Erik Granström

”Jag har en fru, två små barn, en gård med djur och ett heltidsjobb där jag sysslar med information och marknadsföring. Det håller mig mer än sysselsatt. Fast när jag läste Bilbo för döttrarna nyss så ryckte det i fantasitarmen…”

Erik Granström är mannen bakom den av Rollspelssverige så uppskattade Svavelvinterserien till Drakar och Demoner. Jag drar mig till minnes hur jag och mina vänner genom högstadiet kämpade oss igenom alla de faror och gåtor Granström ställde oss inför, hur rollpersoner och spelare blev ett med kampanjen att sätta den onde Shagul och hans hejdukar på plats. Den sista delen i serien, Den femte konfluxen, utgjorde ett självklart och episkt slut på såväl Shagul som det Ereb Altor som var oss känt genom Target Games böcker. Egentligen satte den världsomspännande konfluxen också punkt för vår tid som Drakar och Demoner-spelare och om man drar det till sin spets, också för Target Games hängivna engagemang för rollspel.

Tveksam till framgången

Erik själv började spela rollspel på 70-talet. Som så många andra kom han och hans vänner över ett direktimporterat exemplar av det amerikanska Dungeons and Dragons. Han skådade den svenska utgåvans födelse och genom en åt Äventyrspel frilansande bekant kom han på tankarna att själv kanske delge andra sina äventyr han skapat som spelledare. Det blev senare till Svavelvinter.

”Jag kontaktade Äventyrsspel därför att en av mina rollspelande vänner redan skrev åt dem. Skrev ihop ett synopsis på sådant vi hade spelat och kom redan på det stadiet fram till att man kunde göra flera delar.”

1987 kom Svavelvinter ut och följdes kontinuerligt av de följande delarna (Trakorien (1988), Oraklets fyra ögon (1990), Kristalltjuren (1992) och Den femte konfluxen (1994)). Serien blev en riktig succé i Rollspelssverige, speciellt i de kretsar som begärde lite mer av sina konstruktörer än klassiska farliga-monster-i-mörka-katakomberäventyr.

Erik Granström är lite mer tveksam till framgången: ”Jag har svårt att bedöma i vilken utsträckning Svavelvinter blev en succé som du påstår eftersom jag aldrig varit en del av det etablerade Rollspelssverige. Jag har till exempel bara varit på konvent som inbjuden gäst.”

Target Games (aktiebolaget bakom Äventyrsspel) ger Granström delvis rätt: äventyren var aldrig någon försäljningsgigant. Erik tilläger dock att han tycker det är roligt att han inte är helt bortglömd, vilken denna intervju är ett klart och tydligt bevis på. Svavelvinter och landet vari äventyren cirkulerade kring, Trakorien, lever också fortfarande – i synnerhet på nätet. Den f d flitige Runan-skribenten Pauli Panaanen har bland annat skapat ett utmärkt Civilasation-scenario som utspelar sig just i Trakorien under Svavelvinter-epoken.

”Skulle jag gissa på fördelarna med Svavelvinter är det detaljer och originalitet i beskrivning av miljöer och personer. Sedan tycker jag storyn hänger ihop ganska bra och bjuder på en del oväntade vändningar.” Man kan ju bara hålla med.

Vinst före kvalitet

Erik framhäver en viss besvikelse över Target Games strategier, kvalitetskriterier och omtanke om medarbetare och kunder, ”men de är ju framgångrika på sitt koncept och accepterar uppenbarligen en något solkig ’corporate image’ till fördel för snabba vinster.” Visserligen hade han själv en relativt bra relation med företaget, d v s han blev aldrig lurad på pengar eller utsatt för otrevliga påhopp.

Erik tror att Target haft stor nytta av att ha varit först ut på marknanden, ”Snällare företag har ju passerat revy utan att lyckas överleva. Frågan är om Sverige rymmer ett rollspelsföretag som inte fokuserar på kostnadsjakt före kvalitet.” Det verkar som om Runan i framtiden måste syna Neogames i sömmarna och se vad de har för inställning…

Svavelvinter-roman

På frågan vad han i övrigt publiserat för rollspelsrelaterat material, svarar Erik att det inte är så mycket. ”Men det var skojigt att skriva om Storbritannien år 2090 för ett cyberpunkspel åt ICE. Sedan gjorde jag ett rollspel på nätet i Carl Hamilton-miljö som var spännande även om vi av tidsskäl inte kunde utveckla flera idéer. Vore kul att jobba med intrigen till något dataspel.”

Just datorspel verkar sluka en hel del tid av den forne rollspelkonstruktörens tid. Han spelar dock inte längre rollspel, men tillägger ”snart är mina barn tillräckligt gamla och då får vi se…”.

Loppet verkar heller inte helt kört för oss som med spänning ser fram emot nya produktioner av Erik. Även om han redan känner sig nöjd som rollspelskontruktör medger han att han faktiskt arbetar – sakta men säkert – på en roman, baserad på Svavelvinterstoryn. ”Vi har haft en del fruktbara diskussioner runt temat på en News-group på nätet. Romanen skulle nog bli ganska annorlunda och förhoppningsvis bättre än spelet när jag nu har alla delarna redan innan.” Med glimten i ögat avslutar han diskussionen om framtiden: ”Någon slutgiltig tystnad åtar jag mig inte förrän de stoppar mig i jorden!”

Mer pengar i hobbyn

Erik Granström insinuerar att det var det okommersiella andan i den svenska rollspelsbranschen som fick honom att lägga av. ”En trist sak med rollspel är att ekonomin är så svag att man inte kan försörja sig på det. Därför blir det lite ett forum för glada och unga entusiaster som inte har så stora anspråk. Detta är visserligen en del av charmen, men samtidigt blir resultatet gärna lite amatörmässigt och företag som Target kan inte lägga resurser på dem.”

Han menar inte att ett rollspelsmakare måste bli rik, ”men det vore kul att kunna gå in för ett projekt professionellt med acceptabel timpenning. Det finns ju andra branscher som ger samma utmaning men större möjlighet att lägga ner tid”. Visserligen har han inget emot ideela produktioner, men han anser att det vore fördelaktigt både för individen och för rollspelshobbyn om konstruktörer ”kunde sitta och knåpa på deltid och fortfarande försörja sina barn.” Om så hade varit fallet hade vi garanterat inte förlorat så många duktiga konstruktörer, mitt intervjuoffer inräknat, till andra branscher. Det är min övertygelse. I den rödvinssocialistiska rollspelsvärlden tyvärr en mycket kontroversiell sådan.

Erik framhåller också att produktionen skulle kunna bli mycket mer spännande och roligare med mer riskkapital hos företagen. ”Det ideala skulle nog vara att arbeta på ett projekt i ett team med folk som gillar de andra delarna [kartritande, regelutformningar et cetera] och även koppla in grafisk folk på ett tidigt stadium.”

Nyskapande är konst

Jag ställer frågan om rollspel är kultur och Erik svarar först ”absolut”, men rättar sig lite sedan: ”Egentligen har jag svårt att svara på frågan. Begreppet ’kultur’ är för mig mest en sociologisk företeelse vars främsta funktion är att avskilja patrasket från den fina grupp man själv tillhör (om man sedan är punkare eller borgarbracka). Kultur i vidare bemärkelse är allt som människor åstadkommer, bland annat rollspel.”

Han påpekar också att rollspel inte är konstnärligt i sig, det beror på kvaliteten i framställningen. ”Konst för mig är det nyskapande, det som lyckas förmedla det som inte tidigare formulerats. Då kan rollspel vara lika konstnärligt som film och litteratur. Avgörande är inte formen utan den kreativa höjden, nyskapandet och tilltalet som får skinnet att knottra sig.”

Livsstil för inbitna

Hur framtiden ser ut för vår hobby är alltid lika intressant att diskuttera med gamla rävar. Erik framhåller att grunden i rollspelandet är interaktiviteten och att också denna kan bli faktumet som håller utövandet kvar vid liv. ”Detta är som jag ser det också själva kärnan i IT-revolutionen. Därmed är rollspelen en tidig beståndsdel i det nya sätt att behandla information som kommer att erövra världen. Dataspel har ju mycket av detta, men saknar det där oväntade och utflippade och det sociala umgänget.”

För den skull blundar inte Erik för utvecklingen, som han ser som oundviklig. ”Förmodligen kommer bläddrandet i häften, pluggandet av tabeller och slåendet med tärningar att tas över av datorer, så att spelarna och spelledaren får tid till det kreativa och roliga.” Han tror också att rollspelande med hjälp av interaktiv TV kommer att bli stort under de närmaste åren, ”med såpa-teman, populismer och klyschor som får ’seriösa’ spelare att kräkas.”

Men att vi traditionella rollspelare är en utdöende art vill han inte gå med på. ”Rollspelande över nätet blir nog blir en livsstil för mer inbitna, såsom man redan ser vad gäller Quake och liknande. Hoppas bara det finns plats för den där glimten i ögat och det lite personliga, luggslitna och kanske farliga. Risken är annars att pengarna med Disney och Lucasart i spetsen tar över så att allt blir bedövande perfekt och garanterat förutsägbart och ofarligt.”

Det verkar ju lovande, även om det han nu säger på sätt och vis motsäger hans tidigare påståenden om att mer pengar behövs i hobbyn. Den humor som lyste igenom i Svavelvinter-serien visar sig vara äkta när han framför sin slutplädering: ”Fram för de anonyma anarkisternas amorfa myggsvärmar på nätet!”

Fakta om Erik Granström

Namn: Erik Granström
Ålder: Just fyllda 43
Hemort: Född i Uppsala och bor nu i Knivsta
Favoriträtt: A-fil och müsli är essentiellt för att överhuvudtaget komma igång varje dag. Annars uppskattar jag goda fiskrätter hellre än kött (av hedonistiska snarare än principiella skäl)
Favoritdryck: Öl och kaffe, gärna i rejäla om än inte övermåttliga mängder
Favoritfilm: Hm, det finns ju många. Det jag främst uppskattar är ett bra manus utan dödkött och schabloner, bra skådespeleri och en trovärdig inre logik – och så ’the sense of wonder’ förstås. Några bra vedertagna filmer är: Gudfadern, Taxi Driver, Gorkijparken, De sju samurajerna. Bröderna Coen gör alltid skarpa filmer och Tarantino är suverän med dialogen, men onödigt våldsam för min smak. Mindre uppenbara skulle vara: Flykten från New York (många kul detaljer, men jag har tittat sönder den), The Changeling (pris till den som kan fixa en videokopia på denna suveräna spökfilm), första Alien, Storyteller-serien, Wallace och Gromit. Inte att glömma är också LA Confidential och Wag the Dog – skarp och överraskande handling, skarp dialog, bra skådisar, bra miljö och foto, cynisk humor. Sedan är ju vissa scener suveräna, till exempel det inledande förhöret i Blade Runner eller övergångarna mellan olika scener i Lone Star. Saknar dock fortfarande en riktigt bra fantasyfilm
Favoritmusik: Jag är tämligen obildad allätare som lyssnar på allt från ’hits for kids’ till Strawinskij. Jag och mina två flickor brukar ha disco med Doctor Bombay och sådant hemma och det är hemskt kul. Klassiker som Tavlor på en utställning och Våroffer gör sig bra till rollspel. Lyssnar också gärna på sånger av Cornelis Vreeswijk eller Jaques Brel eller så.
Favoritrollspel: Har egentligen bara spelat fantasyrollspel och tycker D&D Expert var fullt tillräckligt. Jag brukar inte vara så bunden vid reglerna utan försöker hålla igång spänningen och illusionen på fri hand.