Spel&Sånt, 101 Production, Viking och Vikingatid är några av hans skapelser. Mannen vi talar om är naturligtvis Fabian Fridholm. Fabian har hunnit med mycket under sitt 31-åriga liv och jobbar nu som ekonom och formgivare för en ideell organisation. Observera att bilden på Fabian är från 1994.

Hur det hela började

– Jag började spela rollspel i slutet på 70-talet. Det var givetvis Dungeons & Dragons (det fanns ju inte så mycket att välja på). Som kobold hängde jag på gamla Wizard på Järntorget i Göteborg. Jag pryade där -81 eller -82. Gjorde ett fansin på den här tiden också, men det är preskriberat (sällsynt dåligt faktiskt). Efter gymnasiet och lite ströjobb på Konsum sökte jag jobb och i samma veva sökte Tradition folk för att öppna butik i Göteborg. Jag sökte och fick jobbet. Detta var sommaren 1987. Började på Tradition tillsammans med Thomas Gunnarsson. Jobbade sedan tre år för dem, huvudsakligen som butikschef i Göteborg. Till slut sa jag upp mig för min chef aspirerade på titeln von Münchhausen och är det något jag har svårt för så är det folk som ljuger i tid och otid. Efter en tid på fritids (vapenfri tjänst) så startade jag så Spel&Sånt 1991.

Egentillverkade spel

– Utöver det preskriberade fansinet så höll vi på med egna spel redan som kobolder, men så småningom så växte Viking fram som en idé. Första spelet blev dock NeoBunnies, som jag gjorde ihop med Carl Johan “NeoGames” Ström (ja, det var jag som lurade in honom på rollspel…). Han hade suttit och lekt med sin dator och gjort en annons för ett påhittat spel “MegaMutantKaosKaniner” tror jag det hette. Det här var inför GothCon -92 och jag behövde en annons för Spel&Sånt. “Vi gör det!” sa jag och så slängde vi ihop ett spel som kan sägas vara en klassiker. Nästa spel blev NeoViking, ett urballat litet rollspel inspirerat av NeoBunnies. Sedan blev det Viking 1994 och ett gäng tillbehör till det och brädspelet Vikingatid 1997. NeoViking är väl det enda som jag gjort helt själv, jag har alltid haft medhjälpare runt mig, inte minst duktiga illustratörer såsom Henrik Tamm; själv kan jag knappt rita en huvudfoting…

Spelföretagen

– 101 Production var mitt och Carl Johans första företag. Vi hade väl ambitionen att ge ut Viking ihop, men jag började sälja musikinstrument och han jobbade med datorer, så jag köpte ut honom. Sedan var väl 101 Production ganska vilande under åren och fanns i Spel&Sånts skugga. När vi började ge ut spel (NeoBunnies och året efter Carl Johans NeoTech) så behövdes någon som sålde spelen till andra butiker. Det blev 101 Productions uppgift. 101 Production var ensam distributör av NeoGames spel fram till 1997. NeoGames var ett gemensamt varumärke för de spel som jag gav ut genom 101 Production (NeoViking, Viking, mm – Vikingatid är utgivet under egna varumärket Trollspel) och de spel som Carl Johan gav ut genom sitt företag NeoSoft. Som mest hade 101 Production tre anställda, men det fanns aldrig någon ekonomi i detta och det var väl en del i lönsamhetsproblemen för såväl 101 Production som Spel&Sånt.

Slutet för företagen

– Det som hände var att jag i och med min skilsmässa inte ville ha kvar Spel&Sånt. Jag sålde det till norska Grendel (som äger butiken Avalon i Norge samt distributionsfirman Midgaard). Det blev en jäkla massa strul runt detta, med betalningar och sånt; det var meningen att de också skulle köpa 101 Production, men det blev kvar hos mig. Sedan missköttes Spel&Sånt (som ärligt talat inte mådde jättebra innan) vilket resulterade i att de inte köpte något av 101 Production och det de köpte fick vi inte betalt för. Spel&Sånt hade stått för ungefär halva omsättningen. Sedan kom Carl Johan och bröt vårt samarbetsavtal omgående, trots att det löpte med tolv månaders uppsägning. “Stäm mig om du vill” sa han. Man måste förstå att i affärer spelar det ingen roll om man varit kompis med någon i tjugo år. Nästa sak som hände var att Spel&Sånt kursade, vilket ledde till att jag fick betala en rejäl personlig borgen då norrmännen inte löst den, plus att våra kundförluster för Spel&Sånt realiserades. Sedan skulle vi släppa Jarl Eriks Arv samtidigt som Carl Johans Monster & Varelser, men då sprang han iväg och släppte det två veckor innan och lät Top Games (Traditions distributionsbolag) sälja in det överallt. Detta resulterade dels i att vi inte lyckades sälja speciellt många Monster & Varelser, men det resulterade också i att det inte såldes så många Jarl Eriks Arv eftersom återförsäljarna precis hade beställt och inte ville ha en extra fraktkostnad. Dessutom var ju Eon betydligt hetare än Viking vid det här laget. Sedan förde jag ju parallellt diskussioner med Tradition / Top Games och det är ju egentligen ett omöjligt påstående att diskutera med någon som man måste slå ett procentslag för varje påstående för att veta om det är sanning eller lögn. Totalt sett så insåg jag i slutet av 1997 att situationen var ohållbar; jag hade kunnat hålla ut ett bra tag till, men situationen hade bara förvärrats. Jag beslutade mig därför för att sätta 101 i konkurs och sälja ut resterande lager, vilket också skedde i december 1997. Efter fyra muntliga avtal som bröts så blev det slutligen en affär med Tradition / Top Games. En indikation pekar på att jag fick sämre betalt från dem för att Carl Johan hade propagerat emot mina spel; själv var han beredd att ge några kronor, men det var ju bara för att vara schysst…

Framtiden

– Som det är nu så har jag köpt loss alla rättigheter från konkursboet, med andra ord är Viking mitt. Jag har givit dispens till ett äventyr, se nedan. I övrigt vet jag inte vad som händer, det ser väl inte så ljust ut just nu, men dyker det upp någon intresserad så är rättigheterna till salu. Det finns dessutom en del opublicerat material kvar. Annars är det familj som gäller. Jag har tre barn; Jenny, Moa och Bror. Vi håller på att bygga till huset nu och jag har jobbat väldigt mycket själv med det. Jag uppskattar att göra lite fysiskt arbete och kunna ta på resultatet. Vi bor lantligt och eldar med ved, som vi sågar och klyver själva. Kanske en del av den där verklighetsflykten som finns i rollspelen, men det här är på riktigt… Funderar på att dra igång ett nätverk, för oss pappor med mer än tio mil till våra barn, kallat PendelPappor. Är det någon läsare som kvalificerar sig så… I övrigt så håller jag på med ett par tänkbara spel, men jag är tveksam om de någonsin kommer ut. Håller också på att korrläsa och hjälpa Mattias Präntare (som skrev sjöfartskapitlet i Viking) att ge ut ett äventyr till Viking; Iduns äpplen.

Spelet om spelen

– Vad det gäller rollspelshobbyn så har jag funderingar på att skriva en bok, Spelet om Spelen, som kommer att handla om mina upplevelser i branschen. Bara en sån sak som när jag var nere på Tradition för att personligen be Thomas Gunnarsson att betala de sista tiotusen till konkursförvaltaren ett halvår efter att de skulle betalas; jag kommer in i butiken, men det är ingen som känner igen mig så jag tänker att jag tittar runt lite först. Så hör jag Thomas röst inifrån lagret. Han pratar i telefon med någon och säger att det är nog bäst att de betalar i alla fall för Fabian skall komma till Göteborg i morgon och träffa konkursförvaltaren och hade det bara varit att blåsa konkursförvaltaren så skulle han stå för den versionen in i döden, ja alltså att vi hade kommit överens om ett avdrag, men sedan när fakturan kom så var det inte gjort… Jag drar undan draperiet och säger att det är jävligt fel man att jävlas med! Den minen det pokerfacet fick då var obetalbar! Sedan har vi ju hela kriget mot Tradition, med processen i Marknadsdomstolen, polisanmälningar, påtryckningar mot leverantörer på mässor i USA mm och andra spännande och roliga episoder som när vi fick inbrott i Stockholmsbutiken samtidigt som Staffan Gustafsson skulle sova på lagret osv. Jag är tveksam till om det finns någon ekonomi i att trycka en sån här bok. Antagligen är en förutsättning att jag kan sälja tillräckligt många direkt till konsument; det finns nog inga butiker som vill/vågar sälja den.

Rollspelsmarknaden

– Jag ser, som du säkert förstår vid det här laget, ganska svart på den här lilla ankdammen som rollspelsbranschen är i Sverige och jag ser ganska många bovar. Sen ser jag bara misstag när jag ser tillbaka på min egen tid i ankdammen. Jag kan tycka att det är tragiskt att rollspelaren som konsument inte är mer medveten än vad han är. Sen får man väl passa på att säga till Tradition, som nu åter har 90% av marknaden, att gör inte om misstagen att ha ett dåligt sortiment med höga priser för då kanske ni får se Spel&Sånt second edition – The revenge of Fabian!