I rollspel finns det lika många olika spelstilar som det finns utövare och ingen stil är mer rätt än den som passar just dig. Det kan därför vara vanskligt att ge sig i kast med att presentera riktlinjer för rollspelande. Den enkla anledningen varför jag ändå gör ett försök är att eftersom dessa allmänna råd berikat mitt rollspel så kanske även andra kan ha glädje av dem.

Följande är inte rätt sätt att spela rollspel utan mitt sätt att spela rollspel. Trots att detta är mina högst personliga åsikter hoppas jag att du som spelare finner något av det användbart eller att det på något vis ger upphov till eftertanke och nya idéer men framför allt hoppas jag att det skänker dig ökad spelglädje.

Spela en roll!

Det fascinerande med rollspel är att du omges av fantastiska världar, möter underliga varelser och upplever sällsamma äventyr. Och det är just där jag anser att ett missförstånd kan uppstå. Det är nämligen inte du som besöker en fantasivärld. Det är inte du som ska reagera på en fiktiv omgivning. Du ska inte ens försöka göra det du skulle gjort om du var där. Du har tillgång till rollspelet endast genom din karaktär.

Tjusningen med rollspel ligger i att få gestalta en helt annan personlighet. Att få sjunka in i den roll som utgörs av en karaktär och agera utifrån dessa nya betingelser. Under tiden du spelar bör du därför undvika att gå ur rollen, om inte situationen så kräver. Detta dels för att det inte skall råda några tvivel om att det du säger under ett äventyr är det samma som det din karaktär säger och dels så förhöjer det stämningen i spelet avsevärt.

Att rollspela innebär faktiskt mer än att säga det din karaktär säger, eftersom din karaktär gör mer än samtalar. Du måste även ikläda dig rollen som berättare och beskriva hur din karaktär agerar och vad denne gör. Detta bör du göra med samma detaljrikedom och inlevelseförmåga som spelledaren eftersom det är ni tillsammans som väver en berättelse.

Ta initiativ!

Många har den för mig felaktiga föreställningen att ett äventyr ovillkorligt måste förlöpa så som det är skrivet och avvikelser ses mer eller mindre som ett misslyckande. Ett äventyr är i min mening istället en fantastisk berättelse som skapas och utformas gemensamt av spelare och spelledare. Det skrivna äventyret ligger till grund för spelandet men får inte styra det i den utsträckningen att det begränsar handlingsfriheten.

Äventyret är till för dig som spelare och det är din karaktär som står i händelsernas centrum. Lyssna inte bara till berättelsen och ta dig inte bara följsamt igenom äventyret – rollspel är inte en passiv utan en ytterst aktiv sysselsättning. Du har som spelare inte bara möjligheten att påverka äventyrets innehåll och utseende, det är din uppgift!

Var uppmärksam och ta vara på alla tillfällen som ges att fylla ut handlingen med egna eskapader, stora som små är det dessa som blåser liv i äventyret. Av erfarenhet är detta också mycket uppskattat hos spelledaren. Han behöver således inte själv i förväg eller under spelets gång skapa alla parallellhandlingar och sidospår och framför allt så aktiveras även han i icke förberedda situationer och får möjlighet att improvisera.

Använd din fantasi!

Rollspel utspelar sig alltid i mer eller mindre fiktiva miljöer. Detta ställer krav på spelarna och spelledaren så att de själva skapar och upprätthåller spelvärldens alla beståndsdelar. Som spelare är det därför lätt att känna sig ensam och okunnig i en stillastående och livlös värld. Medan det i hög grad är spelledarens uppgift att fylla världen med liv och rörelse, åligger det spelaren att levandegöra sin karaktär.

Inte sällan råder det kunskapsgap mellan en spelare och hans uppdiktade skapelse. Du kan som spelare aldrig ens om du vill, konstruera en fullständig karaktär. Du måste i dessa situationer våga improvisera fram kunskaper och förhållningssätt för att ge äventyret rytm och realism. I rollspel finns faktiskt inga andra gränser än de din egen fantasi stakar ut.

Det väsentliga i rollspel är att spela en roll. Det innebär att du måste föreställa dig vara en helt annan person. Du måste försöka leva dig in hur denna person känner, tänker, talar och agerar och särskilja dem ifrån dina egna reaktioner. Du måste försöka bilda dig en uppfattning om hur denna person påverkas av sin omgivning och hur han uppfattar sin omvärld för att slutligen klä denna tankebild i ord. Bara du kan skapa din karaktär och ju lättare du kan sätta dig in i hans situation desto roligare kommer det bli att spela rollspel.

Agera individuellt!

När du så småningom skapat en unik individ till karaktär måste du också försöka rollspela den som en sådan. Du måste tänka på att rollspela mot både de karaktärer som spelas av spelledaren men också de som spelas av de andra spelarna. Ofta förekommer att spelargruppen kollektivt bemöter spelledarpersoner för att lättare uppnå äventyrets mål och detta bör undvikas.

Som spelare måste du låta din karaktär få ha en egen personlighet. Våga låta din karaktär ha andra åsikter och uppfattningar som leder till diskussioner och kanske till och med gräl. Låt din karaktär få göra misstag, ändra sig, påverkas, misslyckas, visa känslor och det mest utmanande av allt; förändras och utvecklas. Gör helt enkelt din karaktär mänsklig.

Slutplädering

Med risk för övertydlighet vill jag än en gång påpeka att detta är de riktlinjer jag strävar efter att uppnå när jag spelar. Det finns inget rätt eller fel i hur man spelar rollspel. Om du i artikeln finner något du tycker låter vettigt så använd dig av det, annars ignorera det fullständigt. Det är du som skall ha roligt när du spelar rollspel, inte jag.

Skicka gärna in kommentarer på artikeln till redaktionen (för publicering i Runan) eller delta i diskussionerna i forumet på Runans hemsida.