Runan

Rollspelstidning

Runans historia

1996-1997: ”Genesis”

Logotyper för WWG och UVRFRunan grundades av Niklas ”Nix” Hallgren (ansvarig utgivare) i november månad anno 1996 som en medlemstidning för Wäsby Wäringa Garde. WWG var ingen nationalsocialistisk sammanslutning som man skulle kunna tro, utan en Sverok-ansluten förening i Upplands Väsby som var aktiv under 1990-talet – främst vad det gäller rollspel (som Viking, därav föreningsnamnet), paintball och Diplomacy. En rolig detalj var att tidningen inte fått sitt namn utan då gick under namnet ”Bladet”. Innehållet i de första numren bestod mestadels av föreningsinformation och PBM. Layouten sköttes från och med Runan #10 av Christer Malm.

Föreningen WWG integrerades under 1997 med föreningen Upplands Väsby RF. UVRF – eller Väsby Orch Slashers (!) som föreningen tidigare kallade sig – hade redan sedan tidigare haft en medlemstidning med namnet VOS som getts ut i 16 nummer. Lite kuriosa är att då VOS #10 recenserades av Håkan Aldengran i ”Signaler från Sverok” #28 (1995) så skrev han de för Runan-redaktionen bevingade orden: ”Redaktionens stora dröm är att göra en tidning för hela rollspelssverige (kan man läsa på omslaget), men dit är tyvärr steget långt.”

Hursomhelst innebar sammanslagningen av föreningarna att redaktionen utökades med Joel Bellander (adminstration, sedermera assisterande layout), Sven Folkesson (texter) och Mats Andersson (illustrationer). Den nya redaktionen hade som ambition att bredda Runans läsarkrets och att omvandla den till ett riktigt fansin.

1998: ”Runan-redaktionen börjar pumpa ut fansin”

Bästa fansin 1997 hedersomnämnande

Runan #15 är det nummer som redaktionen själva håller som det första regelrätta numret av Runan som ett fansin då numret hade en upplaga på 200 exemplar och distribuerades till folk utanför de två ovannämnda föreningarna. Runan fick också sin första egentliga logotyp, illustrerad av Mats Andersson. Till nästa nummer lämnade Christer Malm redaktionen och Pontus Löf (grafisk och teknisk design) tog över. Mellan januari 1998 till mars 1999 gav redaktionen ut hela 17 nummer fyllda med spelmaterial, intervjuer och annat som kunde tänkas intressera rollspelare. Redaktionen utökades också med Jim Löfgren (Public Relations).

Under konventet GothCon XXII tilldelades Runan ett hedersomnämnande i NisseNytts fansinpris med följande motivering: ”Fansinet har redan från början haft ambitionen att bli bäst. De har med sin höga och regelbundna utgivning och med sin breda inriktning kommit en bra bit på väg.”

1999-2000: ”Runan samarbetar och växer”

Runan-redaktionen år 2000

Under 1999 startade redaktionen ett samarbete med Sverok Svealand som gick ut på att distriktet finansierade delar av tryckkostnaden emot att de fick publicera information i tidningen samt att de distribuerade tidningen till sina medlemmar. Detta möjliggjorde att Runan för första gången kunde tryckas och att upplagan ökade avsevärt; upplagan för Runan #28 var faktiskt hela 600 exemplar (vilket är mycket i fansinsammanhang). I och med detta nummer bytte Runan logotyp till den som används idag, som illustrerades av Petter Skarin. Redaktionen valde även att samarbeta med de svenska spelföretagen; Anders Blixt och Anders & Tove Gillbring var exempelvis flitig skribenter. Runan och Sverok Svealand samarbetade fram till och med Runan #33 som gavs ut år 2000.

I och med Runan #28 började redaktionen även att kalla Runan för en tidning. Det var nog många som rynkade på näsan åt epitetet tidning istället för fansin, då folk förknippar fansin med ädla motiv medan tidningar snarare förknippas med företag och deras profitjakt. Faktum är dock att redaktionen aldrig tjänat pengar på tidningen utan alltid arbetat ideellt. (Runan skulle aldrig kunnat existera utan Sveroks fansinbidrag, för övrigt.) Med ”tidning” avsåg redaktionen snarare att Runan numera blev tryckt och hade ambitionen att nå ut till fler än fansinentusiasterna.

År 1999 fick även Runans hemsida pris som bästa fansinsida av hemsidan i.am/Wester med följande motivering: ”Runans hemsida har under det senaste året utveckalts [sic!] till ett mycket bra komplement till den tryckta versionen. Där hålls kontakt med läsare, tipsas om bra sidor på Internet och tidningsmaterial ges ut elektroniskt.” Runans hemsida kom även på tredje plats vad det gällde den bästa rollspelssidan 1999, efter Rollspelssmedjan och Rollspel.nu.

Hösten 2000: ”Upp som en sol… och ner som en pannkaka!”

Nästa steg i Runans historia stog Runan återigen på egna ben. Redaktionen såg det dock som en omöjlighet att gå tillbaka till kopiatorn. Istället satsades det friskt på ett nytt nummer – denna gång i ett större format. Runan #34 kom i september 2000 och var tryckt i A4 med fyrfärgsomslag, men innehållsmässigt var konceptet detsamma: recensioner, artiklar, intervjuer och äventyr. Runt samma tid hade även Runans tidigare så punktliga utgivningsschema börjat svikta. Runan #35 – som också var tryckt i A4 – blev det sista numret i tidningens historia. Orsakerna var främst att redaktionsmedlemmarna hade slutat gymnasiet och ville söka sig till andra orter för att förkovra sig; de begav sig till så vitt skilda ställen som Montpellier, Paris, London och Uppsala. #36 utannonserades, men kom i verkligheten inte ens till tryckeriet. Runan dog för att aldrig mer återuppstå som papperstidning.

2005: ”En ny tid är här”

Efter en längre tids tystnad återuppstod Runan år 2005. Det första steget i denna nya giv var denna hemsida där tanken är att alla (relevanta) texter från papperstidningen skall finnas tillgängliga för folk och fä. Steg två i Runans nya plan var publikation av nya nummer i det digitala formatet PDF som har den självklara fördelen att man slipper tryck- och distributionskostnader. Runan #36 kom ut i maj 2005 och några månader senare kom Runan #37. I och med detta nummer inledde Runan en artikelserie om rollspelens svenska historia. Första kapitlet behandlade Äventyrsspel och var författat av Anders Blixt.

Sidospår: ”Runan på konvent”

Dr LökRunan har under åren medverkat på diverse konvent och ibland även gett ut speciella konventstidningar. På konvent försöker redaktionen att slappna av och ha roligt, men det tycks som att många inte verkar uppskatta den absurda humorn. Kritiken bör kanske egentligen inte riktas emot oss utan snarare våra läromästare: Löken.

Det första konventet där Runan agerade konventstidning var på StocKon V som famösa Nanür (Runan baklänges) där en satirisk recension av en spelsession ledde till onda ögat från konventsledningen eftersom en person tagit illa upp av materialet i tidningen. Det var dock aldrig redaktionens mening att åsamka någon skada, utan recensenten använde en kaxig stil utan att egentligen inse vilka konsekvenser detta skulle få. Så här i efterhand kan redaktionen dock konstatera att det var dåligt omdöme från vår sida att ta med recensionen i den form som den publicerades.

Nästa konvent Runan agerade konventstidning var LinCon 2000 då redaktionen axlade manteln som legendariska Löken tillsammans med bl.a. Daniel Gilstring och Fëa-redaktionen.

Det senaste konventet Runan-redaktionen bevistade och förpestade med absurd internhumor var MittKon 2001 som MittiFezen tillsammans med Björn Kauppi.

Theme by Anders Norén