Legenderna om Kung Arthur är spridda över hela Europa och dess gamla kolonier. Kung Arthur är den mest kända av alla keltiska hjältar och berättelserna om honom och hans riddare sällar sig till de mest underbara sagorna människan någonsin skapat.

Arthur-legenden påverkar människor ända in i våra dagar. Genom dessa sagor har vi och våra förfäder fått drömma, hänföras och fascineras. Berättelserna är klassiker som man måste känna till, speciellt om man är en fantasyälskande rollspelare. Så läs och njut.

With him were nobles and barons and rugged knights, the mightiest ever raised in Britain, warriors fully armored, most skillfull with their weapons, and the most resolute in the world. Dukes and worthy lords, strong and beloved, assembled at Arhur´s call, all soldiers of great renown, magnificent in their golden crowns. So the king, mighty and rich, with his Round Table moved out in royal array. Never in the world, except in lies and fables, was there a finer gathering of the flower of knighthood in one place, powerful and determined men mounted on their steeds. Many a stern warrior took to the road, banners glittering in the sun, silver and black, others gold and vermilion, still more silver and blue, a brilliant column joyfully riding over the fair meadows and glades.
– utdrag ur ”Golagros and Gawain”

Kung Arthur

Legenden formas

Den moderna synen på Arthur som en medeltida kung med riddare i helrustningar och ett stort slott, Camelot, är inte på något sätt historiskt korrekt. Arthur var antagligen en krigare på 400-talet som skyddade sitt folk från inkräktare. Synen på Arthur har förändrats med tiden. Från att ha varit en gudalik, keltisk kung till en medeltida monark och slutligen till en hederlig man med ett ack så sorgligt öde.

Mycket tyder på att Arthur-legenderna ursprungligen blommat upp ur den keltiska mytologin och att Arthur var en personifiering av någon mäktig gud över kelterna. Namnet kan t ex möjligtvis härstamma från den keltiska guden Artaois (mots. Mercurius). Man kan finna referenser till Arthur i en rad olika skrifter. Den första är nog i poemet Gododdin som skrevs 600 år efter Kristus. Man tror att de fick ny form på 900-talet då de nedpräntades på walesiska. Dessa berättelser var dock fortfarande helt keltiska och skulle komma att förändras under medeltiden. Då blev Arthur en kristen kämpe som också slogs mot hedniska religioner.

Geoffrey av Monmouth var mannen som gjorde Arthur känd för Europas folk. Han målade upp Arthur som en romantisk hjälte i sin skrift ”De brittiska konungarnas historia” som han författade på 1100-talet. Geoffreys texters autenticitet är omtvistad och alltför mycket tyder på att han endast redigerade gamla legender och dessutom lade till en stor portion egen fantasi.

Geoffreys version av Arthur spreds över kontinenten och mottogs med glädje. Legenden fick dessutom politisk betydelse eftersom Englands kungar omskrevs så positivt. På annat håll skrev skalden Robert Wace ner berättelsen om det runda bordet och dess riddare. Denna skulle sedan komma att vävas samman med Arthur-legenden, tillsammans med en rad andra sagor. Även fransmannen Chrétien de Troyes drog sitt strå till stacken och hans böcker översattes år 1485 till engelska av sir Thomas Malory.

Det finns som sagt en rad olika varianter av Arthur-sagan. Den engelska legenden är fylld av hjältar och klassiska riddare. En typisk bok är Le Morte D’Arthur. I Frankrike har de flesta medeltida sagorna författats. De är tidsenligt romantiska och färggranna. Sagan om Tristram och Isolde som skrevs i Frankrike under denna epok har med tiden kommit att förknippas med Arthur-legenden. De walesiska sagorna är primitiva och vilda, övernaturliga och fantastiska. Arthur beskrivs mer som en hövding än en kung. Moderna versioner beskriver Arthur som en otroligt vis och ärlig man som styrde sitt rike demokratiskt och rättvist.

Arthur, fanns han?

Man kan nu med största säkerhet fastställa att kung Arthur aldrig funnits i det verkliga Storbritannien. Förebilden till Arthur kan som sagt mycket möjligt ha varit en keltisk krigarhövding. Hjälten Arthur var nämligen redan på 600-talet berömd för sin heroiska tapperhet och rättvisa. Kung Arthur är antagligen en fiktiv figur som är baserad dels på tidigare nämnda keltiska hjälte (från 400-talet?) och den keltiska guden Artaois. Det finns inte mycket som tyder på att han var kung på de brittiska öarna. Under medeltiden trodde man dock att Arthur var en verklig historisk ledare och det finns fortfarande meningsskiljaktigheter. Vad vi vet är att han fortfarande lever – i sagorna.

Legenderna

De romerska legionerna drog sig tillbaka från de brittiska öarna på 400-talet efter Kristus och lämnade England öppet för inkräktare. Kelterna som nu var det dominerade folkslaget på öarna anfölls snart av saxare och striderna varade i årtionden. Legenderna talar om en kung vid namn Arthur Pendragon (Pendragon kallades de engelska kungarna i legenderna. Ordet betyder något i stil med ”High King” (eng) och är antagligen en kombination av orden ”ben” (hövding) och ”dragon” (drake) som härstammar från det urgamla brittiska språket Cymric) som vid femton års ålder kröntes till konung och enade kelterna. Man kunde sedan kasta saxarna i havet och fred inställde sig. Nu skall vi höra mer om denna hjälte som är så omskriven i sagor och myter.

Arthur-legenden är en myt. En myt är inte något absolut. En myt uppfattas ofta på lika många olika sätt som det finns betraktare. Arthur-legenden är inget undantag, vilket inte går att bortse ifrån. Nedan kommer jag kort redogöra för de viktigaste delarna av berättelserna om Arthur och då påpeka en del olikheter jag stött på.

Personligheter som dyker upp i legenderna om Arthur är många. Guinevere (eller Gwenhwyfar) är Arthurs fru. Merlin (eller Myrddin) är den mystiska trollkarlen vars öde verkar vara sammanflätat med såväl Arthurs som hela Britanniens. Han sägs också vara mannen bakom Stonehenge. Morgan le Fey är inledningsvis en helare som ser efter Arthur, men blir sedan galen och en antagonist i sagan. Lancelot är Arthurs mest berömda riddare som paradoxalt nog blir hans rikes undergång (i och med kärleken till Guinevere). Andra namn som är viktiga är bl a Excalibur (det magiska svärdet i sjön). Camelot är den enorma borgen/slottet som Arthur bygger och lever i. Det skall ha stått vid Cadbury castle, en liten by i Somerset. Man kan här finna kvarlämningarna efter ett fort och bevis på att det har stått ett stort slott innanför vallarna. Avalon är något av ett magiskt land dit Arthur beger sig innan han dör för att bli helad. Om det rör sig om en utomjordisk dimension eller en verklig geografisk plats (i så fall kanske i trakterna runt Glastonbury) är omtvistat.

Britannien före Kung Arthur

Uther Pendragon är kung i Britannien men dessvärre i fejd med hertigen av Tintagel (eller Cornwall). Efter många bittra stridigheter bestämmer kungen att nu får det vara nog och bjuder in hertigen till fredssamtal i sin borg. Ödet har dock andra planer för våran kung, som blir djupt betagen, för att inte säga förälskad, i hertigens fru Igraine.

En del påstår att Uther nu blev så förälskad att han bestämde sig för återuppta kriget med hertigen i syfte att erövra hans maka. Andra versioner berättar motsatsen, att hertigen blev så förödmjukad av kungens kärlek att han startar krig. Hursomhelst utbryter alltså krig som en följd av denna ej ömsesidiga kärlek. Trots att de båda adelsmännen gör sitt bästa för att ta kål på varandra så når dock ingendera sidan något avgörande. Det är nu kungen i sin förtvivlan tar hjälp av de magiska krafterna. Uther vänder sig till den mystiska magikern Merlin.

En riddare skickas ut för att finna Merlin vilket han också gör. Merlin lovar att hjälpa kungen om han sedan får en rimlig önskan uppfyllen. Detta accepterar Uther som med trollkarlens hjälp kan få tillbringa en natt tillsammans med den fagra Igraine. Merlin förtrollar nämligen kungen, han ger honom hertigens anlete, och på så vis kan Uther ta sig in i hertigens borg och älska med hans fru.

Hertigen omkommer under nattens stridigheter och Igraine inser då att det inte var hennes man som var hos henne. Detta hinner hon dock inte gräma sig så mycket över innan hon blir Uther Pendragons maka. Eftersom hertigen avled kunde fred slutas och kungen återställa ordningen i landet (och lägga beslag på sin fiendes kvinna). Igraine föder så småningom ett barn (resultatet av Uther och Igraines älskog natten då hertigen stupade) som tyvärr redan efter födseln blir bortfört. Det står nämligen skrivet att det var Merlins önskan att få kungasonen och Uther, som hade gett sitt ord, hade inget annat val än att göra såsom trollkarlen sade. Merlin försvinner med Arthur som han låter växa upp, lyckligt ovetande om sitt öde, hos sir Ector.

Svärdet i stenen

Sagan om svärdet i stenen ser lite olika ut beroende på vem som har författad den. En version berättar att Uther insjuknar i en obotlig sjukdom bara några år efter att han besegrat hertigen och gift sig med Igraine. Inför den oundvikliga döden utropar han sin son till regent. Uther dör, riddarna sörjer och man undrar hur man skall finna den bortgångne kungens son. Vid julen kallar dock Merlin alla riddare samman till rådslag i en kyrka i Canterbury. Efter mötet upptäcker riddarna att ett stort stenblock med ett nerstucket svärd i har materialiserat sig utanför kyrkan. På stenen står det att den som kan dra svärdet ur stenen och endast den, är Englands sanna konung.

Jag föredrar dock en annan variant, där Uther blir anfallen av ondsinta riddare i skogen. Han såras och flyr iväg bland träden med sina förföljare hack i häl. Uther inser att loppet är kört och kör ner sitt svärd i ett sten och säger att endast Britanniens rättmätige konung skall kunna dra ur svärdet.

Hur svärdet än hamnar i stenen verkar upplösningen på subsagan identisk. Man arrangerar tornerspel vid stenen, där den som segrar får försöka dra svärdet ur stenen. Ingen lyckas dock och ryktena om tornerspelen och svärdet sprider sig över riket. En av alla dessa riddare som bestämmer sig för att pröva lyckan i tornerspelen är sir Ector med sin nyligen dubbade son sir Cei. Med följer också Arthur, Ectors andra son och tillika Ceis väpnare. Innan Cei skall till att deltaga i spelet upptäcker man att hans svärd är borta. Arthur beger sig av och här kan man notera vissa olikheter från saga till saga. Antingen blir Ceis svärd stulet (Arthur jagar tjuven) eller bortglömt (Arthur beger sig hem för att hämta det). I jakten efter sin brors svärd kommer den unge Arthur fram till platsen med svärdet i stenen och bestämmer sig för att ta det istället. Han drar upp det som ingenting och lämnar det till sin bror, som dock är en man av heder och erkänner att Arthur är mannen bakom bragden. Arthur får återigen dra svärdet inför den nu samlade folkmassan men trots detta upp står viss dispyt bland riddarna. Merlin uppenbarar sig och erkänner Arthur Pendragon, son av Uther Pendragon, kung. Efter detta ger sig magikern och den unge kungen ensamma ut i vildmarken och Arthur lär sig mycket om sitt land och problemen som en kung kan råka ut för.

Excalibur

Under resorna som Arthur och Merlin företar sig råkar de två ut för en hel del äventyr. Det viktigaste som händer är nog när Arthur får sitt magiska svärd som han sedan skall styra landet med, Excalibur. Det står skrivet att kungen och trollkarlen stannar vid en liten, vacker sjö. Arthur upptäcker i mitten av sjön en arm insvept i vitt tyg som reser sig ur vattnet. I handen håller den ett underbart svärd. Merlin upplyser Arthur om att detta svärd skall bli hans så kungen ber sjöjungfrun om vapnet. Hon ger svärdet till Arthur som genast blir trollbunden av svärdets otroliga magi. Det visar sig också att svärdsskidan är magisk, den skyddar bäraren från de flesta former av skada.

Listen and hear the great life of a great lord who, while he lived, had no equal in cottage or castle. This events took place in the time of Arthur, that king, courtly and royal, and is about his adventures. Wherever he went, of all kings, Arthur bears the flower; of all knights, he bears the honor. The whole country was chivalrous in those days. All knights were valiant, and cowards were forever disgraced.
– utdrag ur ”The Wedding of Sir Gawaine and Dame Ragnell”

Riddarna runt det runda bordet

Snart är Arthur tillbaka i civilisationen och finner sig själv en maka, Guinevere – den vackraste kvinnan i riket. En av hemgifterna hon har med sig är ett gigantiskt och vackert träbord som Arthur bestämmer sig för att samla sina riddare runt. Över 150 män ryms runt bordet som är så fiffigt eftersom ingen har en plats förnämare än någon annan. Riddare som blir invigda i den ädla skaran är bl a sir Bedivere, Arthurs brorson sir Gawaine, sir Tristram av Lionesse, sir Ywaine, sir Lamorak de Gales, sir Cynon och naturligtvis sir Lancelot du Lac och hans son sir Galahad. Vid det runda bordet i Camelot kunde Arthur och hans riddare samlas och berätta hur det gick i krigen, hur folket mådde, vilka monster som härjade, ja i stort sätt allt.

Sökandet efter Graalen

Ett av de mest berömda äventyren som riddarna runt det runda bordet företog sig måste ha varit sökandet efter Graalen. Varför sökandet upptogs varierar från myt till myt. Det kan ha varit som så att en dag uppenbarades Graalen inför de samlade riddarna runt bordet. Riddarna svor då att finna dem om det så skulle bli deras död. Arthur insåg genast att detta var av ondo och förutspådde brödraskapets splittring.

En annan teori är den att Arthur blir svårt sjuk och riddarna sätter iväg för att finna den livgivande kalken. Graalen är bägaren som Jesus använde vid den sista måltiden och som även Josef av Arimaten skall ha samlat frälsarens blod i efter korsfästelsen. Men var den fanns var för Arthurs riddare en olöst gåta.

Riddarna beger sig hursomhelst iväg ut i vildmarken och söker efter Graalen i åratal. Många av dem stupar och dör. Vem det är som till slut finner kalken varierar, kanske sir Galahad eller sir Parcival. Med kalken i hand återvänder sedan den ädla riddaren och lugnet återfinner sig.

Arthurs uppgång och fall

Britannien blomstrar under Arthurs ledning. Riddarna runt det runda bordet leder soldaterna mot framgång och lycka i kriget mot saxarna. Sedan vänder man blicken utåt och erövrar landområden i fjärran länder. Varje år träffas riddarna runt bordet och berättar om sina framgångar. Allt verkar vara frid och fröjd.

Dock ligger en förbjuden kärlek och kokar i Camelots korridorer. De två som Arthur håller av mest, drottning Guinevere och sir Lancelot, har sedan första gången de träffades älskat varandra av hela sina hjärtan. Sorgligt nog kokar kärleken över och de två avslöjas av kungen.

En tolkare av legenden berättar att drottningen och riddaren fängslas för att ställas inför rätta. Dock lyckas Lancelot fly och återvända för att befria sin älskade undan elden. Därefter ger de sig av till Frankrike och Lancelot du Lacs borg. Arthur blir eld och lågor och följer efter med en stor styrka riddare och soldater. Han lämnar över makten till sin son Mordred (Arthurs halvsyster (Igraine och hertigen av Tintagels dotter), drottning Margawse, hade med hjälp av magi (som Merlin i misstag lärt henne) förtrollat Arthur att ha älskog med henne och Mordred blev resultatet) och reser över Engelska kanalen. Väl där belägrar han Lancelots borg men riddarens fäste är bastant och väl bemannat. Lancelot älskar fortfarande sin kung, Guinevere likaså, så de håller sig lågt och undviker konfrontation med Arthurs trupper. Efter många, långa dagar av belägring når sedan ett illavarslande bud kungen; Mordred har slug som han är falskeligen gjort sig själv till enväldig regent och förkastat sin far. Arthur återvänder och tar upp striden med sin avkomma som också har svartmagikern och häxan drottning Margawse på sin sida. Kriget blir bittert och hänsynslöst och snart stundar den sista striden.

Båda sidorna samlar samtliga sina soldater för ett slutgiltigt slag. Natten före striden får dock Arthur en uppenbarelse som berättar att han kommer att dö på slagfältet under morgondagen. Detta gör intryck på Arthur som så fort det ljusnar bjuder in Mordred att förhandla på slagfältet. Han accepterar och sålunda möts de båda med eskort i ingenmansland mellan de båda härerna. Samtalet börjar och det ser lovande ut när något olyckligt inträffar som får förödande följder. En orm biter en av Arthurs hedersvakter som ilsken dras sitt svärd för att göra slut på den lilla slingrande djuret. Detta missuppfattas av Mordreds vakter och strid utbryter, vilket leder till att de båda arméerna brakar samman. Striden varar till skymningen då slagfältet ligger tomt och öde. Över hundra tusen krigare ligger döda på stridsskådeplatsen. Både kung Arthur och Mordred har dock överlevt och far och son möts, man mot man, för att avgöra det fruktansvärda kriget. Dessvärre lyckas de med konsten att ha ihjäl varandra på samma gång, Mordred lyckas hugga ner Arthur i sin dödskamp.

En annan version förekommer också. Efter att kungen upptäckt Lancelots och Guineveres förbjudna kärlek blir han obotligt sjuk och tappar livsglädjen, vilket leder till sökandet efter Graalen (se ovan). Mordred är i denna historia en ond riddare som lever med sin mor i vildmarken i norr och gör sitt bästa för att förpesta livet för Arthurs riddare. Det är först när Arthur druckit av den magiska kalken som han frisknar till och förmår sig själv att göra något åt sin son. Med återvunnen stolthet drar han ut i strid mot Mordred tillsammans med de sista av sina riddare, däribland den unge Parcival. Natten innan slaget återvänder Merlin till vår värld (Merlin blev i denna version fängslad av Margawse i en annan dimension) och lurar den onda Margawse att framkalla en tät dimma, en besvärjelse som också suger ut livskraften ur henne. I denna täta dimma kan sedan Arthurs underlägsna styrka dra fram över slagfältet dagen därpå, utan att Mordreds män uppfattar fiendens svaghet. Efter en förödande kamp med oerhörda förluster på båda sidor möts Arthur och Mordred, öga mot öga, i en slutgiltig strid. Mordred ränner sitt spjut genom Arthur som dock lyckas pressa sig fram och hugga ihjäl sin son med Excalibur. Alltså tvärt emot den tidigare nämnda versionen.

Arthur förs till Avalon

Båda ovanstående versioner av Arthurs sista strid mot Mordred slutar dock ungefär lika. Sårad och illa däran bärs Arthur iväg och man inser att kungen inte har långt kvar att leva. Arthurs sista önskan är att hans svärd, Excalibur, skall föras till närmsta sjö och återlämnas till vattnet. Riddaren som åtar sig uppdraget ångrar sig dock -gång på gång- när han når sjön och just skall till att kasta iväg svärdet. Till slut följer han dock Arthurs vilja och sjöjungfrun sträcker upp sin hand ur det stilla vattnet och tar emot vapnet.

Nu ber Arthur att bli förd till stranden för sin sista resa. En liten slup kommer ut ur dimman. På den sitter tre underbara drottningar med tärnor, samtliga med tårar i ögonen. Arthur lyfts ombord och försvinner bort ut på sjön och sedan dess har han inte synts till.

Arthur fördes till Avalon, ett magiskt land, för att läka sina sår eller kanske begravas. Var Avalon ligger är omtvistat. Kanske på Glastonbury, vaktad av två vackra vilda örnar. Eller på berget Snowdon i Wales. Eller under vulkanen Etna i Italien. Om det är sant att Kung Arthur Pendragon fortfarande lever, sägs det att han skall återvända till sitt folk när faran är som störst för landet. Vem vet om inte tiden är inne snart?

Kung Arthur på vita duken

Det finns en rad filmatiseringar av Kung Arthur-legenden. Nedan finns ett urval som alla mer eller mindre är värda att se och inspireras av.

  • Dragonheart (1993, 103 min) – utspelas ”efter Kung Arthur”, men kretsar kring liknande myter
  • Excalibur (1981, 141 min) – klassiker med musiken ”Carmina Burana” och allsköns legender
  • King Arthur (2004, 126/136 min) – inga fantasyelement, men väldigt våldsam (med teologisk touch)
  • First Knight (1995, 134 min) – Sean Connery som Kung Arthur och Richard Gere (!) som Lancelot
  • Merlin (1998, 182 min) – TV-film med Sam Neill som Merlin
  • Mists of Avalon, The (2001, 183 min) – miniserie där kvinnorna och Avalon står i förgrunden
  • Monty Python and the Holy Grail (1975, 92 min) – alla har nog sett denna parodi
  • Sword in the Stone, The (1963, 80 min) – Disneys barnvänliga tolkning