Här hittar du recensioner av Runan #19 från andra tidningar. Recension av Håkan Aldengran från Sverox (även Runan #18) Runan har som vanligt hunnit få ut två nya nummer sedan senaste Sverox (och säkerligen ett par till innan detta publiceras). Nummer 18 upptas huvudsakligen av tre artiklar: dels fortsätter beskrivningen av Runans kampanjvärld med ytterligare ett land, dels beskrivs en befästning till rollspelet Viking, och dels finns en artikel om keltisk mytologi. Runans kampanjvärld är en ganska lågmäld fantasyvärld som verkar hyggligt genomarbetad. Dess största fördel över andra världar jag sett publicerade i fansin är nog den stora mängden material, [...]
Runan #19
Nummer: 19 (tema: rollspelsteori)
Utgiven: maj 1998
Format: pappersfansin (32 sidor A5)
Omslag: Björn Öberg
Nedan hittar du material från detta nummer som har digitaliserats. Du hittar även recensioner av numret hämtade från andra tidningar.
Debatt eller ingen debatt?
Häromsistens försökte jag få Didi Örnstedt att ställa upp på en ”Personligt med”-intervju för Runan. Det visade sig snart att hon inte var intresserad av att deltaga i en debatt ”som kändes död”. Telefonsamtalet tog dock inte slut där, utan fortsatte i en dryg timme. Det gav mig lite kött på benen inför den kommande debatten. Först vill jag bara säga att rollspelsdebatten aldrig kommer vara död och detta eftersom nya rollspel ständigt utkommer på marknaden och gemene man (föräldern) fortfarande inte vet särskilt mycket om hobbyn. Jag skulle vilja poängtera att det är just detta faktum som gör att [...]
Konsten att spela
Som en fortsättning på Joakim Löfs artikel om konsten att spelleda tänkte jag fundera lite kring konsten att spela. För visst är det inte bara spelledaren som gör rollspel så roligt? Och hur kommer det sig att ett gäng omotiverade spelare kan förstöra det bästa av äventyr och ruinera spelledarens goda insats? Ljuger folk som inte vill spelleda när de säger att det är för att det är roligare att spela? Och stämmer det att det är lättare att spela än att spelleda? Sinnesnärvaro Allmänt accepterad är teorin att en bra spelledare med ett schysst äventyr är det viktigaste för [...]
Att kvantifiera en rollperson
Oavsett hur mycket regler man använder i sitt rollspelande så finns det stora fördelar med att sammanfatta en rollpersons egenskaper med siffervärden. Spelar man med många, detaljerade regler är siffervärden ovärderliga, och brukar äventyren vara mer fri-form kan de fortfarande hjälpa till att ge rollpersoner konturer och karaktär trots att man kanske inte använder dem i några tärningsslag eller uträkningar. De rollspel som finns på marknaden lider ofta av diffusa och dåligt definierade grundegenskaper (t ex Fysik, Presence eller Aura) och vad värre är så saknas oftast värden som hjälper till att definiera rollpersonens personlighet. Som universella alternativ som är [...]
Svenska rollspelens historia
Rollspelen kom först till USA, men letade sig så småningom över pölen för att nå svenska butikshyllor. De företag som idag betyder mest för rollspelsindustrin är NeoGames (med cyberpunkinfluerade NeoTech och fantasypelet Eon ) och Target Games (med Mutant Chronicles och Drakar och Demoner Chronopia). Under denna rubrik tänkte jag bara ta upp tre svenska rollspel: Drakar och Demoner, Mutant och Kult då dessa tre är de som inspirerat och uppmärksammats mest. En trend man kan se är att svenska rollspelsföretag översätter redan väletablerade spel från USA. Till exempel Chock (Pacesetters Chill), Sagan om Ringen (Middle-Earth Roleplaying), Stjärnornas Krig (Star [...]
Recension av ”De övergivnas armé”
Jag har läst De övergivnas armé, en bok om rollspel av Didi Örnstedt och Björn Sjöstedt. Den är utgiven av Norstedts förlag 1997. Jag är glad över att jag har läst boken och ännu gladare över att jag inte kunde läsa den för ca fem år sedan. Ju mer erfarenhet av rollspel man har, desto mindre oroad blir man av boken. Att oroa är nämligen syftet med boken. Mest av allt skall vi oroa oss för en armé av övergivna barn som har tillskansat sig kunskaper om ledarskap, gruppdynamik, manipulation och militanta scenarier genom rollspel. Boken är uppdelad i olika [...]
Kampanjer och rollpersoner
Enligt mig är kampanjen den mest givande formen av rollspel. Alltså att man spelar med samma rollpersoner genom en serie mer eller mindre sammanlänkade äventyr. Därmed anser jag också att just rollpersonerna är den viktigaste beståndsdelen i kampanjen. Jag anser också att det är spelledarens uppgift, och likväl densammes stora glädje, att hålla sina spelare nöjda. Nu när jag förklarat min inställning till rollspel samt spelare och spelledare, kan jag inleda min artikel. En förutsättning för en lyckad kampanj är att äventyren, på något plan, handlar om just rollpersonerna, deras målsättningar och deras drivkrafter. Väl genomtänkta rollpersoner är i sin [...]
Konsten att spelleda
Här kommer en kort artikel med tips och infallsvinklar på hur man kan leda en rollspelsgrupps äventyr. Att vara spelledare handlar om att vara sagoberättare, äventyrsförfattare, regissör, spelare av otaliga biroller, världsskapare, domare och Gud- och allt detta på samma gång! Som alla som spellett vet är detta inte det lättaste, det verkar som om det alltid blir något fel, alltid blir någon spelare missnöjd. Målet är ju hela tiden att spelarna ska få en så rolig och stimulerande upplevelse som möjligt, man bör alltså till den oumbärliga grundprincipen Spelledaren har alltid rätt också tillfoga Spelarna har alltid rätt. Detta [...]
Svenne slänger ett öga på lajvrörelsen 1998
Levande rollspel har som vi alla vet sitt ursprung i de konventionella rollspelen och utövas till en stor del av vanliga rollspelare. Dock har den levande hobbyn på senare tid utvecklats från att vara ett substitut till rollspel till en helt unik kulturell aktivitet. Varför? Hur? Och? Svenne slänger ett öga på lajvrörelsen idag… Lajv (Runan använder sig av den försvenskade versionen av det engelska ordet ”live” i samma anda som man gjort med t ex tejp och rejv) som hobby har som sagt tagit det avgörande steget och frigjort sig från rollspelarna och profilerat sig som en egen rörelse. [...]
Stämninsmusik till rollspel
Hej, och välkomna till Pers lilla musikspalt med känd och okänd musik från världens alla hörn. Den musik jag främst tänkt att recensera, kritisera och berömma är musik som passar bra till olika rollspel för att höja stämningen i olika avseenden. Jethro Tull Jag tänkte börja med ett brittiskt band som spelar allt från blues till keltisk folkrock, nämligen Jethro Tull. Albumet jag tar upp den här gången heter ”Heavy Horses” och är inspelat 1978, en oerhört bra skiva med folkmusikinfluerad rock. Höjdare på plattan är Weathercock och Heavy horses. Skivan för mig är en direkt avspegling av en lövskog [...]
