Lajv är till för folk utan fantasi!

Redan som ung pojk insåg jag hur farligt det var att rollspela. Trots försök att hålla mig borta från denna eminenta spelform så lät jag mig förledas. Jag förvandlades från en normal medborgare till en rollspelare och jag kunde inte längre se min egen spegelbild i spegeln. Hänförelsen var total, adrenalinet forsade och de små grå cellerna jobbade hårdare än någonsin.

Som ung hade jag en väldigt livlig fantasi, men eftersom jag växte upp i betongsamhället nummer ett avtog fantasin och jag blev något av en sur gammal realist. Men fantasin väcktes plötsligt på nytt och förvandlade den gamle realisten till en sprudlande ung hingst. Allt och inget var möjligt i denna nya dimension som öppnades mitt framför min håriga näsa. Framtid, dåtid, nutid, ingen tid och all tid blev till en förunderligt vaksam verklighet. Man blev den person man alltid velat bli, fast utan att egentligen behöva vara honom. Allt detta med hjälp av rollspel.

Medan tiden flög öppnades nya möjligheter. Nya idéer fick genomslagskraft och fick fotfäste i vår tillvaro. En av dem var lajv. Lajv går oftast ut på att man samlar ihop folk i medeltidskläder med gummivapen och bosätter sig i en skog under några dagar. Allt för att förstärka verklighetskänslan. Detta har sannolikt medfört att lajvare fått smak på en våldsammare verklighet. Vilket i sin tur fått lajvare att inte sky våld i sin ”andra” verklighet. Man tar helt enkelt med sig våldet som använts i lajv ut på gatorna.

Denna kritik skrattar nog många åt, men vad ingen egentligen tar upp är varför folk söker sig till lajv. Särskilt varför rollspelare söker sig till lajv.

Jag har en stark känsla av att rollspelare som söker sig till lajv egentligen bara har en riktigt taskig fantasiförmåga. Man vill se hur rollspelet ser ut i ”verkligheten”, hur byggnader och personer faktiskt förefaller sig att vara. Man har inte den kapacitet att med sin egen fantasi skapa en egen verklighet med sin egen hjärna. Jag tycker faktiskt synd om dessa stackare som lägger ner tusenlapp efter tusenlapp bara för att kunna se hur fantasin ser ut i ”verkligheten”.

Som ickelajvare, vilket kommer bli ett lika vanligt begrepp som ickerökare, så må jag bara önska alla lajvare en fantasifullare vardag och hoppas att ni en dag slutar med era kostsamma små äventyr!