Denna lilla artikel i Runan är ett utmärkt komplement till en planerad eller pågående rollspelskampanj i ren keltisk miljö, eller en värld inspirerad av keltisk mytologi. Förhoppningsvis tilltalar texten även dig som är intresserad av ämnet.

Keltisk illustration

Den keltiska kulturen var som starkast runt 300 f Kr då den dominerade områden kring Östersjön, Medelhavet, Svarta havet och enda bort till den Irländska västkusten. Den keltiska kulturen växte fram runt 2 500 f kr i områdena kring Svarta havet. Ungefär 2 000 f Kr tror man att de folk som bodde där började sprida sig västerut till Europa och österut till Indien.

Det som utmärker den keltiska mytologin är dess många gudar och religiösa traditioner. Ett täcke av mystik ligger över denna kultur med sina riter och ceremonier utförda av mäktiga druider. Kelterna var ett mycket stark folk och i hög grad välutvecklade. De var skickliga smeder och handelsmän. Under tidig järnålder var de näst intill oslagbara i strid med sina stridsvagnar med järnskodda hjul. De besegrade allt från etrusker till romare. 390 f Kr lyckades de till och med inta Rom. Kelternas styrka och mystik möter vi inte minst i de ironiska berättelserna om Asterix och Obelix. Gallien, där dessa två Galler (en keltisk stam) bodde, existerade i verkligheten och det tog över två hundra år för Rom att besegra dem. Den romerska storhetstiden blev faktiskt det keltiska folkets nederlag. Trots Roms erövringar dog dock inte den keltiska kulturen ut. Ortnamn lever kvar än idag och traditioner vidhölls. På orter som aldrig föll under romersk kontroll såsom Irland och stora delar av Skottland levde och lever traditionerna kvar.

Vi märker inte minst hur keltiska myter byter skepnad genom åren. Jag menar då först och främst Arthur-legenden (se Runan 2/98) som från början var en keltisk folksaga. Inget vet man säkert då kelterna illa gärna skrev ner sina traditioner och berättelser (de ansåg att det skulle vanära deras religion).

De olika mytologiska tidsåldrarna – gudarnas ankomst

Iriska munkar sammanställde på 1100-talet ett verk av mycket stor vikt för den keltiska religionen och mytologin. Boken kom att heta ”Invasionsboken” eller som den heter på iriska; ”Lebor Gabala”. Den behandlar fyra invasioner av Irland. De första var Nemeds folk som anlände medan Irland var ett farligt och vilt land där de vilda och illasinnade Fomorerna härskade. Fomorer betyder ”hav ”eller ”under” så en logisk översättning blir väl ”de som bor under havet”. Fomorerna härskade över Nemeds barn som varje år fick ge ifrån sig stora ägor för att få vara i fred. Det hela slutade i en väldig strid mellan Fomorerna och Nemeds barn. Fomorerna stod som segrare och Nemeds folk fick fly Irland.

Den andra invasionen leddes av Demeds ättlingar, ett folk som kallades Fir Bolgs. De delade in Irland politiskt och socialt. Fir Borg levde välmående i flera generationer på Irland.

Den tredje invasionen gjordes av gudarna. En mäktigt och gåtfull ras som kallade sig Tuatha De Danann. Fritt översatt betyder det ungefär Danus barn (eller folk). Denna ras besatt förutom diverse egendomliga egenskaper även fyra magiska föremål. En av dessa var en sten, Lia Fail, som hade förmågan att bestämma kungars duglighet. De andra var Lughs magiska spjut, Nuadas dödande svärd och Dagdas magiska kittel.

Tuatha De Danann besegrade Fir Borg utan större problem men Fomorerna var mäktigare och det skulle ta flera slag innan de skulle övervinna dem också (närmare bestämt två). Den slutgiltiga bataljen stod vid Moytura. Det kallas det andra slaget vid Moytura eller slaget om Magh Tuireadhn. Genom magi och list lyckas Tuatha De Danann besegra Fomorerna. Man lät gudar smida vapen och druider och läkare förtrollade en brunn som läkte och gav livet tillbaka till den som föll ner i den. Fomorerna fick reda på denna källa och fyllde den omgående med sten. Trots denna list led Fomorerna till sist nederlag då deras gud och härskare dödades genom att få sitt ondsinta öga förstört.

Det fjärde folket som kom till Irland var Mils söner. Denna erövring var sedan länge förutspådd. De första Mils söner mötte när de landsteg var Banba, Fodla och Eriu; de uråldriga naturgudarna och Irlands själ. Eriu lyckönskade dem och berättade att de var väntade. Gudarna som redan bodde och härskade över ön tog detta som en förolämpning då de fick reda på att Mils söner planerade att störta dem. Följaktligen gav de ett ultimatum till Mils söner; ”ge er av eller smaka vår vrede”. Mils söner planerade att överrumpla gudarna och valde därför att ge sig av. När de senare återkom och tog landet i besittning ingick de båda parterna i en vapenvila efter flera strider. Mils söner fick ”landet ovan” och Tuatha De Danann tog Underjorden (andevärlden) i besittning. Ända sedan dess bor älvfolket på Irlands kullar.

Gudarna

Gudarna hade stor vikt i Kelternas samhälle. Det fanns en mängd olika gudar, omkring 300 stycken har påträffats. Som sedvanligt är med gudar så här de ofta många olika namn och utseenden. Här följer en närmare, men ändock ej komplett, beskrivning av de vanligaste gudarna. (Jag har selektivt valt ut de jag tycker är de mest intressanta.)

Aine

Kärlekens och befruktsamhetens gudinna. Son-dotter till Havsguden Manannan Mac Llyr. De som ber till henne belönas med poetiska sinnesslag men kan också straffas med galenskap. Aine avbildas ofta som en kvinna eller moder iklädd grönt och med gröna vilda åtrående ögon och vackert rött hår. Hon har kraften att väcka döda till liv vilket delvis motsäger att hennes skönhet kunde vara direkt dödlig att blott skåda.

Balor

Dödsguden. Fomorernas härskare och kung. Balor har förmodligen myntat ordet ”onda ögat”. När Balor var liten hade han fått varma ångor från en magisk brygd i ögat. Balors öga fick så kraften att ta livet av alla som såg rakt på det och således blottade han det endast i strid. Vid slaget vid Moytura – slaget mellan Fomorerna och Tuathta de Danann – dog Balor då han fick en sten i ögat och vidare rakt genom huvudet.

Banba

Gudinnan som representerar Irlands själ. Hon formar en treenighet med gudinnorna Fodla och Eriu. Hon är även krigsgudinnan och fruktbarhetsgudinnan.

Belenus eller Bile

Den lysande. Solen och ljusets gud. Man firar honom den första maj och tänder renande eldar till hans ära. Dessa skall skydda boskapen innan man släpper ut dem på bete.

Bodb Dearg

Kallad Bodb den röde. En gång kung över gudarna.

Bran

Underjordens gud. Son till den mäktige havsguden Lir. Han kallas även för korpen. I en gammal berättelse står det skrivet att Bran dog då han försökte befria sin dotter från den Irländska kungen Matholwch som hade gift sig med henne, men behandlade densamme mycket illa. Bran skulle då befria henne men blev sårad och dödad av ett förgiftat svärd. Hans huvud begravdes vid de vita bergen utanför London och landet skulle alltid varit skyddad från inkräktare. Kung Arthur tog senare bort huvudet och förklarade att ett land är bäst skyddat av dess folks tapperhet.

Bres

Bördighetens och jordbrukets gud. Han är Brigits make och son till Eriu och Elatha (se nedan). Han var kung över Tuatha De Danann innan Nuada (se nedan) ansågs lämplig igen och blev återvald. Bres flydde och slöt sig till de fruktade Fomorerna. Under det andra slaget vid Moytura blev Bres tillfångatagen men blev sedan befriad eftersom han lovade att lära Tuatha De Danann jordbrukets konst.

Brigantia

Flodgudinnan över floderna Braint och Brent (som är namngivna efter henne). Hon är även flockens och boskapens gudinna.

Brigit

Läkekonstens och fruktbarhetens gudinna men även konstens och hantverkens gudinna. Det sägs att hon på vintern blir en gammal och ful kärring för att på våren bli en vacker ung mö. Hon firas den första februari då värmen återvänder och landet vaknar till liv. Hon avbildas ibland i form av en god herdinna som vakar över sin flock. Hon lever kvar i den krist-katolska tron som St Brigit.

Cernunnos

Den behornade. Guden med horn i pannan representerar fruktbarhet, de vilda djuren och rikedom. Cernunnos är en mystisk gud ofta avbildad som djur; t ex vildsvin, vargar eller rävar. Han ses också ofta stå med en säck full med pengar som han håller över marken.

Cyhiraeth

Strömmarnas och vattendragens gudinna. Hennes skri varnar ofta om kommande död.

Dagda

Fädernas gud och stammens fader. Avbildas ofta med en väldig klubba som kan ta och ge liv och en kittel som aldrig sinar på föda. Han har en övermänsklig styrka och besitter en enorm aptit (därav kitteln).

Danu eller Anu

Moder jord. Tuatha De Danaans matriark.

Donn

De dödas herre. Alla döda bjuds in till hans boning. Han tillhör Mils söner och dog under deras erövring.

Eriu eller Erin

En av urgudarna. Står för det poetiska i Irland och formar en treenighet med gudinnorna Fodla och Banba.

Epona

Hästgudinna och kvinnlig krigare. Epona är kvinnornas och barnens beskyddare. Hon kallas även för Macha, Rhiannon eller Etain. Avbildas ofta i form av en vit häst, en ung kvinna till häst eller som en vit kanin. Det är därför sedvanligt att mödrar bär en bild på en vit kanin på sig för att åkalla gudinnans beskydd över sig och sina barn. Hennes följeslagare är tre fåglar som har en förmåga att sjunga tillbaka döda till liv eller få en dödlig att sova i tiotusen år.

Fand

Manannans (se nedan) – havsgudens – fru.

Fodla

En av de första gudarna på Irland. Fodla formar en treenighet med gudinnorna Eriu och Banba.

Goibniu eller Govannon

Smideskonstens gud. Vid det andra slaget vid Moytura var det med hjälp av Credne, konstens gud och Luchtainel, snickaren, som väpnade Tuatha De Danann väldiga här som i sin tur besegrade Fomorerna. Goibniu är son till Donn. Amathaon och Gwydion är hans bröder.

Lir eller Llyr

Havsguden. Han är far till Manannan Mac Llyr, Bran och Branwen. Han kan anta två former. Den ena är en väldig och opersonlig form ungefär som den romerska guden Oceanus. Den andra är en mer mänsklig form. Lir har även kraften att styra universums banor, men är dock inte dess fader eller skapare.

Lug, Lugh

En hjältegud som ledde Tuatha De Danann till seger över Fomorerna då han slungat ut Balors (sin egen farfars) öga och dödat två dussin Fomorer som stod bakom honom med en enda sten. Lug är den enda guden som till fullo förstår druidernas konst. Han är även handelns och yrkenas gud och bemästrar de flesta arbetena. Lug är också en mästerskytt med så väl båge som vilket annat projektilvapen som helst. Han äger ett magiskt spjut och en mästerlig hund som han använder när han jagar.

Manannan Mac Lir

Havsgud och fruktbarhetens gud. Make till Fand. Han kan anta olika former däribland Gille Decair, en skojare som reser runt i världen och spelar de dödliga lustiga spratt för att sedan försvinna spårlöst. En annan är Culain, smeden. Han besitter stora kunskaper. Han har även rikets mäktigaste magiska förmål i en skinnpåse. Däribland ett magisk harnesk, som inget kan penetrera, en magisk kappa som kan skifta färg och frammana dimma på befallning. Manannan är därför smedernas och magikernas beskyddare. En tredje form som han kan uppträda i är färjkarlen. Han åker längs stränderna i en båt utan segel eller åror och plockar upp de som behöver vila efter deras mödosamma liv. Han tar de dödas själar till den välsignade ön, ibland även kallad Manannans lovade land, där de kan vila ut sig i all evighet.

Morrigan

Krigsgudinnan. Hon bevakar slagfälten i form av en kråka. Vill man ha god stridslycka måste man ha Morrigan på sin sida.

Nuada

Guden med silverarmen. Har varit kung över Tuatha de Danaan. Nuada förlorade sin arm i slaget vid slaget om Magh Tuireadhn, även kallad första slaget vid Moytura, när de kämpade mot Firbolg. Läkarna tillverkade snabbt en arm i silver åt honom men han fick avgå som kung då lagen sa att ledarna inte fick ha några men eller defekter. Han fick senare en arm av kött och blod och fick så åter ta sin plats på tronen. Nuada dödas vid det andra slaget vid Moytura av Gomorernas ledare Balor. Nuada har ett magisk svärd.

Ogma

Guden med talets gåva. Han är vältalighetens och visdomens gud. Ogma är även skaldernas, bardernas och de lärdas beskyddare. Uppträder gör han i de dödligas värld som en man med vitt skägg och hår. Han strövar runt och letar efter vackra sånger, dikter och musik och belönar kreativa skapare.

Scathach

Den mystiske. Gudinnan som lär krigarna konsten att strida.

Tamesis

Gudinnan över klart vatten. Hennes namn lever kvar än idag i floder som Thamsen.

Taranis eller Taran

Åskguden. Han symboliseras med ett ekrathjul.

Magiska djur

Kelterna ansåg att djuren var på något sett anknutna till magin. Naturen och dess invånare spelade stor roll i det keltiska samhället och i deras ceremonier. Historiskt sett var djuren av stor vikt då det var en viktig föda och inkomstkälla inte bara för kelterna utan för all världens människor.

Vildsvin

Symboliserar krigaren, modet och välståndet. Vildsvinet är starkt, farligt och mycket svårt att döda precis som en krigare skall vara. En dröm om vildsvin kan betyda död eller storhet. Vildsvinets viktigaste del är dess borst. Under kung Arthurs dagar sägs det att vildsvinen hade borst av guld och silver.

Katten

Katter representerar de mörka övernaturliga krafterna, det mystiska och det grymma. Kelterna hyste respekt för dem men höll dem aldrig som husdjur. Katterna är överlevnadsexperter och mycket svåra att ta kål på. Denna syn på katter har levt kvar och än idag ses katter (särskilt svarta) som onda och olycksbringande.

Hundar och vargar

Dessa djur användes ofta av kelterna i strid och jakt, men också som husdjur. De kunde fungera som vakter och var ofta ansedda som trofasta tjänare. Att bli kallad för hund var inget fult i det keltiska samhället.

Hästar

Hästar har alltid spelat en stor roll bland alla folkslag världen över. Hästarnas beskyddare var Epona, hästgudinnan (se Gudarna ovan). Hästar hade även den övernaturliga kraften att rida till feernas magiska rike.

Laxen

Laxen var fisken som bar på stora kunskaper. Genom att fånga och äta laxen belönades man med stor visdom. Kanske är det därför man än idag tvingas äta fisk…?

Magiska symboler

Symboler spelade en viktig roll i kelternas kulturella och religiösa liv. Nedan presenteras några av dem.

Den keltiska knopen

Den symboliserar oändlighet och fortsättning. Den har inget slut eller början. Den övervinner oändligheten.

Tredelen eller Treenigheten

Treenigheten symboliserar universums komplexitet och rörelse. Spiralerna är vatten, vind och jord.

Pilen

Representerar treenigheten. Symboliserar även obegränsad hastighet och förflyttning samt ärlighet och nödvändighet.

Magiska träd

Träden var mycket viktiga i den keltiska religionen. Ett urval av de viktiga trädslagen finner du nedan.

Ek – Ouir

Symboliserar styrka, liv och uthärdighet. Ett heligt träd.

Hassel – Coll

Besitter helande krafter, vit magi och visdom.

Järnek – Tinne

Står för hjältedåd, förutsägelser och försvar.

Asken – Nion

Symboliserar kunskap, visdom och återfödsel. Livets träd.

Al – Fearn

Står för styrka, ljus och evigt liv. Även feernas träd.

Pilen – Saille

Besitter krafter som förhäxar och befruktar. Används vid månmagi.

Hagtorn – Uath

Symboliserar mogenhet och suveränitet. Dess blomma används i kärleksbrygder.

Slutord

Hoppas ni nu har fått en intressant och lärorik inblick i den keltiska mystiken. Jag har sedan länge haft stort intresse för denna mytomspunna kultur, ett intresse som inte minst vuxit fram av många års ihärdigt studerande av Arthur-legenderna. Och självklart även av intensiva rollspelskampanjer i Pendragon.