PDF Ladda ner denna recension som pdf (ingår i Runan #36)

War of the Ring är ett brädspel från Nexus Games som handlar om Ringens brödraskap och deras kamp emot onda makter. Spelet är väldigt snyggt, Nexus Games har tagit in Milton Bradleys koncept med stora bräden (typ Axis & Allies), och dessutom influerats av figurspelen: det ingår coola figurer för alla karaktärer från Ringens brödraskap, arméer, Nazgûler, onda ”Minions” o.s.v. Det är ett nöje att spela ett så snyggt spel, och konstruktörerna har också lyckats korta speltiden till runt tre timmar. Inga counters att skyffla runt, inga regler med femton underparagrafer – nörderan med 70-talskrigsspel är passé… Många figurspelare som köpt spelet har målat de olika trupperna och karaktärerna i snygga färger, i boxen är de av kostnadsskäl endast blå, röda och grå, vilket är litet synd.

En nyckel till att spelet är snabbspelat är att det är tärnings- och kortbaserat. Så här funkar det: varje runda så slår du dina tärningar och får ett antal resultat, som du kan föra dina länder i krig med, rusta nya trupper eller antingen flytta ringen mot Mordor eller försöka hitta brödraskapet om du spelar Sauron. Vinner gör ”Free peoples” genom att nå Domedagsklyftan utan att ha blivit korrumperad av ”Shadow”-spelarens olika försök att stoppa Frodo. ”Shadow”-spelaren vinner genom att ta fem befästningar från de fria folken innan ringen förstörs, alternativt genom att korrumpera Frodo. Korruptionsconceptet känns igen från brädspelet ”Lord of the Rings”, om någon spelat det, men det som gör ”War of the Ring” mycket roligare är att kapplöpningen sker på kartan över Midgård, samtidigt som de olika arméerna drabbar samman. Ett smart trix är att Ringens brödraskap rör sig osynligt, och placeras på kartan först när de upptäcks av en lyckad ”Hunt”. Det gör att Sauron inte alltid kan veta exakt var Ringen är, om den är på väg genom Moria, över ”Goblin’s gate” och genom Mörkmården, eller kanske ner mot Rohan.

Varje medlem av brödraskapet har sin egen lilla figur och kan antingen skydda Frodo och Sam genom att offra sig i strid eller separera från brödraskapet och bli ledare för de fria folkens arméer. Karaktärernas relativt blygsamma roll kan vara en liten besvikelse, de kan t.ex. inte utmana Nazgûlerna direkt i strid, men i vissa partier kan de faktiskt spela en viktig roll. Gandalf och Aragorn är unika eftersom de kan omvandlas till mäktigare karaktärer: Gandalf kan offras och återuppstå som den vite som är den mäktigaste ledaren på brädet, och Aragorn blir dubbelt så duktig ledare om han når Gondor. De ger dessutom varsin extra tärning, så de måste in snabbast möjligt och får inte dö i strid. Den onde har på sin sida Häxmästaren av Angmar, Saruman och den vidrige ”Mouth of Sauron” att leka med, förutom åtta Nazgûler med obegränsad rörlighet…

Striderna är litet simpla kan man tycka, men terrängens inverkan och korten som väljs i hemlighet varje stridsrunda gör att det är tillräckligt för gamern att grubbla på. Precis som i Tolkiens saga kan ledare och karaktärer, med det rätta kortet, ibland avgöra en strid. Den som spelar Sauron måste gå till offensiven snabbt innan de fria folken hinner mobilisera, han har ett överläge i starten och kan ofta erövra Helms klyfta, Minas Tirith och/eller Lothlorien med litet tur och skicklighet. Men stressen att ringen rör sig gör att han inte får glömma att spendera tärningar och kort mot Frodo. I Mordor intensifieras jakten, en ”hunt” lyckas varje gång Frodo rör sig, så då ökar slumpens inverkan till ibland irriterande nivåer. Slumpen kan dock minskas något om man lyckas dra och spela skyddskort som ”Mithril coat & Sting” och ”Phial of Galadriel”. När man lärt sig reglerna och litet taktik brukar det bli mycket jämnt på slutet, att Frodo klättrar upp mot Domedagsklyftan samtidigt som den femte befästningen belägras är inte ovanligt och inget för den nervöse.

En strategi för de fria folken går ut på att satsa allt på att flytta ringen, retirera in i befästningarna och hoppas att Frodo hinner fram innan Sauron tar över Midgård. Du får räkna med att offra alla karaktärer förutom Aragorn och Gandalf för att skydda Frodo, och det kräver en del tur, men det är svårt att försvara sig mot. Tipset för Sauron är då att dra maximalt med kort för att ”bolta” på Frodo, och jaga honom med Nazgûlerna. När Frodo tvingas stanna för att hela sig innan Mordor kommer du kanske ha tid att ta de där befästningarna. En annan strategi kan vara att få Aragorn till Gondor första rundorna och bygga upp en stark armé, får du dit Gandalf Vit också kan du rå på nästan allt Sauron kastar mot dig. Men Sauron behöver inte Gondor för att vinna, och kan anfalla alverna, dvärgarna och Dale i norr istället. Som ni märker är det ett flexibelt och balanserat spel, en följd av en mycket bra speltestning, och vi inom vår spelgrupp har bara upptäckt en liten del av möjligheterna. Ett perfekt spel för Tolkienintresserade som har en kväll över då och då, vare sig du är gamer eller inte. Titta efter expansionen som kommer i höst, med belägringsmaskiner, nya karaktärer och två bräden där striden om Gondor eller Rohan kan utkämpas i detalj!