Under de fyra år som jag arbetade som Äventyrsspels primära spelkonstruktör så omvandlades vår hobby i grunden. Rollspel var en företeelse som låg helt rätt i tiden i mitten av 1980-talet. Då fanns det inga hemdatorer, ingen kabelteve och videofilmsutbudet bestod i mångt och mycket av skräp. Men en svällande fantasyvåg stödde spelens utveckling: Tolkien, Stephen Donaldson, Erik Leijonhufvud, med flera författare blev alltmer kända.

Drakar och Demoner 1

Drakar och Demoner lanserades på svenska i början av 1980-talet i en illa översatt utgåva av Chaosiums MagicWorld. Snart följde Mutant, vilket hade sitt avstamp i TSR:s Metamorphosis Alpha och Gamma World, men som använde samma regelsystem som DoD och som gick en svensk väg istället för en amerikansk. Sedan kom en välöversatt nyutgåva av DoD, den klassiska ”svarta boxen”. Dessa två titlar bildade grunden till den svenska rollspelhobbyn och är idag, 20+ år senare, fortfarande störst i Sverige om än i nya versioner som föga liknar de ursprungliga.

Spindelkonungens pyramid

Jag hoppade på det här tåget 1985 av en tillfällighet. Jag avslutade mina långvariga universitetsstudier i Lund samtidigt som Äventyrsspel behövde en konstruktör. Det fanns en handfull sökanden och jag fick tjänsten antagligen därför att jag kunde peka på Traveller-skriverier åt den amerikanska tidskritten Journal of Travellers’ Aid Society 1979-84. Arbetsgivaren kunde där se att jag visste vad jag skulle göra. Annandag påsk 1985 satte jag mig på tåget till Stockholm och dagen däretter trädde jag in på Äventyrsspels stökiga kontor i Frihamnen.

Mutant 2

Mitt jobb var främst att bredda Äventyrsspels två stora titlar samt att fixa översättningar av nya spel. Detta resulterade i Expert Drakar och Demoner 1985, Gigant Drakar och Demoner och Mutant 2 1986, och så vidare. Det fanns en tanke om att testa nya genrer, vilket resulterade i Chock (en översättning av skräckspelet Chill) 1985 och Stjärnornas krig-rollspelet 1988. Ingen av dem blev sådana framgångar som vi hade hoppats, men det var alltid kul att experimentera.

Chock

Försäljningssiffrorna var förbluffande med nutida mått mätt. Drakar och Demoners svarta box är antagligen en av världens största bästsäljare i branschen någonsin. Varför det blev så är svårt att svara på. Fantasyrollspel var helt enkelt väldigt coolt 1984-88 och de flesta högstadiegrabbar prövade på hobbyn. När vi lanserade Gigant-boxen på Spelkongressen 1986 sålde vi flera hundra på 45 minuter: sedan var vårt lager på plats tomt. Vi hade ett särskilt rum för just detta ändamål och det var sprängfyllt med ungdomar som buffades med vanandra för att nå försäljningspersonalen bakom disken.

Gigant

Expert var under mina fyra år den tunga titeln i produktlinjen och vi fick hela tiden fler och fler önskemål om utökningar och äventyr. Det fanns aldrig tid att göra allt det jag ville, utan varje projekt måste prioriteras hårt. Ett ögonblick som jag minns väl är när Erik Granströms maskinskrivna Svavelvinter-manus kom med posten och jag började läsa det. Omedelbart såg jag att här fanns ett mästerverk. Erik tillhörde dåtidens världselit av äventyrskonstruktörer tillsammans med Greg Costikyan. Det oväntade var dock att ett konventionellt grottröjaräventyr ofta sålde bättre än något av Eriks många mästerverk. Det var inte lätt att lista ut vad kunderna egentligen skulle lägga sina pengar på.

Drakar och demoner Expert

När vi tillkännagav en monstertävling för att fylla Monsterboken 2 dränktes min postlåda med bidrag. Många hundra kom in på ett par dagar runt deadline. Jag minns att jag satt vid mitt skrivbord, sprättade kuvert och kastade de refuserade bidragen direkt på golvet för papperskorgen räckte inte till. Sedan fyllde jag en svart sopsäck som jag kastade i en container utanför entrén. Ingen sopsortering därute. Det var ett jättekul projekt, för många gamers hittade på intressanta varelser. Men en del bidragsgivare trodde tydligen att jag inte läste andra spel, för de hade kopierat varelser från TSR:s produkter och ibland till och med kalkerat av illustrationerna. Men jag hade mer än en hyllmeter TSR-böcker bakom ryggen som referensmaterial så dessa påfund kastades skoningslöst.

Monsterboken 2

Rollspel dåförtiden producerades som boxar med häften, rollformulär, tärningar, med mera. Detta berodde nog mest på att leksakshandlarna förväntade att spel skulle se ut så. Nackdelen för oss var den arbetskrävande administrationen kring boxarna: de skulle vikas och fyllas på Äventyrsspels lager. Det fanns tillfällen när en stor order hade kommit som hela personalen samlades i källaren och slet med detta under flera timmar. Boxar är dessutom dyra i sig. När spelen blev till A4-böcker sjönk produktionskostnaderna rejält, men leksakshandlarna tappade också mycket intresse.

En annan guldkalv under åttiotalet var soloäventyren om Ensamma Vargen. De blev en fluga bland skolgrabbar under ett par år och sålde i Jan Guillou-upplagor innan deras blomstringstid tog slut. Idag kanske böckerna verkar lite patetiska men då var de nyskapande och saknade konkurrenter, för det fanns inga dataspel i hemmen. Dessutom tycker jag än idag att Magnamund var en häftig värld. Konstruktörerna Joe Dever och Gary Chalk lade mycket krut i att skapa en unik stämning. (Tyvärr blev försöket att skriva ”riktiga” romaner i Magnamund-miljö en katastrof. De hack-författare som anlitades var inte tillräckligt bra.)

Sinkadus var en bisyssla för mig, men redaktören Olle Sahlin gav mig mer eller mindre fria händer till varje nummer. Det fanns alltid kul grejor att skriva korta artiklar om, oavsett vilket av våra spel det handlade om. Sinkadus enkäter var också vårt redskap att testa vad kunder ville ha. Olle och jag drog oss inte heller för att skoja med läsekretsen. När vi meddelade att Lilla huset på prärien-rollspelet var på gång var det förbluffande många som tog oss på allvar och skrev upprörda protestbrev. (Detta var en gullig teveserie för lågstadieflickor som var populär på den tiden. Det fanns ju bara två tevekanaler.)

Sedan kom 1989, ett år när hela världen förändrades på många sätt. (Jag var en av dem som for till Berlin för med egna ögon att se de östeuropeiska tyrannernas undergång.) Rollspelens svenska guldålder klingade av, men sakta så att folk i branschen inte genast märkte det. Jag ville ha nya utmaningar och bytte detta år karriär helt och hållet. Och det är väl så att man bör gå sin väg innan festen har tagit slut och man står där mol allena bland tomburkar och smutsiga tallrikar – ”for life goes not backward nor tarries with yesterday” (ur The Prophet av Khalil Gibran). Minnena av de gyllene ögonblicken vid min Macintosh på kontoret i Frihamnen bär jag dock alltid med mig.