Flodresan

PDF Ladda ner detta äventyr som pdf

Handlingen i detta äventyr kretsar i grunden kring en spionhistoria som sedan utvidgas till en jakt och en mordgåta samt ett fritagningsföretag.

Flodresan utspelar sig i Runans rollspelsvärld Tadinor. För att få tag på de länder som behandlas beställer ni lämpligen de aktuella baknumren.

Följande länder berörs i äventyret: Dossi (Runan #15), Rodina (Runan #18), Zhu Kemplak (Runan #20), Wael (Runan #22) och Delinor (se detta nummer).

Det går dock att spela Flodresan ändå med hjälp av sammanfattningen av länderna i ett appendix till detta äventyr, även om en komplett världsbeskrivning är att föredra.

Äventyret kan tyckas ganska komplicerat med mycket namn att hålla reda på. Ett tips är att spelledaren först läser igenom SLP:na längst bak så att hon får ett grepp om vem som är vem.

Del 1

Illustration av Mats Andersson

Äventyrets bakgrund

Rodiniern Lamandor Del‘Palanan är spion till yrket. Han arbetar sedan en lång tid tillbaka åt Zhu Kemplak. Dessa är i behov av utländska spioner när det gäller spionaget mot Rodina eftersom kempleser är allmänt misstrodda där. Han är därför aktiv i sitt hemland.

Lamandor har nyligen kommit över några mycket viktiga dokument (en kopia på Rodinas föreskrivna försvarsplan mot ett eventuellt anfall från Zhu Kemplak).

Enligt överenskommelse med Zhu Kemplaks underrättelsetjänst tar han ett skepp till Wael (då han på så sett slipper ta sig förbi muren) varifrån han tänkt korsa gränsen till Zhu. Hans skepp färdas genom Tranquillerkanalen till den Waeliska huvudstaden Dwala.

Där har han en gammal vän, adelsmannen Damion Haraldsson som han övernattar hos. Lamandor anförtror Damion att han har en mycket viktig last och därför skulle behöva dennes beskydd till gränsen.

Damion är dock trött på livet i Wael. Han ser detta som sin chans att bli rik och sedan flytta till de exotiska Harbondi (ett land långt i söder på ön Dakka, se framtida Runan). Han sviker sin vän, stjäl dokumenten och tar genast en flodbåt ned längs Tranquiller floden. Hans avsikt är att sälja dokumenten i Tuck Kemplak (ett litet land som är allierat med Zhu Kemplak).

Illustration av Mats Andersson

Lamandor förstår att han har blivit lurad men tror först att Damion färdats landvägen mot Delinor. Efter fem dagar får han dock reda på att Damion under ett alibi tagit en båt upp längs Tranquillerfloden. Han hyr därför själv en hytt på första bästa flodtransport där han förklär sig till den spelgalne och trevlige dossiska handelsmannen Tyllon.

Lamandor är dock ovetandes om att han har en skugga, den delinorske lönnmördaren Pelmyron Amanti som är lojal intill döden till Zhu Kemplak och lönnmördarskrået Falkarna. Han är sänd av Zhu Kemplak för att bevaka spionen. Pelmyron tappade bort Lamandor i Rodina men har nu åter funnit honom. Då lönnmrödaren märker att Lamandor skall ta en flodbåt tror han att denne tänker fly med dokumenten. Reseplanen var nämligen att han skulle ta sig landvägen till Zhu. När spionen nu bryter mot detta, vilket han fått noggranna restriktioner om att inte göra, anser Pelmyron att han måste ”ta hand om” Lamandor och hyr därför in sig på samma båt.

Samtidigt blir Damions gamle far väldigt orolig för sin son då denne inte meddelat honom om sin resa. Fadern sätter därför upp ett plakat där han utlovar en riklig belöning till den som kan finna hans son. Alla som är intresserade skall komma till hans gods utanför staden.

RPna träder in i handlingen

Rollpersonerna nappar förmodligen på plakatet. Om de inte är lockade av pengar så kan spelledaren alltid låta någon av RP:na känna Damion.

Fadern, Harald Gemonsson bor på ett medelstort gods utanför Dwala. Han är 70 år fyllda och mycket gammal och gaggig. Harald är väldigt orolig för sin försvunna son. När rollpersonerna anländer till hans gods så har precis en annan man anlänt dit och sökt uppdraget.

Denne man är en rodinsk spion vid namn Ginovan Lamarc som fått nys om att Damion skulle hysa sympatier för Zhu Kemplak. Nu när Damion försvunnit anar han att någonting är i görningen. För att tjäna en extra kova (girig som han är) har han även tänkt anta Haralds uppdrag.

Harald anser att rollpersonerna och Ginovan bör arbeta tillsammans. Ginovan har egentligen ingenting emot detta, han kan ju alltid dra nytta av rollpersonerna. Han litar dock inte på dem.

Vart har han farit?

Nu börjar sökandet. I Damions hem hittar rollpersonerna lite droger (han har tidigare sysslat med droghandel) och en obäddad gästsäng. Folk i kvarteret säger att han var uppe underliga tider och ingen vet vad han arbetade med. För någon vecka sedan fick han någon kortvuxen gäst.

Efter en del eftersökande snubblar rollpersonerna över en hamnarbetare som känner Damion (han har tidigare gjort en del smuggelarbeten för denna). Arbetaren har sett Damion kliva på en flodbåt som skulle färdas uppströms för fem dagar sedan. Han berättar att denna hade försökt att dölja sitt ansikte och såg allmänt paranoid ut. Om hamnarbetaren får pengar så avslöjar han Damions gamla smuggelaffärer. Han berättar också att en annan man frågat efter Damion, en kort man med svart helskägg (Lamandor under förklädnad).

Flodbåten

Den klokaste vägen att bege sig efter Damion är att ta en flodbåt. Om rollpersonerna vill färdas landsvägen så kan spelledaren försöka få Ginovan att propagera för att ta båten. Som av en slump (?) hamnar rollpersonerna och Ginovan på samma båt som Lamandor och Pelmyron.

Denna flodbåt ägs av den waeliska kaptenen Hylln Brusesson. Det är en ganska skabbig passagerarpråm som färdas fram och tillbaka längs Tranquillerfloden. Nu skall den färdas uppströms och drivs då av hästar som drar längs land på Delinors sida och för båten framåt, det går ungefär lika snabbt som att färdas med vagn. På båten finns ytterligare tio passagerare samt fem besättningsmän. Endast några få av passagerarna kommer att beskrivas närmare men spelledaren kan ju gärna sätta lite färg på de andra personerna också, detta kommer nämligen att göra nästa del av äventyret betydligt roligare.

Under den första resedagen så kan spelledaren låta de olika passagerarna lära känna varandra. Förutom allmänt spelande där rollpersonerna bekantar sig med passagerare och besättning bör följande inträffa:

Ginovan frågar ut passagerarna, även Lamandor om Damion. Lamandor svarar naturligtvis att han aldrig sett denne. Då Lamandor förstår att Ginovan är ute efter samma person som han så bestämmer han sig för att försöka förgifta honom.

Illustration av Mats Andersson

Mordet

(Flera ledtrådar till mordet står att finna i stycket ”De misstänkta” och i följande stycken, alltså efter själva mordet beskrivs i denna text.)

Under middagen så märker Ginovan att Lamandor lägger något i hans mat. Han undersöker det och förstår att det är gift. Han slänger maten vilket en RP kan uppmärksamma. Ginovan påstår att den enbart var oätligt, han vill inte röja något i onödan för RP:na.

Senare på kvällen konfronterar han Lamandor i hans hytt (utan att ha sagt något till RP:na). Lamandor spelar oskyldig. Ginovan vill ha reda på vad han vet om Damion och varför han försökte döda honom. Lamandor vet att han skulle vara chanslös i en strid mot den store man så han erkänner att Damion har något han vill ha.

Utanför hytten står dock Pelmyron. Han hör samtalet och börjar få historien uppklarad för sig. Då Ginovan börjar fråga om vad Lamandor vill ha som Damion har drar han också slutsatsen att denne är någon typ av spion.

Han rusar in i hytten och söver ned Damion med en kloroform trasa. Lamandor tror att han blivit räddad av en frände men får snabbt anledning att ändra sig då Ginovans dolk sticks in i hans hjärta. Pelmyron ansåg att en som pratar som Lamandor är farlig för Zhus säkerhet. Eftersom han inte vet vem Ginovan är så mördar han inte honom. Istället ger han Ginovan skulden för mordet.

Först söker Pelmyron igenom Lamandors ägodelar men hittar till sin besvikelse inte dokumenten, han tar dock dennes pengar och alla papper han finner. Han hade ju i och för sig redan förstått att Damion antagligen hade stulit dokumenten. Han avger ett fejkat dödskrik (Lamandor han aldrig egentligen avge något eftersom dolken kom så snabbt och precis på rätt ställe). Därefter ger han Ginovan lite uppkvicknande och försvinner sedan in i sin egen hytt som ligger vägg i vägg.

Då Ginovan ser sin kniv sitta i Lamandors bröst blir han naturligtvis mycket förvånad Han tar sin kniv och springer ut men springer dock ihop med Erion Frynt (se SLP:n) som kommit ut den andra grannhytten då han blivit väckt av skriket. Mer folk kommer ut.

Ginovan blir tagen och anklagad för mordet. Kapten Hylln fängslar honom i hans hytt och sätter en besättningsman på att bevaka honom. Det verkar ju helt uppenbart att det han är den skyldige. Ginovan säger dock till RP:na att så alls inte är fallet. Han påstår att han hade gått in till Lamandor för att han trodde att han visste något om Damion. Han hade fått reda på att Lamandor också jagade Damion eftersom denne stulit något ifrån honom. Plötsligt fick han en trasa i ansiktet och tappade medvetandet. När han vaknade låg Lamandor där med hans dolk i bröstet. De måste finna den rätte mördaren och rentvå honom!

Illustration av Mats Andersson

De misstänkta

Erion spelade under de första kvällarna en hel del tärning mot Lamandor och förlorade mycket pengar. Han hamnade även i skuld till denne och detta kan ha bidragit till att han skulle mörda Lamandor. Pelmyron kommer då spelledaren tycker att det passar placera Lamandors pengar i Erions hytt.

Ylman Larid (se SLP:n) har känt igen Lamandor. Det är bara det att förra gången han såg honom så hade han en helt annan förklädnad. Lamandor känner också till att Ylman tillhör den förbjudna Rodinska kulten Frytos barn. De har träffats och kommer överens om att inte avslöja något om varandra. Låt någon RP ha sett slutet av deras möte där Ylman hotade Lamandor och sa att han skulle att dö om han bröt överenskommelsen.

Hylln hatar dossiska handelsmän i allmänhet eftersom de lurade honom på stora pengar vilket tvingade honom att sälja sin fina havsseglare och förpassas till floden. Han kastade ofta fientliga blickar mot Lamandor och sa saker som: ”Dossiska bedragare”. Under mordnatten hade han druckit till och någon av rollpersonerna kan under kvällen ha hört honom säga något i stil med: ”Den där falska Dossiern borde jag kastat av för länge sedan!”. Hans styrman ger honom alibi, men hur trovärdigt är det…?

Pelmyron själv kan man från början bara misstänka av den anledningen att han höll sig mycket i sin hytt dagarna innan mordet (han säger att han inte tål att vara på vattnet) och att han under ett par tillfällen setts stå och iaktta Lamandor.

Att lösa gåtan

Rollpersonerna får tre dagar på sig att försöka lösa gåtan. Nedan följer en del ledtrådar och vittnen som rollpersonerna kan ha användning för:

När de genomsöker Lamandors rum hittar de följande:

En mindre kista med förklädningshjälpmedel (peruker, smink m m) Bl a ett svart helskägg… Flera uppsättningar kläder, i en av de finare rockarna finns broderat D H. En del gifter och droger samt ett par knivar. Alla papper av nytta har Pelmyron tagit. De märker även att liket bär en lösperuk…

Pelmyron slängde klorofolltrasan överbord men en vindpust förde den mirakulöst nog tillbaka. Den har först kommit upp på däck och sedan blåst in i Erions hytt när han öppnade dörren. Erion kommer inte att hitta den själv men RP:na kan göra det, t ex genom att den sticker ut i dörrspringan eller något liknande.

Ylman sågs av en besättningsman lutandes över en reling strax efter mordet på andra sidan båten. Han såg inte ut att må bra. Besättningsmannen tyckte att det såg ut som om han kastade något i vattnet. Det han kastade i vattnet var en kanin han haft med sig och offrat till sin gud under fullmånen natten då Lamandor blev mördad.

Någon av RP:na upptäcker Ylman då han tvättar bort en blodfläck från sin jacka. Han försöker in i det längsta säga att det inte alls är en blodfläck. Blodfläcken kommer från då Ylman slaktade kaninen men han vet att hans kult är förbjuden och att han kommer att råka illa ut om det kommer fram.

Om någon söker igenom Ylmans rum kommer denne att hitta diverse saker som tyder på att han är medlem i kulten (vari människooffer inte är ovanliga…).

En av besättningsmännen berättar att Hylln under en tidigare resa nästan dödat en Dossisk köpman under ett bråk som uppstod dem emellan.

I brist på fantasi utger sig Pelmyron för att vara en person som han mördat. Någon av RP:na kan ha träffat denna person men inte komma på det förrän efter ett tag…

Pelmyron kan ses slänga en del papper i vattnet, det är de dokument han hittade hos Lamandor och ville gå igenom i lugn och ro i sin hytt. Han säger dock att det bara var gamla brev från en älskare som han slängde därför att han ville glömma henne. Det är dock svårt att tro att han har en älskare med sitt ofördelaktiga utseende.

Pelmyron har en svart falk tatuerad på ena axeln. Detta är symbolen för den lönnmördargrupp han tillhör, se till att någon RP får syn på falken. Ginovan tror att det är symbolen för en kemplesisk lönnmördargrupp…

I Pelmyrons hytt finns knivar och gifter samt en trevlig liten öronsamling, men väl gömda.

Upplösningen

Efter en tid kommer ett vittne att träda fram som inte vågat säga något tidigare eftersom han varit mycket rädd. Det är passageraren i hytten under Pelmyron som kunnat kika in till honom genom en springa i taket/golvet. Denne såg Pelmyron dränka in en trasa med något och sedan gå ut. Efter ett skrik kom han tillbaka med en del dokument i händerna. Vittnet såg hans tatuering och visste vad det betydde. Tillslut berättar han det dock för en annan passagerare. Olyckligtvis har Pelmyron följt efter dem då han anat oråd på grund av mannens nervositet och upptäckt av hålet.

Han dödar snabbt vittnet men den andre besättningsmannen försöker fly och ropar på hjälp. Låt RP:na komma till undsättning. Pelmyron kommer inte att våga anfalla dem med sin kniv. Den flyende passageraren kommer att berätta det numera döda vittnets historia. Pelmyron säger att passageraren ljuger för att täcka upp för den av Erion, Ylman eller Hylln som för tillfället är mest misstänkt. Pelmyron menar att han själv sett denne (den mest misstänkte) utföra mordet men inte vågat säga något eftersom denne hade flera vänner bland passagerarna. Dessa två pressade honom dock på vad han visste och attackerade honom sedan vilket tvingade honom till att mörda den ene i självförsvar.

Vem nu RP:na tror på återstår att se. Pelmyron kommer antagligen att kasta sig i floden och försöka fly till Zhu om han blir avslöjad.

Ylman och Erion kommer vid anklagelse att bedyra sin oskuld. Erion kommer att säga att någon annan försöker sätta dit honom. Ylman berättar i värsta fall sanningen, men endast i en situation där han skulle bli fängslad för mordet. Hylln blir förbannad om någon anklagar honom. Egentligen är hans alibi bara halvsant, styrmannen somnade nämligen vid bordet innan mordet.

Om RP:na frågar ut Ginovan så säger han att han berättar mer om de lyckas fria honom, men att han bara har information om Damion, inte om mordet Han berättar dock att Lamandor försökt förgifta honom.

Lyckas de få ur Ginovan så berättar han hela historien (vilken kanske inte är så lång då han inte vet så mycket…) för RP:na eftersom han anser att han kan lita på dem.

Pelmyron har sina orderpapper om att se efter Lamandor på sig. Detta för att vid en eventuell situation visa dem för Lamandor. Efter mordet glömde han dock bort att slänga dem och har dem i ett lönnfack på insidan av sin tunika.

Del 2

Denna del är egentligen inte nödvändig och kan införas av dig i mån om extra förberedelser eller speltid.

Efter att mordhärvan löst upp (inte nödvändigtvis med rätt mördare i buren…) så kommer pråmen att stoppas av Zhu Kempleser och tas in för förhör. Hylln är förbannad och säger att han inte får behandlas så här. Kempleserna struntar i honom. Alla förhörs om de sett en man som ser ut som Lamandor (utan peruk etc) och sedan om mordet. Efter detta kan RP:na bli släppta men de kan också bli tvingade att fly.

Hur de sedan tar sig vidare uppför floden återstår att se men antingen kan de lyckas ta sig på en flodbåt eller ta sig över till Delinor och färdas söderut landvägen.

Till slut når de i vilket fall fram till staden Arda i södra Delinor.

Del 3

Arda är en stad med 700 invånare. Eftersom den ligger i södra Delinor så hänger man sig aronatismen här och eventuella litonister bör dölja sin trosbekännelse väl.

Om RP:na (och Ginovan?) börjar fråga runt efter Damion kommer en man att haja till då han beskrivs. Denna säger sig ha sett Damion på en hamnkrog för några dagar sedan där han blev tillfångatagen. In på krogen kom nämligen ett underbarn (en vithåring). Denne kände igen Damion och drog sitt svärd. Han skrek att Damion var ett litonistkräk och fick hjälp av kroggästerna, inklusive berättaren av historien, att ta fast denna. Damion fördes sedan till underbarnens tempel utanför staden.

Illustration av Mats Andersson

Vithåringarnas residens

Detta är en ganska enkel byggnad som inhyser en Arona präst, tre äldre vithåringar och 5 yngre som håller på att tränas. Byggnaden har en våning plus en källare och är byggd i sten. I källaren finns cellen där Damion sitter fången. Ett smalt gallerfönster mynnar ut vid marknivå.

Anledningen till att Damion blivit fängslad är att han för fem år sedan ledde några litonistiska kyrkosoldater i Delinor. Denna trupp träffade under ett tillfälle på några vithåringar. En av dessa var den som fängslade Damion, hans bror blev nämligen dödad i striden och han svor att aldrig glömma ansiktet av sin broders mördare.

Att börja prata med vithåringarna är nog ingen bra idé. De kommer på inga villkor släppa Damion och blir dessutom misstänksamma mot RP:na och skickar en novis att spionera på gruppen.

RP:na bör försöka prata med Damion genom fönstret. Han har blivit torterad i flera dagar och säger att rollpersonerna kan få något mycket värdefullt om de hjälper honom ut. Om dessa frågar vad belöningen rör sig om berättar han att det är värdefulla, mycket hemliga dokument.

Att få ut Damion kommer nog inte att bli det lättaste av företag. Antagligen kommer gruppen att försöka på natten. Låt ett fruktansvärt oväder med regn och åska braka loss.

Till slut borde Damion bli befriad, även om kanske någon rollperson dött eller blivit allvarligt skadad på kuppen. Den mycket svage Damion tar dem till en ek en bit bort. Då han fördes till fängelset lyckades han fly. Sedan han märkte att hans förföljare knappade in på honom så gömde han dokumenten här. Han tar fram dem och tittar på RP:na. Sedan skakar han på huvudet: ”Nej, de är mina, de är min nya framtid, ni kan inte ta dem av mig!” Han börjar springa samtidigt som han skriker: ”Mina!”. Då slår dock blixten ned i honom. Han börjar brinna och så gör även dokumenten. Endast ett litet hörn som antyder om vad det handlade om kan räddas…

…och äventyret är slut.

Spelledarpersoner

Lamandor Del‘Palanan

En 37 år gammal, skicklig spion. Han är en mycket god skådespelare som har lätt för att byta identitet. Under flodresan kommer han att vara den glade och trevlige dossiske handelsmannen Tyllon Hylme. Denne har en speciell förkärlek till spel och alkohol.

Illustration av Mats Andersson

Pelmyron Amanti

Pelmyron är 32 år gammal och har ett mycket ofördelaktigt yttre med flera ärr över kroppen och endast ett öga. Han är en kallblodig mördare med ganska mycket list. Han äger dock inte Lamandors förmåga att förklä sig och komma på troliga historier. Lamandor är som sagt en lönnmördare och inte så extremt farlig i öppen strid, en orutinerad kämpe bör dock ta sig i akt.

Damion Haraldsson

Denne 42 år gamla adelsman har länge hjälpt Zhu Kemplak i utbyte mot pengar. Han har även sysslat en hel del med smuggelverksamhet längs Tranquillerfloden. Nu har han dock tröttnat på denna småhandel och bestämt sig för att tjäna sig en förmögenhet och sett dokumenten som en chans till rikedom och ett lugnt liv i det tropiska Harbondi. För 5 år sedan var han kapten över några kyrkosoldater i mellersta Delinor där han dödade en vithåring.

Ylman Larid

Ylman är 29 år gammal och tillhör den förbjudna kulten Frytos barn. Han känner igen Lamandor som en man ifrån kulten. Då han ser Lamandor i en annan förklädnad så förstår han vem det var som avslöjade deras tidigare residens. De talas vid och kommer överens om att inte berätta något för någon annan om varken förklädnader eller kulter. Under mordnatten kommer han att offra en kanin han haft med sig, till Frytos – månguden (det är fullmåne den natten). Han har ett långsvärd och är en hyfsat god kämpe. Om han blir fängslad för mordet berättar han sanningen om sitt medlemskap i kulten.

Erion Frynt

Denne 38-årige waeliska handelsman är en riktig suput. Han kan heller aldrig hålla sig borta från tärningarna. Han förlorar mycket pengar till Lamandor och hamnar också i skuld till denne (Lamandor tycker om att ha hållhakar på folk…). Om pengarna och/eller kloroformtrasan kommer att hittas i hans hytt så kommer han att säga att någon försöker sätta dit honom och uppträda allmänt nervöst.

Kapten Hylln Brusesson

Hylln är 46 år gammal och gråa hår börjar tona fram på hans hjässa. Han är en man med temperament som lätt blir arg och som man sällan ser med ett leende på läpparna. Han super också ganska mycket. Han hatar dossiska köpmän i allmänhet eftersom några av dem lurade av honom hela hans fartyg och nu får han hyra denna skorv. Hylln blir förbannad om någon anklagar honom för att vara mördaren och han har besättningen på sin sida. Kaptenen tänker ta fast mördaren och är till en början ganska övertygad på att det är Ginovan, men när nya bevis kommer fram…

Vithåringarna

De äldre vithåringarna är rutinerade krigare med kunskap i Aronas stridskola (diverse avancerade stridstekniker). Inga trevliga gossar att träffa på i närstrid med andra ord. De är beväpnade med lång- och kortsvärd. Alla utom en av de unga är under tio år och inte lika svåra att tas med, men barnens skicklighet kommer nog att förvåna eventuella angripare. Vithåringarnas ledare bär nyckeln till fängelset.

Ginovan Lamarc

Ginovan är 26 år gammal. Han är lång, reslig och kraftig. I sitt skärp bär han en dolk och ett svärd. Han utger sig för att vara en prisjägare men är egentligen rodinsk spion på jakt efter Damion. Med tiden kommer han att börja lita mer på RP:na. Han tycker absolut att de ska frita Damion.

Relevant fakta

Tranquiller floden

Tranquillerfloden startar vid de tuckiska bergen och slutar i en sjö mitt i Wael. År 1453 blev Tuckerna färdiga med en kanal som förband floden med havet. Wael följde deras exempel och grävde en kanal från sjön till havet i norr som togs i bruk ett par år senare. Detta gav upphov till en helt ny och smidig handelsväg som skär rakt egenom hela Tadinor. Det går dessutom att färdas uppströms utan större problem. Tranquillerfloden har aldrig varit speciellt ström. Båtarna drivs då av hästar eller oxar.

Litonismkyrkan

Litonismen är en ganska ny religion som snabbt vunnit mark. Den går ut på tillbedjan av Efra, den enda guden och är ganska strikt och hård. Litonismen är statsreligion i Markorien och Wael samt Dodanien. Den finns också i halva Delinor och halva Rolanien och detta har orsakat öppet krig i Rolanien samt ett tyst religionskrig i Delinor.

Zhu Kemplak

Ett av Tadinors största orosmoment just nu. Landet har öarnas största armé och en mycket aggressiv utrikespolitik. Just nu håller man på att anfalla det lilla ociviliserade skogslandet Kaad. För flera hundra år sen var Zhu Kemplak ockuperat av Rodina så relationerna dem emellan är mycket spända. Landets ledare är envåldshärskaren Karzan.

Rodina

En f d stormakt som dock inte har kvar mer än förfallna monument från sina fornstora dagar. Är nu en handelsnation som styrs av handelshusen. Spända relationer med Zhu Kemplak.

Wael

En feodal stat som styrs med järnhand av drottning Fnira Hultingsdotter. Flera bondeuppror på senare tid har alla blivit brutalt nedslagna. Har tidigare varit ockuperat av Markorien och därav en osämja dem emellan. Statsreligion är Litonismen.