Konflikterna i Indokina kan omöjligen beskrivas rättfärdigt på ett par sidor. Denna artikel har för syfte att endast gräva lite på ytan och kanske väcka en tanke eller två hos läsaren. Vidare så rekommenderar jag er varmt att skildra detta krigs hemskheter med hjälp av rollspel och denna artikel ger er då lite grundläggande bakgrund.

Del 1 – Bakgrunden

Indokina och Frankrike

Indokina (Vietnam, Laos och Kambodja) hade sedan 1800-talet varit en fransk koloni. Som ett framstående, europeiskt industriland hade Frankrike kolonier på flera kontinenter, och med hjälp av kanonbåtar och moderna vapen bibehölls makten. Fransmännens praktiska kontroll över området bröts dock då Japan ockuperade Sydostasien under Andra världskriget.

Ho Chi Minh

Vietnam utropades fritt och enat av kommunisten Ho Chi Minh 1945, vilket ledde till ett långdraget gerillakrig med de franska kolonisterna. Minh hade bildat sin Viet Minh-rörelse redan 1941, och i andra världskrigets slutskede stötte USA rörelsen då den bekämpade den japanska ockupationsmakten. Rörelsen var starkt nationalistisk och kommunistisk, och Minh hade goda kontakter med Sovjetunionen och Kina. Förenta staternas välvilja visade sig dock falsk och inom kort hjälpte de Viet Minhs fiender. Fransmännens krig i Indokina finansierades snart till uppemot 80% av USA, främst genom president Dwight D. Eisenhower, som nu insåg vikten av att försvara den västerländska demokratin.

Delning av Vietnam

Efter slaget i bergstrakten Dien Bien Phu 1954, då nationalisterna vann en avgörande seger, lämnade fransmännen Indokina för gott. I Genève sammanträdde stormakterna och förklarade Vietnam självständigt, och man delade i väntan på en folkomröstning landet i två delar; det kommunistiska Nordvietnam och det monarkistiska Sydvietnam. Enligt planerna skulle allmänna val hållas 1956, men den demilitariserade zonen som klöv Vietnam vid den 17:e breddgraden kom att finnas kvar längre än planerat. Förenta staterna var inte närvarande vid överenskommelserna, och skulle aldrig godkänna dem heller. Istället började man stödja den Sydvietnamesiska regimen och tillsatte Ngo Dinh Diem som ledare.

När Ngo Dinh Diem fick makten i Sydvietnam gick flera olika organisationer och partier landet över till attack. Diem hade nämligen ställt in de planerade folkomröstningarna då han ansåg att man inte kunde ha fria val så länge kommunisterna styrde i norr. National Liberation Front (NFL) och Peoples Revolutionary Party (PRP) var ett par av de organisationer som direkt eller indirekt började strida med den Republikanska Sydvietnamesiska armén (ARVN). De verkställde en rad politiska mord, men även slumpmässiga plundringar och meningslösa blodsdåd genomfördes. Diems styre vacklade, och allt fler anslöt sig till Nordvietnameserna, som nu kontrollerade den största delen av landsbygden.

Som står skrivet ovan bildades NFL 1960. Organisationen grundades av kommunistpartiet i Sydvietnam, och kom att alltmer ses som en falang i Nordvietnams armé. FNL, eller Viet Cong (VC) som amerikanarna föredrog att kalla dem, utövade starkt tryck mot regimen i söder. Organisationens framgång skyndade på och ökade Förenta staternas inblandning i konflikten.

Man tror att Diem genom sitt korrumperande styre beordrade avrättningar av 12 000 politiska motståndare, under loppet av två år. Stora delar av makten innehade Diem och hans släktingar och bundsförvanter, som gjorde sig rika på det amerikanska stödet. USA insåg att något måste göras och tillsammans med vietnamesiska militärer slog CIA 1963 till, Ngo Dinh Diem mördades och makten skiftade. Förenta staterna stödde även den nya regimen, ledd av Nguyen Cao Ky, och behöll sin inflytelserika position i Sydvietnam.

Del 2 – Upptrappningen

Förenta staterna in i kriget

Känd bild från Vietnamkriget

Det amerikanska stödet och hjälpen till Sydvietnam ökade och ökade. JFK mördades tre veckor efter militärkuppen i Vietnam och hans efterträdare Lyndon B Johnson hade inga planer på att släppa efter i Indokina. Han övervägde möjligheterna att involvera USA i militära aktioner, och tillfälle gavs augusti 1964, då amerikanarna påstod att deras marinfartyg blivit beskjutna av nordvietnamesiska torpedbåtar. Omständigheterna är höljda i dunkel, och huruvida anfallet verkligen ägde rum är fortfarande okänt. Hursomhelst inleddes nu de omfattande luftangrepp mot Nordvietnam som kom att bestå i skiftande omfattning i tio år. Man var tveksamma i början, ty man fruktade en kinesisk intervention. Men snart var aktionerna igång i full skala och ett av målen var den beryktade Ho Chi Minh-leden, som transporterade soldater och krigsmateriel från Nordvietnam till gerillan i Sydvietnam genom bl a grannlandet Laos. Trots omfattningen av bombningen hade den föga effekt, den snarare stärkte försvarsviljan och vapentransporterna fortsatte. Förenta staterna insåg behovet av markstyrkor för att köra ut den kommunistiska gerillan ur Sydvietnam och i april 1965 sände man 3 500 US Marines, marinsoldater, till Indokina. År 1969 var det nära 550 000 amerikanska soldater i området.

Tet-offensiven

Redan år 1967 uppgav den amerikanska staben i Vietnam, under ledning av General William Westmoreland, att de nordvietnamesiska styrkorna förstördes i snabbare takt än fienden kunde bygga upp nya. Om de endast lurade den amerikanska krigsoppositionen, eller verkligen lurade sig själva, är oklart. Vad man vet är dock att de hade fel, och att drömmen krossades i januari 1968, då Nordvietnam genomförde den kända Tet-offensiven. Med enorma styrkor, stridsvagnar och artilleri förändrades kriget under en period till ett konventionellt krig och striderna flyttades från djungeln in i städerna. USA och Sydvietnam lyckades till slut slå tillbaka de nordvietnamesiska trupperna, med enorma förluster på båda sidor som följd. Det snabba slut på kriget som man tidigare tagit för givet visade sig nu vara långt borta.

Amerikanska soldater under Vietnamkriget

Del 3 – Kriget tar slut

Förenta staternas problem

USA var utan tvekan överlägsna i manskap och utrustning. Landet använde sig i Vietnamkriget av nya, effektiva vapen såsom laserstyrda bomber, nya minor och förarlösa flygplan. Trots detta gick kriget dåligt. De amerikanska soldaterna hade dålig moral och bristande lokalkännedom. De hade ofta blivit tvingade mot sin vilja att bekämpa ett folk på en annan kontinent. De slogs mot frivilliga kämpar som utan tvekan satte sitt liv på spel för möjligheten att befria sitt fädernesland. Denna gerilla hade starkt stöd av lokalbefolkningen och slogs på egen mark.

Förenta staterna lyckades aldrig anpassa sig till det krig de så målmedvetet påbörjat och sagts sig gå segrande ur. Vad kunde de göra när anonyma bönder på nätterna tog sitt gevär och dödade ett par amerikaner för att dagen efter återgå till risfältet. Med en kniv och ett rep kunde han sedan tillverka tjugo fällor på en dag, och med en sovjetiskt SA-7 luftvärnsraket för 2,000 $ kunde han med lite tur skjuta ner en amerikansk Phantom som kostade Förenta staterna över 2 miljoner dollar. De största amerikanska bombflygplanen, B52:orna, fällde var och en en sammanlagt vikt bomber på 27 ton, och ödelade allt inom en area av tre kvadratkilometer. Sorgligt nog var det långt ifrån sällan det visade sig att det i själva verket inte varit några fientliga trupper i området.

Andra exempel på amerikanarnas problem under kriget var artilleriunderstödet. Patruller på uppdrag begärda ofta eldunderstöd, men p g a bristande kommunikationer, dålig orientering och vårdslöshet var en stor del av offren för de amerikanska kanonerna egna soldater. USA stötte ideligen på en rad problem, och idén att försöka slå tillbaka kommunismen i detta så avlägsna land visade sig ganska snart vara ganska dålig.

Kursen läggs om

De militära motgångarna och protesterna som rasade över hela världen, gjorde att president Johnson var tvungen att ändra politik. 1968 stoppade han förstärkningarna till Indokina, han beordrade att bombningarna skulle upphöra och fredsförhandlingar inleddes.

Richard Nixon kom att efterträda Johnson som amerikansk president och därmed högsta befälhavare för Förenta staternas krigsmakt. 1969 började han ta hem soldater från Vietnam, men den massiva bombningen återupptogs. Samma år avled Ho Chi Minh, men detta visade sig ej i revolutionärernas moral.

Påskoffensiven

Ytterligare en landsomfattande offensiv genomfördes av nordsidan 1972, som denna gång kom att kallas Påskoffensiven. Den inleddes 2 april och Nordvietnam hade fått avsevärd hjälp av Sovjetunionen, i form av stridsvagnar och artilleri. Troligen satte de in alla styrkor tillgängliga, och man vann snabbt mark. President Nixon reagerade med att intensifiera flygoffensiverna. Offensiven varade i tre månader, och under tiden pågick kampanjer inför det amerikanska presidentvalet. Nixon segrade återigen och blev omvald, trots att bombningarna folket oppositionerade sig emot var de våldsammaste hittills.

Fred?

Fredsförhandlingar återupptogs, men den återvalde, amerikanske presidenten vägrade att godkänna vapenvilan. Efter ytterligare förlorade förhoppningar om fred inledde USA den 18 december samma år den våldsammaste luftoffensiven i historien. Städerna Hanoi och Haiphong förstördes till stora delar. Offensiven följdes av nya fredsförhandlingar i början av 1973, och denna gång lyckades parterna komma överens. Vietnam skulle enas och samtliga amerikanska styrkor skulle resa hem. Världen var hoppfull inför den fredliga återföreningen av det sedan trettio år tillbaka krigshärjade landet.

Tyvärr visade sig återföreningen bli blodigare än väntat. Framför allt Nordvietnam bröt gång på gång det i Paris påskrivna avtalet. Nu när USA var ur bilden hade de inga planer på fredliga förhandlingar utan såg och tog chansen att underkuva den södra delen av landet. I ytterligare två år pågick häftiga strider, där Nordsidan ständigt var överlägsen. Med konventionella krigsmetoder, med hjälp av massivt pansar och artilleri, tvingade FNL Sydvietnam att kapitulera år 1975. Då rasade striderna redan på Saigons gator.

Den 1 maj vaggade FNL:s flagga i Saigon, som nu döptes om till Ho Chi Minh-staden. Skadorna efter kriget kom att ta lång tid att läka. Folket hade lidit något oerhört och landet var förstört.