyffen och pysslade med sitt, utan att ha någon direkt koll på vad andra sysslar med. I de fall det fanns kommunikation mellan olika fansin var den ofta begränsad till fansin med liknande innehåll. Postspelsfansinfolk hade kanske kontakt med andra postspelsfansin, men noll koll på fansin med andra inriktningar. Ett genomsnittligt postspelsfansin skiljer sig ganska mycket från ett tjockt A4 rollspelsfansin typ Raritet eller Dnegel, men det innebär ju inte att de inget kan lära av varandra. Att öka kommunikationen mellan fansinfolk, och i längden förhoppningsvis stärka fansinhobbyn som helhet är det jag nu ser som ZS:s främsta syften.

Har du aldrig tänkt på att lägga av, att för en tid kunna ägna dig åt annat?

– Lägga av med fansin, nej. Lägga av med själva recenserandet i diverse SVEROK-publikationer, ja. Jag har bland annat haft funderingar på att hoppa av recenserandet och istället försöka blåsa lite liv i Dnegel, som ju inte har fungerat nått vidare på sistone. Som det ser ut nu fortsätter jag dock med recenserandet ett tag till.

Vilket/vilka fansin har du själv mer eller mindre varit delaktig i?

– Runt 1987 började jag och Mattias Andersson fila på en rollspelstidning (ordet fansin kände vi inte till) som vi då kallade Bergsjättarnas Konferens. Ur denna utvecklades sedan Dnegel, som vi drog igång 1988 och vilken jag närmast är uppvuxen med. Utöver detta är det väl främst ZineScene, plus att jag skrivit enstaka artiklar i andra fansin. Sedan har jag redan när jag var ofantligt liten (8-9 år) pysslat med fansinliknande tingestar; handskrivna ”tidningar” med påhittade nyheter o dyl.

Vad tror du om Sveroks senaste förbundstidning, Sverox? Har den något att komma med? Vad gör den till ett säkrarekort än t ex Saga?

– Visst har den något att komma med. Jag tillhörde dem som sörjde Sinkadus bortgång trots att den mot slutet inte imponerade innehållsmässigt. Det behövs helt enkelt en stor, sammanhållande tidning för diskusioner och information. Saga gillade jag däremot aldrig riktigt. De verkade tycka att utseendet var viktigare än innehållet. Sedan hade väl jag och redaktören våra små meningsskiljaktigheter, främst då om fansinsidornas utformning.

Och så slutligen kanske den intressantaste frågan, vilket svenskt fansin läser du helst idag?

– Extra glad blir jag när ett fansin jag inte sett på länge dimper ned i brevlådan. Jag ser fram emot de kommande numren av fansin som Armageddon, Weird Quest, Olórin och Excelsior till exempel. Dessutom är nystartade fansin alltid extra kul att komma över. Av de fansin som har en mer normal utgivningstakt är Avalonia en av mina favoriter. Nisse Nytt har alltid varit ett bra fansin, och deras nya inriktning (rollspelsteori) känns fräsch. Som omväxling om inte annat. Fansin som på ett eller annat sätt är profilerade och står ut ur mängden är alltid ett klart plus.

Fakta om Håkan Aldengran

Namn: Håkan Aldengran
Ålder: 24 nu i januari
Hemort: Född och uppvuxen i Floda, ett litet samhälle utanför Göteborg. Bor numera i Halmstad.
Favoriträtt: Ingen direkt, faktiskt. Jag äter det jag kommer över…
Favoritdryck: Jag dricker med nöje Kilkenny, John Bull Bitter och Fullers London Pride.
Favoritmusik: Jag lyssnar på ganska mycket olika musik. Irländsk och Skotsk folkmusik är trevligt. Jag gillar säckpipor. Även lite tyngre musik; Sisters of Mercy, Type o Negative, Dream Theater, Metallica, Therapy? slinker ner. Andra favoriter är Cure, Hedningarna, Alphaville och Depeche Mode. Praktiskt taget snurrar CD-spelaren ständigt så länge jag är hemma och vaken.
Favoritrollspel: Svår fråga egentligen, eftersom alla spel blir vad man gör dem till. Jag gillade Khelataars värld. Kult är en annan favorit. Generellt är jag mest intresserad av ett rollspels världsbeskriving. Regler kan man alltid byta ut eller ändra.

Det var allt för denna gång gott folk, men nästa nummer kommer antagligen att innehålla ytterligare en granskning av en känd hobbyentusiast.