Den medeltidsinspirerade fantasyvärlden, så som den presenteras i de flesta rollspel, tycker jag saknar en liten om än inte obetydlig detalj. Bristen jag syftar på är det faktum att konstruktörerna överfört vårt västerländska individualistiska samhällssystem till fantasyvärlden, som i mitt tycke istället borde vara gruppbaserat. Termerna förklaras utförligt i artikeln men kort innebär de att man antingen sätter individen eller gruppen i centrum i samhällslivet.

Vad överföringen beror på tänker jag inte behandla i artikeln men en kvalificerad gissning skulle kunna vara att det kort och gott är en praktisk förenkling för att underlätta rollspelandet. Antagandet överensstämmer, som vi skall se, med mina tankar om att införandet av gruppbaserat rollspelande kan medföra större utmaningar för rollpersonerna. Artikeln bör ses som en intresseväckande parentes för de som önskar ge sin fantasyvärld ytterligare en dimension.

Inte bara Sverige utan hela den västerländska kultursfären präglas idag av en stark individsyn. Individen är den enhet som samhället bygger på. Detta innebär att dygderna stavas; oberoende, ansvar, demokrati och tolerans. Dygderna är helt naturliga, för att inte säga nödvändiga för att systemet skall fungera. Individen ges stor frihet men förväntas också att ansvara för sina handlingar. Politik och samhälle bygger på att statsmakten ges förtroende och i utbyte mot representation står för medborgarnas sociala skyddsnät.

Så har det inte alltid varit utan systemet utvecklades i och med att industrialiseringen som radikalt förändrade samhället. Det preindustriella samhället eller det agrara samhället dominerar bland världens länder idag och är också det som fantasyvärlden bygger på. I det agrara samhället existerar inte dagens individsyn utan istället en gruppsyn. Gruppen är samhällets bas. Identiteten formas inte av hur man ser på sig själv i jämförelse med andra individer utan vilken position man har i sin egen grupp och vilken ställning gruppen har i jämförelse med andra grupper. Den primära identifieringen är med gruppen. Fenomenet hör samman med att statsmakten inte är tillräckligt stark, att medborgarna inte har förtroende för de styrande eller en kombination av de både.

I det agrara samhället är det istället gruppen som får stå för det sociala skyddsnätet och säkra överlevnaden. Av den anledningen är gruppens (familjens, släktens, stammens) syften överordnade individens. Alla individer är beroende av gruppens överlevnad varför den måste skyddastill varje pris. Detta innefattar inte bara fysisk överlevnad utan kännetecknas framför allt av betonandet av heder, anseende och stolthet. Ett gruppbaserat tänkande kräver andra dygder, nämligen; respekt, disciplin, stolthet, generositet och tillgivenhet. Individen har beroende på sin position i gruppen olika mycket frihet men ansvarar bara för sina handlingar inför den egna gruppen. Då gruppens styrka är dess sammanhållning löses konflikter inom gruppen medan man visar upp en enad yttre fasad. Hur hänger det här ihop med fantasyrollspel då? Jo, det går att utnyttja ovanstående bakgrundmaterial på åtminstone en knapp handfull olika sätt. För det första ges stöd för äventyrsgruppen. Rollpersonerna tillhör inte längre sin ursprungliga grupp utan har tillsammans bildat en ny. Att upprätthålla och hålla samma gruppen blir därför rollpersonernas primära sytte varför det går att motivera deras gemensamma handlande och mål.

För det andra går det, som jag berörde i inledningen, att ställa rollpersonerna inför större utmaningar genom att införa gruppbaserad människosyn. Det hela hänger samman med omgivningens syn på rollpersonerna. Om normen är att tillhöra en större relativt immobil grupp så utgör rollpersonerna förmodligen dess motsats. Det innebär i sin tur att rollpersonerna särbehandlas ettersom de bryter mot normen. Rollpersonerna ses som landstrykare och utbölingar som sjasas bort som pestsmittade eller i värsta fall överfalls då de saknar tillhörighet i en grupp som skyddar dem. För att förstå omgivningens agerande kan det vara till hjälp att se på de frågor de ställer sig när de konfronteras med rollpersonerna; varför är de inte längre med i sin grupp? Har de stötts bort eller flytt och i så fall varför? Är det något fel på dem eller har de gjort något så fruktansvärt att inte ens deras egna vill veta av dem längre?

För det tredje är det alltid intressant att se på de orsaker som finns till att de olika rollpersonerna brutit sig loss från sina ursprungliga grupper. Är det ett frivilligt uppbrott måste anledningen vara mycket stark för att rollpersonen skall lämna den trygghet som gruppen innebär. Är uppbrottet påtvingat måste orsakerna vara mycket allvarliga för att gruppen skall bestämma sig för att utesluta en medlem. Att rollspela uppbrottet är otta mycket givande då det ger rollpersonen en grund att bygga vidare på. Att se på hur uppbrottet påverkar och förändrar rollpersonernas inre då han/hon pendlar mellan rotlöshet och trygghet ger otta upphov till djupare rollpersoner. Att utnyttja orsakerna till uppbrottet på olika sätt för att ge äventyren en personlig karaktär och därmed få närvaro är också att rekommendera.

Slutligen kan det vara av vikt att ha grupptänkandet i åtanke då rollpersonerna har samröre med olika grupper. Gruppsynen kan ge förklaringar och användas för att bestämma en grupps agerande mot utomstående. Att rollpersonerna kan ha svårt att acceptera deras handlande och levnadssätt är bara naturligt ettersom de själv inte längre tillhör den överväldigande majoritet som lever etter dessa villkor.

Att använda sig av gruppbaserad människosyn i Din fantasyvärld tillför rollspelet en högre grad av realism och ställer rollpersonerna inför större utmaningar.

Men visst, det är bara ett förslag.