Debatt eller ingen debatt?

Häromsistens försökte jag få Didi Örnstedt att ställa upp på en ”Personligt med”-intervju för Runan. Det visade sig snart att hon inte var intresserad av att deltaga i en debatt ”som kändes död”. Telefonsamtalet tog dock inte slut där, utan fortsatte i en dryg timme. Det gav mig lite kött på benen inför den kommande debatten.

Först vill jag bara säga att rollspelsdebatten aldrig kommer vara död och detta eftersom nya rollspel ständigt utkommer på marknaden och gemene man (föräldern) fortfarande inte vet särskilt mycket om hobbyn. Jag skulle vilja poängtera att det är just detta faktum som gör att föräldrar, politiker och poliser hellre lyssnar på Örnstedt än en insatt rollspelare eller tillverkare. Just ovetskap föder oro, som i sin tur kan växa till fanatiskt motstånd (se till exempel på rasismen). Detta är ju givetvis en negativ trend för alla parter. Förutom för Didi Örnstedt.

Jag förstod snart att telefonsamtalet ur Didis synvinkel gick ut på att sälja hennes bok. Observera ordvalet sälja. Örnstedt påpekade ett flertal gånger på att hon tycker om och använder rollspel, men att hon motsätter sig rollspelstillverkarnas vinster på våldsamma tillverkade miljöer. Jag måste då fråga vad hennes egen bok då är exempel på?

Hon målar upp skräckscenarion baserade på lösa antaganden och säljer detta i eget vinstsyfte. Att boken publicerades i sin helhet på internet resulterade i krafttag från förlaget som inte ville riskera hela vinsten.

Nåväl, ingenting ont om kapitalismen eftersom det är ju trots allt den som för oss framåt. Jag torde dock nu visat att Didi Örnstedt är sin egen fiende och med tanke på detta behöver inte rollspelsbranschen besegra henne med argument – det gör hon själv.

Hon upprepar gång på gång att tillverkade rollspel som finns att köpa i spelbutiker är våldsamma i sin grund. Att gynna individer (spelkostruktörerna) som föder så groteska tankar är fruktansvärt fel anser Didi. Jag påpekade att man inte är bunden till allt som står i de olika spelhäftena, men hon slog ifrån sig med klassikern ”varför då köpa dem?”.

Lösryckta citat från diverse rollspel på marknaden fyller hennes bok och genom att strukturera dessa efter eget tycke för Didi fram sitt anti-rollspelsbudskap.

Helhetsintrycket blir, även om Örnstedt inte vill medge det, att rollspel och lajv är galenskap och början på en brottslig karriär. Att hennes tyckande sedan blir accepterade sanningar är skrämmande av flera anledningar. Främst för att polis och andra statliga institutioner använder boken i studiesyfte och således får en på förhand avgjort negativ åsikt om hobbyn.

Sekundärt straffar detta framtiden för hobbyn, eftersom föräldrar kan neka sina barn att testa rollspel eller lajv. Dessutom kan bidragen strypas och riksförbundet kan få minskat inflytande bland föreningarna. Vilket skulle leda till minskad demokrati. Didi säger sig stå emot ett förbund uppbyggt på paramilitärt vis, men får hon som hon vill stryper hon sunda demokratiska tankar och föder kaos – detta är bara ett av resultaten.

Men att bemöta hobbyns motståndare med hån och påpeka att de inte vet något eftersom de inte prövat att spela själva är att föda motståndet. Bjud upp till en öppen debatt och acceptera debattörernas olika tycken för vad de är. Anledningen till att bland andra Didi Örnstedt vinner mark i debatter är att hobbyn är så svåråtkomlig för utomstående. Jag gissar att alla rollspelare någon gång försökt förklara för en icke-utövare vad hobbyn går ut på och hur den fungerar och efteråt känt att den man talat med ändå inte förstått. Detta är ett vanligt problem och man måste göra djupare försök till förståelse för att få gemene man att kunna bemöta Didi Örnstedts kritik.

Jag har personligen varit aktiv i rollspelsföreningen WWG (Wäsby Wäringa Garde) i många år. Vi har ett flertal gånger spelat in videofilmer i informativt syfte och delgivit dessa till bland annat kommunen när vi märkt att vi blivit orättvist behandlade. Genom att förevisa, informera och demonstrera vinner hobbyn mark och förståelse. Vi kan inte fortsätta att gömma oss bakom gardiner och bemöta kritik med halvtaskiga argument så som: Vi är en förtryckt minoritet!

För fram det positiva istället för att möta kritik med kritik. Didi Örnstedt väljer att lägga fram rollspel och framför allt lajv som något perverst farligt för allmänheten. Organisationen under rollspelsmöten är diktatoriskt miltärt uppbyggd och detta föder något som skulle kunna tolkas som ren nazism i Didis bok. Rollspel som köps premierar våld och genom att jämföra med ”videovåldet” drar hon slutsatsen att hobbyn föder våldsdåd.

Rollspel kan dock aldrig jämföras med ”videovåldet” eftersom man i rollspel själv väljer vad man skall göra och inte följer ett manus. Det är ju alltid individen som slutligen väljer. Det är alltid individens ansvar och att inte lita på individens fantasi, uppfinningsrikedom och ansvarstagande det låter som diktatoriskt tänkande!

Rollspel och lajv är enligt mig själv ett kreativt sätt att utvecklas som människa. Att ta ifrån någon den rätten anser jag vara brottsligt. Att vissa rollspel som säljs är onödigt våldsamma kan jag bara hålla med om, men som sagt måste individen själv få välja.

Staten kan inte reglera individens fantasi och förbjuda eller censurera rollspel bara på lösryckta citat och indicier. Om detta mot all förmodan skulle ske borde ej heller en bok som öppet talar emot allt sunt förnuft, logik och erfarenheter få användas i studiesyfte.

(Att Didi Örnstedts bok inte nämns vid sitt namn är enbart för att jag inte ämnar ge den gratis reklam.)