Jag förknippar oftast Vietnamkriget med napalmbombningarna i Coppolas ”Apocalypse Now” (1979), amerikanska soldater som bränner ner en by med civila i Oliver Stones ”Platoon” (Plutonen, 1986) och det sadistiska befälet i Stanley Kubricks ”Full Metal Jacket” (1987). Då kriget begav sig var kriget det första som gick att följa hemma i TV-sofforna och i efterhand har det gjorts otaliga filmer om ämnet. I denna artikel tänkte jag behandla hur vi genom film upplevt Vietnamkriget. Detta tänkte jag göra genom att ta upp John Waynes film ”The Green Berets” (De gröna baskrarna, 1968) som är ökänd för sin partiskhet.

John Wayne

Innan vi går in på själva filmen kan det vara på sin plats att presentera personen bakom och framför kameran. Marion Michael Morrison, bättre känd som John Wayne eller ”the Duke”, medverkade under sin levnad i över 140 filmer som skådespelare och regissör. De mest kända var hans västern- och krigsfilmer som ”Stagecoach” (1939), ”Red River” (1948), ”She Wore A Yellow Ribbon” (1949), ”The Quite Man” (1952) och ”True Grit” (1969). John Waynes filmer fick oftast inte särskilt bra recensioner, men gick väldigt bra på biograferna. Många identifierade sig med John Wayne och då speciellt hans gestaltning av manlighet. I självbiografin Född den fjärde juli skrev soldaten Ron Kovic följande om John Wayne:

Like Mickey Mantle and the fabulous New York Yankees, John Wayne… became one of my heroes.

John Wayne försökte på intet sätt dölja sin politiska tillhörighet. Wayne var stolt över att vara amerikan och stod för ett republikanskt och konservativt samhälle. Wayne opponerade sig mot de som ville omforma världen och USA efter kommunistisk modell. Wayne visade även sitt stöd för Joseph McCarthys antikommunistiska svartlistningspolitik.

Om filmens tillkomst

1965 fick John Wayne idén att göra en film om Vietnamkriget. John Wayne skickade därför ett brev till USAs president i december 1965. Den dåvarande presidenten var demokraten Lyndon Johnsson och brevet handlade om John Waynes önskan om att göra en film som skulle få fler amerikaner att inse vikten av den amerikanska inblandningen i Vietnamkriget. Så här skrev John Wayne i brevet:

Omslag The Green Berets

Dear Mr President. When I was a little boy, my father always told me that if you want to get anything done, see the top man – so I am addressing this letter to you. /…/ Some day soon an American motion picture will be made about Vietnam. Let’s make sure it is the kind of picture that will help our cause throughout the world. /…/ We want to tell the story of our fighting men in Vietnam with reason, emotion, characterization and action. We want to do it in a manner that will inspire a patriotic attitude on the part of fellow Americans – a feeling which we have always had in this country in the past during times of stress and trouble. /…/ [It is]…extremely important that not only the people of the United States but those all over the world should know why it is necessary for us to be there.

I brevet uttryckte John Wayne även att han behövde försvarsdepartementets deltagande i filmskapandet. Han förklarade att han tidigare porträtterat armén med integritet och värdighet. President Johnson accepterade Waynes anbud och tillhandahöll Pentagons tjänster. Tjänsterna var helikoptrar och statister, men Pentagon ställde även krav på filmen om dessa skulle få nyttjas. Kraven var att filmen inte skulle innehålla anspelningar på att kriget skulle vara ett inbördeskrig och att den Sydvietnamesiska armén inte skulle framställas som att de slog sina krigsfångar.

Filmen The Green Berets släpptes 1968 och gick förvånansvärt bra ekonomiskt. Filmen handlar om en grupp ur de amerikanska specialstyrkorna som utses för att tillfångata en FNL-general. Filmen baseras på boken med samma namn skriven av Robin Moore (utgiven 1966).

Inledningsscenen vid Fort Bragg

Scen ur The Green Berets

Filmen inleds med marschmusik och manskör i låten The Ballad of the Green Berets. Samtidigt rullar förtexterna mot stillbilder från Vietnamkriget i psykadeliska färger. Första versen av låten har följande text:

Fighting soldiers from the sky
Fearless men who jump and die
Men who mean just what they say
The brave men of the Green Berets

En skylt där det står United States Army, John F. Kennedy Center For Special Warfare, Fort Bragg, North Carolina fyller bildrutan. Efter detta syns ett gäng marscherande soldater som marscherar mot kameran. Musiken tonar bort och soldaterna presenterar sig (sin rang, sina uppgifter och sina språkkunskaper) till ett femtiotal personer på läktarplats. Det är frågan om ett studiebesök hos militären och eleverna är journalister och civila. Två män som båda har tjänstgjort tre år i Vietnam presenteras, Doc McGee och Sergeant Muldoon. Sedan begynner en frågestund där journalisterna frågar militären varför USA skall vara i Vietnam.

Den första frågan från en journalist lyder just så och svaret som Sergeant Muldoon ger är att militären inte fattar utrikespolitiska beslut. En soldat åker dit han beordras och slåss mot dem han blir beordrad att slåss mot.

En kvinnlig journalist ställer sedan följdfrågan om soldaterna är robotar som saknar känslor och åsikter och bara verkställer utan att ifrågasätta. Doc McGee svarar att man som soldat visst har känslor och åsikter, och att det är känslorna de följer i Vietnamkriget, då fienden försöker utrota ett medborgarstyre och medvetet mördar och torterar barn och kvinnor.

Samma journalist frågar sedan om det vietnamesiska folket behöver eller vill ha USAs hjälp. Som svar jämför Doc McGee Vietnam med USA och frågar sin publik att om samma sak som hänt i Vietnam (bl a att lärare, professorer och politiker blivit mördade) skulle hända i USA, skulle då inte de vilja ha hjälp.

Nästa fråga ställs av journalisten George Beckworth och tar upp att Sydvietnam inte har en konstitution eller demokratiska val. Sergeant Muldoon jämför – precis som McGee – Sydvietnam med USA och säger att Sydvietnam kommer att utvecklas på samma sätt som USA en gång gjorde under sitt frihetskrig.

Scen ur The Green Berets

Journalisten ställer sedan frågan om varför detta inbördeskrig bör skötas av utomstående makter. Sergeant Muldoon slår då spiken i kistan med svaret att detta handlar om kommunismens annalkande världsdominans som måste stoppas. Muldoon slänger samtidigt upp beslagtagna krigsmateriell tillverkad i de kommunistiska länderna Sovjetunionen, Kina och Tjeckoslovakien.

Efter frågestunden pratar George Beckworth med Col. Mike Kirby (spelad av John Wayne) och säger att de hjärntvättade sergeanterna inte övertygade honom. Col. Kirby frågar som svar om Beckworth varit i Vietnam och sett konflikten med egna ögon. Beckworth sänker huvudet mot marken som ett nekande svar och Col. Kirby lämnar Beckworth med huvudet.

Scenen med den skadade flickan

I mitten av filmen, när huvudpersonerna befinner sig i Vietnam, kommer en montagnard-stam (urbefolkning i Indokina) till det amerikanska lägret där filmens huvudpersoner är utplacerade. Hövdingens barnbarn, en ung flicka, är svårt skadad i foten då hon trampat i en fälla gillrad av FNL. Hövdingen säger att FNL tar deras ris, grisar och kycklingar och tvingar deras män att strida för FNL. Stammen vill dock inte samarbeta med amerikanarna, utan endast få hjälp med flickans sår. Doc. McGee förbinder såret och ger stammen en bår, och stammen går tillbaks till sin by. Innan de går bestämmer Col. Kirby tillsammans med stammens hövding att mötas i morgon bitti vid soluppgången.

När morgonen gryr försöker de amerikanska soldaterna ta sig till stammens by, men fällor fördröjer dem. När de kommer fram till byn har FNL-soldater redan varit där och dödat hövdingen och alla män som inte gick med på FNLs sida. FNL markerade med denna incident vad som skulle hända om andra började samarbeta med USA eller vägrade samarbete med FNL. När journalisten Beckworth frågar vad som hänt med den lilla flickan får han till svar att fem FNL-soldater tagit med henne till skogen. Soldaterna skyndar ut i skogen för att leta reda på flickan och man finner henne död inte långt borta från lägret. Col. Kirby och journalisten inleder även en diskussion där Col. Kirby berättar om den förra byn han besökt. Där hade FNL inte dödat hövdingen utan bundit fast honom vid ett träd och låtit honom se på då soldaterna slet inälvorna ur hövdingens tonårsdöttrar och misshandlade hövdingens fru. Sedan tog de fram en stålkäpp och knäckte alla ben i fruns kropp. Någon gång under behandlingen dog frun. Slutklämmen på Col. Kirbys berättelse var att det är svårt att förstå kriget om man inte varit i landet och upplevt dessa saker. Man skulle kunna tolka det som att Col. Kirby påstår att Vietnamkriget var en humanitär intervention där USA främst försökte hjälpa det vietnamesiska folket, dvs att USA gick in i Vietnam utan någon egen vinning i baktanke.

Journalisten George Beckworth

Scen ur The Green Berets

Från att i början varit en cynisk kritiker till USAs inblandning i kriget till att senare i filmen vid ett anfall fråga vad han kan göra och sedan ta en M-16 är steget långt. Jag tror att detta är avsiktligt och att tittarna skall utvecklas på samma sätt.

Ett exempel där Col. Kirby läxar upp Beckworth är då sergeant Muldoon tillfångatagit en FNL-spion inne i lägret. Ett sydvietnamesiskt befäl förhör och slår spionen. Beckworth blir upprörd och säger till Col. Kirby att han kommer att skriva om denna brutalitet så att hela världen skall få reda på den. Col. Kirby svarar med att ta upp en amerikansk zippotändare som beslagtagits från den misstänkte FNL-spionen och säger att zippotändaren en gång tillhört en amerikansk soldat som han kände som blivit mördad av FNL. Soldaten hade blivit halshuggen och lemlästad, och det var FNL-spionen som gjort det. Kirby säger vidare att i Vietnam gällde uttrycket ”rättegång är en kula”. Kirby går som så många gånger förr iväg och lämnar den grubblande Beckworth åt sitt öde. I slutet av filmen beslutar sig Beckworth för att fortsätta skriva om kriget i Vietnam och ansluter sig till ett nytt förband. Han har även aktivt tagit ställning för kriget då han nyttjat en M-16 och troligen skjutit med den.

De mest ivriga motståndarna till kriget var journalisterna och Wayne hoppades troligen tysta deras kritik i och med att infoga denna karaktär, men jag tror att alla journalister som var någorlunda inlästa på konflikten kunde se igenom Waynes klara propaganda. Propaganda betyder enligt Svenska Akademins Ordlista ”intensiv påverkan för att utbreda en uppfattning” och i Nationalencyklopedin står det bland annat att ”propaganda förknippas ofta med överdrifter, halvsanningar, undanhållanden, förenklingar och liknande metoder att påverka i en riktning som ensidigt gynnar propagandistens egenintressen.” Detta sammanfattar på ett ypperligt vis filmen The Green Berets. John Waynes egenintresse, i egenskap av nationalist, var att amerikankerna skulle vara positiva till landets utrikespolitik.

Vietnameserna

General Phan Son Ti är den högsta FNL-ledaren i Sydvietnam. Det blir gruppens uppgift att tillfångata honom. För att klarlägga vilken ställningen en film tar är det nödvändigt att se hur fienden porträtteras.

Om Phan Son Ti får vi reda på att han är chef inom FNL, att han åker i en fin bil med privatchaufför och att han bor i ett mindre slott. Vanor han har är att dricka vin, äta käx och sova med prostituerade. Alltigenom en genomvidrig person är min reflektion och en motsats till de hederliga och rättfärdiga amerikanarna och sydvietnameserna. Denna polarisering är i och för sig inget unikt, de flesta filmer använder detta element, men om Wayne på ett seriöst sätt skall rättfärdiga USAs handlande kan han inte tillskriva fienden sataniska egenskaper och de egna gudomliga. Samma polarisering kan ses i John Waynes västernfilmer då det är indianerna som är de onda och cowboys som är de goda.

Sydvietnameserna däremot porträtteras i filmen som fogliga, engagerade och professionella. Ett exempel på detta är Col. Cai som samarbetar prickfritt med de övriga i gruppen.

Slutscenen med Hamchunk

Under filmen utvecklar den amerikanska soldaten Sergeant Petersen och den hemlösa vietnamesiska pojken Hamchunk en ömsesidig vänskap. Efter uppdraget att fånga generalen Phan Son Ti lyckades ville Petersen ta point (gå först). Col. Kirby påpekar att han har ett fritt val, men Petersen insisterar. Olyckligt nog ser inte Petersen i all sin iver en fälla och dör – spetsad på bambupålar.

När gruppen kommer tillbaks till basen står Hamchunk och väntar. Helikoptrarna med gruppen landar och Hamchunk letar ivrigt efter sin kamrat. Efter en stund drabbas Hamchunk av allt mer desperation och inser efter ett utlåtande från Col. Kirby att Petersen är död.

Scen ur The Green Berets

Hamchunk springer förtvivlat bort till en strand. Col. Kirby kommer efter med Petersens packning. Med gråten i halsen frågar Hamchunk Kirby om hans Petersen var modig. Kirby svarar jakande och frågar Hamchunk om han kommer att vara det. Hamchunk svarar att han skall försöka samtidigt som Kirby sätter Petersens gröna basker på pojkens huvud. ”Vad kommer att hända med mig nu?” frågar Hamchunk till sist. Col. Kirby svarar att han skall ta hand om saken och att personer som Hamchunk är USAs motivation till att delta i kriget. Efter dessa ord vandrar de bort i solnedgången… Synd bara att John Wayne inte tänkte på att solen går ner i öst i Vietnam och inte i väst som i filmen.

Återigen försöker Wayne övertyga tittarna om att interventionen är för det vietnamesiska folkets bästa, vilket inte var USAs primärmål.

Filmens budskap

Filmen lägger i huvudsak fram två argument varför USA skall ingripa i Vietnamkonflikten. Den första är den humanitära där det uttrycks att det vietnamesiska folket vill ha en demokrati efter samma modell som USA. Det humanitära argumentet tycker jag känns aningen falskt eftersom regimen de stödde inte var demokratisk och att deras primärmål var att störta kommunismen. Det andra argumentet är att om Vietnam blir kommunistiskt kommer detta till slut leda till att hela världen kommer bli kommunistisk. Detta är den klassiska dominoteorin som den amerikanska ledningen rättfärdigade interventionen med. Och till och med USA:s dåvarande försvarsminister Robert McNamara erkände i dokumentären The Fog of War att dominoteorin var felaktig. McNamara pekade på att Vietnam tidigare varit koloniserat av Frankrike och att vietnameserna helt enkelt såg USA:s intervention som ett imperialistiskt angreppskrig och likställde amerikanerna med de forna kolonisatörerna. Vietnam gick inte i Kinas eller Sovjets koppel, allt de ville var att vara självständiga.

Reflektion

En åsikt jag mött bland dagens biobesökare är att film bara är underhållning och att det inte finns någon anledning att analysera i efterhand. Med detta i åtanke och det faktum att många ser historielektionerna i skolan som sömnpiller, ger det en oerhörd makt till Hollywoods filmskapare. Detta är en farlig utveckling. Botemedlet torde vara att tänka kritiskt och att ifrågasätta genom att försöka förstå skaparens motivation. För när komplexa ämnen som krig blir underhållning är sanningen ofta den största förloraren – i vilken mån man nu kan tala om sanning.