Att skapa skräckmoment har människan kämpat med i tusentals år. Att mer eller mindre sanna folksagor förtäljdes på kvällskvisten runt lägerelden eller eldstaden för länge sedan är ingen vi tänker på dagligen. Men problemet har alltid funnits där. Hur skapar man en känsla, en obeskrivlig känsla, som får magen att vända sig ut och in utan att man för den delen måste spy? Hur blir man en så bra berättare att man klarar att förmedla en obehaglig känsla som delas av resten av folksamlingen?

Ofta när man spelar rollspel så är det uppbyggt kring vissa förutbestämda ingredienser eller kryddor – vi kan kalla det ”masala”, som betyder kryddor på hindi. Dessa skall ingå som händelser eller känslor under kvällens gång. Att fömedla detta är sedan en uppgift som spelledaren bär på sina axlar, förhoppningsvis är det ingen tung uppgift, utan snarare en enkel…

Vanligtvis brukar våld vara en masala, och känslan av ett pistolskott som tränger in genom det tunna hudlagret brukar vara nog så svår att förmedla. Intriger och kärlek – hat och vakenhet, saker, känslor – allt det här är svåra saker att förmedla. Men det svåraste av allt – är skräcken.

Det kräver otroligt mycket av spelledaren för att ett spelmöte skall vara fylld av skräck, rädsla och skygghet. Det kräver en ”tajming” som närmast är omänsklig, en dynamisk precision i sitt berättande och en kunskap som är oargumenterbar! Med andra ord – det kräver en jävla massa. Men det räcker inte. Omständigheterna kan avgöra, hjälpa eller stjälpa. En regnig dag med blixtrar och granater (åska) skapar en stämning som inte kan skapas på något annat sätt.

Hur gör man då för att skapa ”den där” stämningen som jag talar så jävla mycket om? Det skall jag berätta för dig;

– Musiken är kanske det bästa instrumentet, som till exempel filmindustrin anammat, för att skapa en spänd och ruskig stämning. Men det gäller att vara selektiv när det kommer till valet av musik – ingen jävla Aqua här inte!

– Röstläget bör varieras och växla från dyster till glad, lika snabbt som du säger hjds! Att spelledaren har en passion för skräck och vet vad som passar när är också en fördel.

– Att inte pausa eller skämta för mycket under momentet där skräcken spelar huvudfiolen är otroligt viktigt. Sådant kan förstöra hela kvällen.

– Om omgivningen luktar skräck, ser ut som skräck och är allmänt skräck så förvandlas din personliga stämning till – just det – skräck! Att köra med stearinljus är något jag verkligen rekommenderar, men kom ihåg – elda inte utan att fråga din lokala brandstation om hur man säkrast möjligt går tillväga med en sådan svår procedur.

Att slänga upp en spindel av plast är dock inte populärt och bör undvikas till varje pris. Samma sak gäller ormar av plast och pistoler av plast. Det ser bara jävligt töntigt ut och förstör stämningen totalt.

Skräck är, när den är som bäst, antagligen den roligaste av alla olika masalas, men bör bara spelas med en spelledare som vet vad han håller på med. Att spelleda ett äventyr där huvudtemat är skräck, bör tänkas genom noga i förhand. Hur vill jag lägga upp det, vilka hjälpmedel skall jag använda och tror jag att jag kan förmedla en känsla av obehag till mina kompisar?

För mina vänner, det är inga lätta saker det här… Skräcken är underbar och verkligen ett kapitel för sig – men bara när den är som bäst!