Alla är vi rollspelare – i det verkliga livet

Säkerligen är du som läser detta en aktiv rollspelare som åtagit dig flera olika rollpersoner och karaktärer under årens gång. Spelmötena som du går på är oftast mycket roliga och få saker slår att rollspela med sina kompisar en ledig kväll. Man testar ibland nya karaktärer och tycker det är riktigt kul att få damma av några gamla. Man kanske köper med sig en påse kladdigt godis, en flaska läsk och lite snus – fast inget får man nånsin ha för sig själv. Kompisarna snyltar obarmhärtigt på allt man förvärvat i den enda närbutik som håller öppet sent på kvällskvisten, och som lika obarmhärtigt finansierar detta med att hålla snuskigt höga priser på just de varor man köpt. Man får sedermera räkna med ett ännu större bortfall som oavkortat går till spelledaren, detta för att spelmötet skall gå lyckat till för ens spelgrupp och för att man skall ha en uns av en chans att klara det prestigefyllda uppdraget. Kvar finns endast en bråkdel av allt det man införskaffat, om man har tur det vill säga…

”Långsamt går tiden när man har tråkigt”, och långsamt går det när man av någon orsak inte längre finns med bland den spelande gruppen. Om man kanske blivit nerslagen bakifrån, gått vilse eller dött – då går tiden långsamt. Då förvandlas ett roligt spelmöte, till en långtradarliknande busshållplats där dussinet russin varken hittar ut eller in – man somnar helt enkelt. Och om någon somnar på ett spelmöte, då bör man definitivt sätta sig ned och fundera vad det är man sysslar med och varför man sysslar med det. För sysselsättningen ”sova” görs bäst, tro mig, hemma i sin egen säng. Sedan finns det också definitioner av sysselsättningen ”sova” men som misstolkas betydligt lättast i de anglosaxiska länderna och framförallt USA.

Men för att kunna förhindra detta mycket otrevliga och långsamma, framförallt tråkiga, stunderna har inte bara spelledaren ett stort ansvar utan även de övriga spelarna. För vem eller vilka är det egentligen som har mest makt på ett spelmöte – jo, just det…men förutom spelledaren då – äsch fan också…satan…aaajaa! Eftersom det faktiskt oftast är spelledaren som har mest makt på ett spelmöte är det också han som har det mesta ansvaret för att inget sådant inträffar. Visst kan spelarna påverka varandra på ett sådant sätt så att man ser till att inget oväntat eller dumt inträffar, och ytterst ansvarig är ju i nio fall av tio spelaren själv, som antagligen tagit ett felaktigt beslut i någon situation. Men för att inte förstöra en spelares spelglädje, vilket utan tvekan är det viktigaste att undvika, bör ”det långsamma” lämnas åt andra aktiviteter, t ex schack eller liknande.

Schackspelare, alltså folk som spelar schacktävlingar på sin fritid, tillhör kanske inte helt egendomligt de grupper av människor som folk har fördomar om. En schackspelare är t ex en ganska fet och slö kille som har högsta betyg i matte och kemi samt rabblar de 200 bästa schackspelarna i världen på beställning. Du kanske har en annan uppfattning – en annan fördom – som du tycker passar bättre in. För alla har vi fördomar, de som säger att de inte har några har säkerligen fler än alla andra – för de utgår ju faktiskt från att vi är dumma i huvudet när de kommer med ett sådant påstående.

Vad händer då när du träffar en person som du har förutfattade meningar om? Inte fan frågar du om han kan rabbla 200 schackspelare i alla fall! Utan då får du möjlighet att utnyttja dina färdigheter som den omutbara rollspelare du är. Du frågar saker om ”sporten” eller fritidssysselsättningen som du inte ens visste att du kunde, du uppträder som om du vore entusiastiskt frigiv och vågar ta för dig av ett samtal du annars skulle struntat i att ens begynna. Med en fingerfärdighet ut i fingerspetsarna talar du om allt mellan himmel och jord, allt av ömsesidigt intresse förs på tal och världen minskar med ännu en människa. Du får något, som luddigt i dagens kalla samhälle, kallas social kompetens – genom att sitta i din lilla sunkiga lokal eller hemma hos någon kompis och spela rollspel. Inte illa, inte illa alls…

Vad kan man då tolka ur denna slitet ludna text? Kanske är det så att alla människor kan rollspela och gör det dagligen. Att folk spelar olika roller mot olika personer för att få ut maximal vinning är det nog ingen tvekan om. Kalla mig cynisk eller småkåt – livet är ett enda stort rollspel – och vi spelar rollspel i rollspelet…