 | 18 fot rep "Den tidiga morgonsolen kastade långa skuggor mot väster. I Sierra Nevadas dalgångar och raviner dröjde sig enstaka dimslöjor kvar, i stilla väntan på dagens begynnande hetta. Gryningen längs de blåskimrande bergens trädklädda sluttningar var än så länge klar och frisk, då en lätt bris svepte ned från de evigt snötäckta topparna som nu brann i skiraste scharlakansrött. Likt en silverådra rusade en sprudlande bäck nedför bergssidan och på sin vilda färd mot flackare landskap passerade vattendraget en sömnig småstad vid foten av massivet. Broken Hope, en levande skapelse av människans drömmar om lycka och rikedom, nu fylld av uppgivenhet och missmod. Avsides och bortglömd men en gång uppförd av en enda anledning – guld. " Författare: Max Wallinder. Tidigare publicerad: Runan #30. Förrädaren "Den stora salen, svagt upplyst av några enstaka ljuskronor, skulle för de flesta förefalla tom. Men på var och en av de 30 stolarna sitter ett levande väsen. Att de sitter är i och för sig inte riktigt sant, snarare låtsas de sitta för att få känslan av mänsklighet. Den äldsta av dem vars anlete numera hade kommit att likna en bleknande dimma inleder; 'Då har vi samlats denna mörka natt den 12 Augusti i Herrens år 1996.' Han vänder sig till den som låtsas sitta på stolen bredvid. 'Livius, har du må hända ytterligare något att förtälja oss om av de iakttagelser du gjort hos nattens folk?'" Författare: Joel Bellander. Tidigare publicerad: Runan #15. Gråsvart "Onsdagen den 8:e januari såg ut att bli en vacker dag. Redan innan solens strålar letat sig över Hakarpsberget hade fåglarna krupit ur sina bon och hararna smugit sig in på Huskvarnas villatomter. Ett tidningsbud skyndade över Drottninggatan och huttrade bittert i den kalla vinterkölden. Istappar hängde långa och vackra i stuprännor och lyktstolpar." Författare: Sven Folkesson. Tidigare publicerad: Runan #25. Illusion "Takfläktens monotona surrande hördes svagt mot bakgrund av gatans myller av röster och ljud utanför. De långsamt roterande bladen kunde inget göra åt den kvava heta luften som elegant genomskars av tunna skarpa solstrålar från de fördragna jalusierna. Ljuset bildade ett lysande fånggaller, lika starkt som någon mur, tvärs genom det annars dunkla rummet. Omvärldens dofter av kalkad sandsten och avgaser blandades med rummets särprägel av cigarettrök och dammiga persiska mattor. Tiden stod, precis som luften, alldeles stilla då eftermiddagsrusningen avstannade och i fjärran hördes avlägset böneutroparens på förhand inspelade hyllningar." Författare: Max Wallinder. Tidigare publicerad: Runan #29. Stanleys tio naturlagar "'Påverka ditt barns framtid – Rösta i 2051 års val!' Stanley iakttog uttråkat reklamskärmarna och log åt deras monotoma budskap. Rösta, viskade han och tog en stor tugga ur sin Krillburk. Påverka, tänkte han och log igen, denna gång med blicken fäst på sina slitna skor. Att de överhuvudtaget vågade påstå något sådant förvånade honom verkligen, men det var väl ännu ett påhitt av Georg Piffin, den nye revolutionerande och folkkäre borgmästaren. Stanley fnös. Att folket inte kan påverka och sålunda inte heller behöver rösta är ju för fan en naturlag! Att inbilla sig annat är meningslöst, nej rent av onyttigt, och det kommer bäste herr Piffin att få erfara. Ha, den tjockisen kommer de allt att klämma åt! Stanley lät Krillburken falla till marken och sträckte på sig så att bänken knakade. " Författare: Sven Folkesson. Tidigare publicerad: Som följetång i Runan. Stora Fallet "Falken flög högt över skogen. Då och då gjorde den en kort dykning, som för att försäkra sig om att den fortfarande var kapabel att slå till. Falkens ögon registrerade alla rörelser på marken, men då skogsmöss och småfåglar var väl medvetna om det höll de sig undan." Författare: Sven Folkesson. Tidigare publicerad: Nej. |
Copyright © Runan. Kontakt: redax@runan.info. Webbansvarig: Pontus Löf.